TRÅKTORSDAG: ATT GÖRA NÅGOT AV SITT LIV

Det här inlägget är tillägnat en person och institution på Stockholms Central.

Suckarnas gång eller ångestgången låter väl riktigt tråkigt. Den går mellan tunnelbanan och Centralstationen. För ett par år sen var det full fart här, när pendeltågen gick från vanliga plattformar i markplan.

Nu åker man ner i underjorden till Citybanan för att åka pendeltåg, men då fick man inte gå på fel sida i gången eller försöka korsa den, för då blev man nertrampad av alla stressade människor, som sprang mellan pendeltågen och tunnelbanan.

Gången lär ha pimpats upp under åren, affärer och matställen har tillkommit, från början bestod den tydligen av grå stenplattor och skitigt kakel.

Men något saknas på bilden, en man i rullstol som sitter i gången och säljer Bingolotter för de handikappades riksförbund. En gång för länge sen gick jag förbi här med Farsan och han berättade att mannen satt här i sin rullstol och sålde lotter redan i början på 70talet, alltid på Fredag och Lördagskvällar.

Rätt fantastiskt, någon har vigt över 40 år av sitt liv till att sitta i en rullstol och sälja lotter, på den absolut tråkigaste platsen i stan, bland dom mest stressade människorna. 

Men samtidigt, medan andra är oroliga för att läpparna är för smala och fyller dom med botox, eller har livsstilsnoja över att vardagsrummet inte innehåller dom senaste trendiga detaljerna, har ju den här mannen medan han suttit i en obeskrivlig tråkighet gjort skillnad. 

Tänk på alla handikappade barn som fått åka på läger tack vare honom, eller jurister man kunnat anlita för att bråka med myndigheter.

Han om någon borde få gången uppkallad efter sig.

KajsaLisa

 

 

Annonser

FLERA NYANSER AV RÖK

I veckans fotoutmaning hos Gemsweekly Photochallenge RÖKT börjar jag väl med det man tänker på först.

Rökt fisk, men det var kanske inte så kul. Jag förstår varför det finns fler fågel än fiskfotografer, själv är jag nog mer en mittemellanfotograf.

Man kan ju gå upp i rök också, vilket någon verkar gjort här. Nej bilden är inte arrangerad. Jag tog den på Stockholms Central en sommarnatt och har ännu inte listat ut någon bra förklaring.

Scenrök drabbas man ofta av när man fotar rockband, ett pain in the ass som man får räkna med. Men den här gången blev det för mycket, sångaren bad dom dra ned rökmaskinen för han inte längre såg publiken.

Jag har fotat på stora arenor, små klubbar, utomhus och inomhus både i Sverige och utomlands, men var har jag hittat det bästa ljuset?

På en ungdomsgård i Sollentuna.

Röken höll sig lite diskret bakom artisterna till någon öppnade dörren så det blev korsdrag, men jag fick en del coola bilder.

KajsaLisa

NU HAR JAG TAPPAT RÄKNINGEN

För ett tag sen skrev jag i Caritas Gladmåndag att jag snart tappar räkningen på alla soliga dagar. Jag tror jag gjort det nu.

När såg det ut såhär sist? Minns inte riktigt, har det gjort det någon gång egentligen?

Jag kanske fotade när dom vattnade gräsmattan.

Nej jag minns inte så noga, nu skall jag åka och jobba snart men först skall jag svettas på bussen.

KajsaLisa

SNABBA OCH LÅNGSAMMA SKYLTAR

Jag stack ut ett tag på landet igen i helgen, varför åker man ut på landet?

För att få lugn och ro säger många, men stämmer det? Jag bestämde mig för att undersöka detta i BPs skyltsöndag.

Svänger av in mot landet, kolla skylten 20 kilometer är ju rätt långsamt, till och med barn som brukar springa går långsamt här tydligen. Närmare huset fanns tidigare en skylt med 15 kilometer i timmen, men det kanske var lite väl lugnt så den försvann. Lugnt är en sak, men stå stilla är nog något annat. När man glidit fram på vägen i promenadfart och vinkat till alla så inser man kanske att det går långsammare här, det enda som inte går långsamt är gräset som växer, men jag klippte det långsamt i alla fall.

På vägen hem.

Får se nu vad har jag att uträtta i veckan, möten hit möten dit tänk om tåget är försenat i morgon, sen måste jag ju iväg och handla. Nu förvandlas jag från skärgårdszombie till superstressad storstadsbo blixtsnabbt. Jag känner hur vecka 21 flåsar mig i nacken, fan nu ringer mobilen också, allt på en gång.

Tacka fan för det, här går det ju fem gånger snabbare.

Jag åker ut på landet igen meddetsamma jag får chansen.

KajsaLisa

KAJSALISA SOM VANLIGT I LONDON DEL 9

Jag brukar ju göra mina Londonresor ensam, låter egoistisk men det blir inga kompromisser. Jag skulle nog inte hitta lika mycket att undersöka annars.

Nu hade jag sista helgen fått syrrans familj att komma över. Dom hade hittat en modelljärnvägsmässa i norra London. Vi tog tunnelbana till Wood Green sen gick en speciell buss uppför backarna till Alexandra Palace, den här puben kanske vore något på hemvägen.

Den här hallen ser spännande ut. Viktorianska anor öppnad 1875.

Snacka om mässhall, släng dig i väggen Älvsjömässan.

Inne på mässan vacker miljö men….

Jag och syrran känner oss ensamma, bland alla män.

Aha där var en tant i alla fall.

Egentligen är det inte tågen som intresserar mig att fota, utan alla detaljer och hela miljöerna. Engelsmännen är duktiga på smådetaljer och många företag sålde sånt på mässan.

Den här modellen imponerade.

Eller layout som engelsmännen säger.

Alla ser ut att ha roligt. Men nu till det jag verkligen ville se. 

Den fantastiska modellen över Coopenhagen Fields. Den är byggd av The Modelrailway Club med anor från 1910. Jag har tidigare besökt dom för att fota och träffat henne, (just det en kvinna) som var med och ledde projektet. Men då var modellen nedpackad.

Området Copenhagen Fields var uppkallat efter att den danske ambassadören bodde i ett palats där på 1600-talet. I mitten av 1800-talet när London expanderade insåg man att det var lite opraktiskt att valla boskap till slakt på Oxford Street. Det här området  norr om Kings Cross blev ett område för boskapshandel och slakterier. Innan allt revs mätte klubben upp och fotograferade.

Klocktornet på modellen uppe i mitten på bilden,  finns kvar i verkligheten, men resten är nog borta.

Självklart skall en modell av London ha en tunnelbanestation i Leslie Greenstil.

Givetvis med tunnelbana som rusar fram under gatan.

Ärligt talat, visst är allt fantastiskt, alla små tåg, skyltar hus o.s.v. dessutom är det byggt i halva skalan mot vad man brukar bygga en modelljärnväg. Men det som imponerade mest var nog bakgrunden, hur fint den smälter ihop med anläggningen så det ser ut som den inte tar slut. Det här är inte bara en fotografisk effekt utan man upplever det på samma sätt i verkligheten.

Avslutar med en video så får ni se att det rör på sig också.

KajsaLisa

 

 

 

 

TRÅKTORSDAG PÅ ÖFRE ÖSTERMALM

Mitt andra inlägg i serien Tråktorsdag och idag hittade jag en jättetråkig miljö.

Nedgången till Stadions tunnelbanestation vid Vallhallavägen, på det fina Öfre Östermalm där dom rika Stockholmarna bor.

En del imponeras av att dom släpat ihop förmögenheter, så dom har råd att bo här ,medan jag och många andra imponeras av dom fattiglappar som släpat ihop förmögenheten åt dom.

Det hela handlar ju bara om vilken politisk åskådning man har.

Men nu till det arkitektoniska mästerverket, eller vad vi nu skall kalla det. Varför inte testa en sak, gå upp tidigt, fixa inte till håret och ät ingen frukost. Sen åker du hit i dina tråkigaste kläder skittrött med mobilen och tar en selfie med selfiepinne i trappan.

Jag lovar att du kommer att lysa mot den trista bakgrunden, för allt är ju relativt.

Den som hittade på det här borde tänkt till lite eller rättare sagt det va kanske det han gjorde tänkte väldigt lite alltså. 

Så här kanske det gick till i början på 70-talet när det byggdes.

”Hallå, är det du som är arkitekten till det här, det här är lagbasen för Station Stadion. När kommer dekorationerna, det är bråttom vi gjuter betongen nu.”

”Dom är redan där.”

”Va!!!!!!”

”Det skall se ut så, pulsen på Vallhallavägen  skall slungas som en symfoni mellan väggarna i trappan. Det är min metafor.”

”Men va fan det är så trist att halva bygglaget redan somnat. Sä här kan det inte se ut.”

”Okej ta några grenar och dra ränder i betongen innan den torkat.”

”Hallå gubbar vakna nu, spring över Vallhallavägen och bryt av grenar, arkitekten vill ha randig betong. Har du någon metafor för det här förresten?”

”Äsch jag hittar på en till mötet med SL nästa vecka.”

Så fick det bli och jag lovar att den här väggen är tio gånger tråkigare än på bild.

KajsaLisa

 

NJUTBARER

Vad menar Susanne med veckans fotoutmaning i Gemsweekly Photochallenge?

Njutbar.

Äsch till slut kom jag på det, jag lägger upp några barer i London och Stockholm där jag njutit.

Börjar med …..

London

The Underworld. min favoritrockklubb i Camden, tyvärr stänger man baren efter sista bandet, man skulle kunna ha öppet längre med tanke på att man gjort stambyte vilket gör att toaletterna fortfarande fungerar efter andra bandet.

Electric Ballroom ett annat spelställe nästan tvärs över gatan. Ärligt talat känns inte köksö lite mainstream barö är coolare och mer njutbar.

Crate Brewery baren ligger i en gammal industrilokal i industriområdet Hackney Wick, allt är byggt med återvunnet material dom hittat i området. Testa deras fantastiska Stout

Men köper du deras lammpizza, be att få den utan mynta. Engelsmän kan förstöra mat ifall man inte har koll på vad dom gör.

Stockholm

Harry B James i Kungsträdgården . Ingen speciell bar egentligen men en cool rockscen med bra belysning för foto. Tipsar att du kör sorterna till höger. Blir du allt för IPAsträv i strupen så bryt av med en Briskacider till vänster.

Debaser Strand Hornstull nere vid Hammarbykanalen. Nej du får givetvis inte dansa på bardisken, om du inte heter Michael Monroe givetvis. Finsk Glamrockare som debuterade med Hanoi Rocks. Still going strong, fast han passerat 50 med råge.

Men gör inte som jag gjorde i Fredags, tänkte såhär: Cash i garderoben, cash i merchen (stånd där banden säljer plattor och t-shirts), jag tömde kontot  i bankomaten.

Cash is king i helvete heller. Dom tog bara kort i baren, men som tur var  hade jag bara hundralappar och hittade flera trevliga personer som langade åt mig.

Akkurat Hornsgatan på Söder, min absoluta favorit. Men gå inte in och beställ en stor stark eller Mariestads, det finns inte. Dessutom kommer du att mötas av en blick från dom andra i baren som säger

Tror du att du är på någon jävla Ålandsbåt eller?

Södermalmspilsner eller Grims lager är dom två lagerölen på tapp men testa något annorlunda istället. Står det Noir de Dottignes på griffeltavlan så ta den.

Absolut mest njutbar.

KajsaLisa