Länkar upp ett boktips jag hittade på rean till Caritas GladMåndag.
Hur skulle hon göra, den lilla lokaltidningen eller den stora i Stockholm, hon funderade medan hon gick den smala gångvägen genom skogen, för att hämta ungarna på dagis. Skulle hon ta chefredaktörsjobbet, dom betalar bra, men ville barnen och Kaj lämna det trygga livet i småstan?
Plötsligt väcktes hon ur sina tankar av att hon tappade fotfästet och ramlade framåt. Hon hade inte märkt den unga kvinnan som låg tvärs över gångvägen med ett kniv i ryggen och snubblat över henne. Hon tog upp mobilen och ringde Kaj.
”Hej kan du du gå tidigare från jobbet och hämta ungarna, jag har snubblat över ett lik igen. Jag måste ringa Kommissarie Bengtsson och hjälpa honom lösa det här fallet, sen har ju jag och Sara ett pass Tantrayoga i kväll.”
Journalisten Emma Rudin stod inför ett nytt mordfall och hennes tankar på den framtida karriären var som bortblåsta.
Det är ungefär här jag brukar sluta läsa boken och slänga den i väggen.
Jag vet att många inte håller med mig men jag har dragit slutsatsen att engelsmännen uppfann pusseldeckaren och det svenska deckarundret skapade livspusseldeckaren, kanske jag haft otur i mina deckarval, men deckare är så fruktansvärt stereotypa. Varför skulle just kvinnliga journalister vara så bra att lösa mord, jämfört med kvinnliga kokerskor i skolkök.
Jag var alltså nere i min lokala bokhandel och hittade del 2 på Babylon Berlin. Följde del 1 som serie på SVT. Det här är bland det bästa jag sett, den något luggslitne Kommissarie Gereon Rath, som lider av posttraumatisk stress efter skyttegravarna i första världskriget. Han går till en skum apotekare, som förser honom med kemiska droger i små glasampuller för att han skall fungera. Han löser ett mord med hjälp av den smarta sekreteraren Charlotte Ritter som trots att hon är kvinna bestämt sig för att göra karriär i Berlins kriminalpolis.

Det är slutet på 20-talet Weimarrepubliken och demokratin är i gungning, trångboddhet och misär blandas med dekadens och rikedom, arga kommunister och mordlystna facister, samt mutor, skumma, politiker, champagnie och droger.
En deckare helt i min smak så långt bort från medelklass-media-mys man kan komma. Det här är alltså del två, del ett går också att få tag på och finns troligen som serie på Netflix. Tydligen finns det mer både som serie och böcker, men inte översatt till svenska.
Men hur gick det då för Emma Rudin?
Jo hon löste fallet åt Kommissarie Bengtsson lagom till helgen, så dom hann ha parmiddag, äta tapas över köksön och diskutera färgglada kokböcker.
Intresseklubben antecknar alltså.
KajsaLisa
Filed under: Uncategorized | Leave a comment »