GLADMÅNDAG MED RESFEBER

Just det det var ju Caritas GladMåndag.

Den här måndagen känns rätt melankolisk så jag får väl börja packa för att få lite glada resvibbar.

Yippeeee jag skall till London

Nästa vecka alltså.

KajsaLisa

Annonser

GATUSKYLTSÖNDAG 8: KÅKAR STRAFF OCH HELVETET

Mitt bidrag till BPs SkyltSöndag.

Kåkbrinken, en gränd som slingrar sig ned från åsens västra del i Gamla Stan från Stortorget.

Så här ser det ut idag, men för att begripa namnet måste vi ta oss tillbaka till tidig medeltid.

Kåken stod på Stortorget och beroende på vilken källa man kollar i, var det antingen det en skampåle eller ett hus. Egentligen skiljer bara detaljer men vi håller oss till den sista källan, eftersom den är ruggigare.

Sitta på kåken eller kåkfarare är ju gamla kända uttryck, vi pratar alltså om brott och straff, men till skillnad från förra gången när jag berättade om Mäster Mikael, som var bödel på 1600-talet förflyttar vi oss sådär 300 år bakåt i tiden. 

Lite mörkt när jag tog bilden men Kåken lär ha stått till höger om julgranen där brunnen som knappt syns står idag. Det var en låg byggnad med skampåle ovanpå, som fungerade som häkte för förbrytare, innan dom hängdes eller halshöggs. Det var bara dom med hög social status som fick halshuggning. Ovanpå taket fick dom som gjort lindrigare brott som äktenskapsbrott stå och skämmas. Utförde man stympningsstraff, spikade man upp öron och händer på kåkens väggar.  

Kåkbrinken korsar Prästgatan jag tidigare berättat om och enligt första källan bodde bödeln där. Följer man Prästgatan norr ut, så slutar den i en återvändsgränd.  Fram till 1885 hette sista stumpen Helvetesgränd, passande namn eftersom bödelns stuga låg här, med en håla under där den dödsdömde fick vänta på sitt straff.

Bägge varianterna kan ju i och för sig vara sanna, eftersom medeltiden var rätt lång, man kan hunnit med bägge.

KajsaLisa

 

TRÅKTORSDAG ALLT ÄR RELATIVT

Nej nu vill inte jag vara här längre.

Skittråkigt kallt och går man ut ramlar man omkull i halkan

Nu vill jag inte vänta längre mindre än 14 dagar kvar till London.

Jag längtar till värmen.

Vaddårå det var säkert sex grader varmare i London när jag tog den här bilden förra vintern än vad det var i Stockholm.

Allt är ju relativt, eller hur.

KajsaLisa

 

 

LÄNGTAR EFTER VÄRME

Temat i veckans Gems Photochallenge är värme och visst längtar man när allt  är mörkt halt och kallt.

Men snart är det Maj och då slår körsbärsblommorna i Kungsträdgården ut.

Man kan sitta på uteserveringen och studera andra människor.

Sen blir det så varmt att man kan gå ut i bara t-shirt.

Eller plaska med tårna i vattnet vid någon fontän.

Så det bästa av allt man slipper skrapa bilrutorna.

Men vi kommer säkert att gnälla ändå.

KajsaLisa

 

 

GLADMÅNDAG: KLAGA INTE, JAG ANSTRÄNGER MIG

Jaha, så var det Caritas GladMåndag igen och ny arbetsvecka.

Sen har det ju ramlat ned en massa onödigheter från himlen också,

Shit va kul.

Ja men kolla själva det vita lyser ju upp och kontrasterar mot grönskan.

Sen att grönskan består av en grön garagevägg får man väl stå ut med såhär i mitten av Januari

GladMåndag alltså.

KajsaLisa

SKYLTSÖNDAG: SVARTA MÄN OCH MEDELTIDSSNUSK

Ett konstigt gatunamn i Gamla Stan länkar jag upp till BPs Skyltsöndag.

Nej, invandringen från Afrika till Stockholm var nog obefintlig under Medeltiden. 

På 1400-talet hette gatan både Svartbrödragatan och Svartmunkegatan.

Dom svarta männen var alltså Dominikanermunkar och bar svarta kåpor. Någon gång på 1600-talet bytte gatan namn till Svartmangatan, då hade Gustav Wasa redan kastat ut alla munkar ur landet  redan på 1500-talet. En teori är att eftersom Köpmannagatan löper parallellt blev det en man i det här namnet också.

Men okej vi måste skruva till den här storyn lite mer.

På andra sidan ligger Prästgatan och här blir det en spännande legend om munkar och nunnors intresse för det motsatta könet,

Enligt legenden fanns det en hemlig gång Från klostret under Prästgatan via Helgeandsholmen till vänster på Norrmalm upp till Klara Kyrka, där det låg ett nunnekloster.

Under Prästgatan sprang det alltså en massa pilska nunnor och munkar fram och tillbaka mellan klostren.

På vägen skulle dom passerat under vatten två gånger och även om munkar var duktiga på att bygga kloster, låg nog en sån gång utanför deras kompetens på medeltiden.

Men okej, det kan ju finnas en sanning i legenden. Kanske munkar och nunnor smög  efter väggarna på den mörka Prästgatan i jakten på förbjudet sex. 

Ingen rök utan eld alltså

KajsaLisa

 

 

NU HAR JAG VARIT UTE OCH REKAT

Sådär nu har jag kollat upp några spännande gatuskyltar igen.

Tog den här bilden när jag var klar i Fredags.

Men i BPs skyltsöndag i morgon befinner jag mig åter i Gamla Stan.
KajsaLisa