• Prenumerera

    bloglovin
  • Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

    Gör sällskap med 2 andra följare

  • Kategorier

MITT ROMANPROJEKT

Här ligger tre kapitel ur mitt romanprojekt som kommer att ligga ungefär mitt i boken, dom kan läsas ihop fristående från resten.

FÖRFEST

Jag blev aldrig inkallad till chefen efter floskelbingoincidenten och det var långt till nästa lönesamtal så jag slutade bry mig.
Det blev dags för den helg när man känner sig som rikast, nej jag menar inte lönehelgen i Januari, utan lönehelgen månaden efter , Februari.

Efter att man gått på tomgång efter nyår, tenderar Januarilönen att försvinna ned i ett stort svart hål, men i Februari har balansen återgått till det normala. Tycker egentligen att det är lite orättvist, ingen skriver några vackra ord eller sångtexter om den månaden. Februari verkar bara handla om en transportsträcka, när kylan vi tröttnat på skall släppa. Kanske borde gifta mig rikt och skaffa barn, så man kan får uppleva ett exklusivt sportlov i Åre.
Nu satt i alla fall AnnaLena, Marie och Linda i mitt vardagsrum. Det var Fredag och vår tjejträff skulle lysa upp lite i vintermörkret.

Vi skulle ut och göra stan, det var min tur att vara förfestvärdinna. Jag stod nyduschad inlindad i ett badlakan, medan alla tre tittade på mig lätt salongsberusade och fnittrade.
”Tror vi har en copycat på gång,” skrattade AnnaLena.
”Tyst jag koncentrerar mig” svarade jag näsvist.
Problemet jag har när man träffas hemma hos någon annan, är att jag alltid tänker så där skulle jag klätt upp mig. Nu hade jag tre inspirationskällor att välja på.

AnnaLena: Rakt halvlångt svart hår med lugg, en kritstrecksrandig dräkt  med kjol som slutade precis vid knäet. Under kavajen en blå sidenblus och ett par stora guldringar i öronen. Allt sitter perfekt och hela hon utstrålar perfektion, det enda som avviker är hennes lite  speciella näsa, men den ger henne en personlighet, lite indianskt över henne.

Marie: Tjejen som ser ut att vara plockad från omslaget på ett sommarnummer av Året Runt, cyklande på en gammal damcykel med en korg full av blommor. Ljust lockigt hår, rödprickig vintageklänning vit kofta med knytskärp. Hennes nästan dockliknande utseende, förstärks av att hon lyckas köra en nästan osynlig make, som ändå finns där på något konstigt sätt. Så till den totala kontrasten.

Linda: Urtvättade strechjeans med ett brett nitskärp, höga svarta stövlar, motorheadhoddie, och  svart bikerjacka i läder över. Långt kraftigt blont hår under en svart bandana som delvis döljer hennes dödskalleörhängen. Sen låg hennes vadlånga svarta oljerock slängd över armstödet.

”Vänta får ni se och bli inte för fulla innan jag hänger på,” uppmanade jag dom och försvann in i sovrummet. Medan jag fattade några strategiska smink och outfitbeslut, fortsatte dom experimentera fram nya fnitterdrinkar på Bailysbas.

Jag gled ut i vardagsrummet, exakt 20 minuter senare, för att få kritik av mina tre domare.
”Linda vann” gapade Marie,
”Typiskt, som vanligt” tillade AnnaLena ironiskt och påpekade att dom stora silverringarna i öronen var inspirerade av henne.
”Coolt, skitcoolt började Linda. ”Ta ett par högklackade stövlar till dina svarta skinnbyxor och nitskärpet ger attityd. Sen kommer vi till överdelen som jag tycker är lite crossover.”
”Hur då” undrade jag.
”Jo, den urtvättade jeansjackan med Preistuddarna jag sydde på ärmen åt dig, ger rätt vibbar. Sen har vi den svarta polotröjan med tjock krage,  som är mer neutral men signalerar en präktig scoutkänsla, som visar att du inte bangar för att vänta på nattbussen i snålblåsten.”
”Men titta här då, alltid redo” skrattade jag och drog upp tröjan för att visa Danko Jonestshirten under.
”Jättesnyggt med grön ögonskugga till ditt röda hår,” påpekade Marie.
”Vänd på dig”, beordrade AnnaLena. ”Shit vad dom där skinnbyxorna sitter bra över rumpan på dig, men det är inte bara byxorna utan din träning. Ni skulle bara ana vad duktig hon är på gymmet tjejer.”
AnnaLena tog varje tillfälle i akt för att peppa mig som gymkompis, men det lät som hon menade det och dom kändes bra.
”Vad skall du ta på dig över” frågade Linda och tillade nästan bedjande, ”du tar väl oljerocken.”
”Har bara hört talas om den, måste få se dig iden,” kvittrade Marie.

Jag gick ut i hallen för att hämta den. Dom vadlånga australigensiska oljerockarna var Lindas ide.
Vi skulle ha dom när vi gick på utomhuskonserter ihop, eftersom vi alltid hade otur med vädret och ville ändå ha en cool outfit. Egentligen ville jag ha en svart Kackadu som Linda, men hittade bara en mörkbrun Drizabone, i min storlek.  Jag var lite tveksam när jag köpte rocken eftersom den var brun. Den gav först en flaschback till countryfestivalen i Lida friluftsområde vi hade gjort misstaget att besöka. En patetisk tillställning där fulla vuxna män gick omkring i bruna oljerockar, cowboyhattar och pangade med leksakspistoler samtidigt som dansband sjöng om hästar. Men Linda stod på sig och menade att min var mörkare och sen berodde det på hur man kombinerade.
Tjejmodellen var i alla fall inte så tältig. Det var det sista plagg jag köpte innan jag träffade Nils och eftersom den knappast ingick i hans snobbiga klädsmak, så hade den blivit hängande  garderoben. Hade bara haft den när jag var på bio med Anders den där gången.

”Kan du inte testa din svarta basker till” ropade Marie.
Jag gled ut i vardagsrummet iklädd baskern och med den långa rocken flaxande kring smalbenen. Det gick ett sus genom soffgruppen.
”Shit, utbrast AnnaLena, jag har ofta ruskat på huvudet åt ditt och Lindas attitydsnack, men nu är jag med, skitläckert”
”Kommer inte att ha några problem med att vänta på nattbussen” svarade jag. ”Men jag får nog planera om outfiten i garderoben när vi går ut, för annars rinner jag bort.”
”Tröjan går fett in i garderoben på Big Ben, sen är du Rock and Roll Queen hela kvällen,” konstaterade Linda. ”Men kan du inte behålla den på nu och hänga med mig ut på baksidan.” Hon satte en otänd cigarett mellan sina fylliga röda läppar och reste sig.
”Skall det fyllrökas nu igen” suckade AnnaLena, ”ni två röker ju inte annars.”
”Något måste vi stackars dumpade singeltjejer få unna oss, Miss Perfect Fitness,” skrattade Linda och rufsade om med handen i AnnaLenas perfekta hår, när hon passerade henne på väg ut genom altandörren, jag hängde på.

Jag tände en cigarett på hennes, nu verkade hon väldigt nervös, som hon höll inne med något.    Dumpade singeltjejer  lät det inte bara kaxigt, utan tvetydigt på något sätt. När det återstod en centimeter in till filtret bestämde jag mig för att konfrontera henne.
”Linda, det är något som inte inte är bra, jag känner dig alltför väl för att inte märka det, tog du med mig hit ut för att berätta så gör det.”
”Nej allt är okej liksom.”
”Linda sluta nu ! Det är något, blev du sur på AnnaLena ? Du vet hur hon är, men hon vill bara väl”
”Nej, det är ingen fara, vi munhuggs alltid, tycker det är kul och det gör hon nog också innerst inne.” Det här har ingenting med er tre att göra.”
”Det är väl ingenting med ungarna ?”
”Nej gudselov, det här handlar bara om mig.”
”Berätta”
”Kajsa, jag behöver din hjälp, du brukar ju vara så jävla bra på att tänka ut något, du måste hjälpa mig i kväll.”
”Kom in nu, ni ligger efter.” det var Miss Perfect Fitness med ögonen i kors som tittade ut genom altandörren. ”Hur vågar ni lämna mig ensam med Marie”
”Det där var inte snällt sagt,” fräste jag till.
”Äsch, hon är bara full” viskade Linda ”bry dig inte.”
”Förlåt, jag menade inte så, vi saknar er bägge, kom in nu snälla, vi har ju så trevligt”
Jag accepterade att AnnaLena var rätt berusad, hon hade peakat  och slagit om, nu hade hon passerat Miss Perfekt med någon promille. Vi fick nog satsa på att försöka bromsa henne lite. Mitt problem är att jag inte tål att någon driver med Maries sexuella läggning. Hela hennes väsen är den romantiska mjuka kärleken personifierad på något sätt. Har alltid hoppats att hon skall hitta sin tvillingsjäl, något vackrare kommer aldrig kunna existera.

Skall vi inte köra lite hårdare grejer än Bailys frågade jag tjejerna, har Absolut och juice i kylen. Marie tittade oroligt på AnnaLena som samtyckte nickande. Jag blinkade med ena ögat tillbaka till Marie för att visa att jag hade situationen under kontroll.
Jag blandade till tre screwdrivers, en fjärdedel upp i glasen med vodka, två fjärdedelar med apelsinjuice och fyllde på med is. Sen ett glas med juice och is till AnnaLena. Var noga med att hålla hennes glas i höger hand, så hon inte fick fel.
”Perfekt,” sa Linda. ”Spritsmaken slår inte igenom, precis lagom.”
”Känner ingen spritsmak alls” tyckte AnnaLena.
”Det beror på isen och att du ligger lite före oss,” förklarade jag
Marie fnittrade.
”Äsch,  på Måndag går jag in i en deffperiod, party, party,” AnnaLena svepte juicen, medan Linda som inte förstått något gjorde stora ögon, eftersom hon inte däckade. ”Skitgott, Kajsa kan man få en till ?  Ikväll firar jag, om tre månader är det nästa fitnesstävling, så på Måndag är det disciplin som gäller”
”Om du lovar att dricka i samma takt som vi andra och vara lite social” påpekade jag, tog hennes glas och gick ut i köket för att fylla på mer juice. Isen i glaset hade inte hunnit smälta.
Linda frågade lite spydigt om hon hade några bra drinkrecept på proteinpulver och gin. Man skulle ju kunna öppna en burk tonfisk i vatten och garnera glaset med också. AnnaLena var för full för att förstå ironin, men på något sätt sammanfattade Linda AnnaLenas något komplexa personlighet rätt bra. Trots allt älskade vi alla tre vår fitnessparadox till kompis.

Det började bli tid att ge sig av, vi snubblade runt en stund i i hallen, bland olika stövlar utvalda för vinterbruk på krogen, kappor och rockar åkte på.  Sen sorterades handskar och halsdukar på rätt ägare. Men tillslut promenerade en svart vadlång oljerock, en brun dito, och en brun secondhandmockapäls från 70-talet nedför Loviselundsvägen mot tunnelbanan. Mellan dom vinglade en svart dubbelknäppt ullkappa som naturligtvis satt perfekt.

Efter en del SLkortsletande i handväskor i spärren, tog vi rulltrappan upp till perrongen och tunnelbanan skramlade precis in. Linda föste snabbt in AnnaLena mot innerplatsen så hon hade stöd från två håll och satt hon dessutom mot färdriktningen, så klarade hon tvära inbromsningar. Linda satte sig bredvid, Marie längst in och jag mitt emot Linda.
Linda halade upp en Buddingtonburk ur vardera rockfickan, lite färdkost skrattade hon.
”Jag testade den här rocken på en utomhuskonsert medan du var upptagen med Mr Upperclass sa hon till mig. Man hänger den över ena armen och sträcker ut den, när dom muddrar en vid ingången så missar dom, jag fick in en Buddington i varje ficka. Vill du smaka ?”
Jag hörde pyset från kvävepatronen i burken innan sprutet kom över mig.
”Oj förlåt, det var inte meningen, shit också.”
Sen är dom här rockarna väldigt praktiska, eftersom man bara behöver gå in på toa på T-centralen och blaska av sig i handfatet om någon har sprutat öl över en skrattade jag, det är ingen fara.”
Hon log rodnande mot mig och svarade ”tack kompis.”
”Jag vill också smaka” en hand dök upp från sidan, tog burken och AnnaLena tömde den i ett svep.
”Nej  inte det,” utbrast Marie ”och du som hade lyckats hälla i henne juice hemma hos dig. ”
Vi insåg alla tre att skadan redan var skedd. Linda öppnade den andra burken ut mot mittgången och  vi tre delade på den, medan vi försökte förklara för AnnaLena att hon redan hällt i sig tillräckligt.
Tåget kom in till T-Centralen, vi gick upp mot Sergels Torg, utanför spärrarna tryckte en ångerfylld Linda en tiokrona i handen på mig och sa till att jag skulle gå in på toa och fixa till det. Ett par tonårstjejer glodde förvånat på mig när jag stod vid handfatet och stänkte ner mig själv.
”Fick bara en burk öl över mig på tunnelbanan,” förklarade jag, ”men det är ingen fara, rocken är vattentät och det rinner bara av.”
Ena tjejen sa något om att hon skulle köpa en likadan, hon hade fått skäll av morsan förra helgen när hon kom hem och stank öl.
Vi gick ut på plattan i snålblåsten, det var ett par minusgrader, fortsatte Sveavägen in på Kungsgatan och slank in på  restaurang  efter att Linda som fortfarande skämdes, hade borstat av mig rimfrosten som bildats efter toabesöket.
Vi hittade ett ledigt bås längst in AnnaLena skulle ha pasta och vi lyckades tyvärr inte övertala henne att strunta i ta en stor stark till. Vi andra beställde in varsin plankstek.
Diskussionen vid bordet handlade om vart vi skulle gå sen, Big Ben var ett förslag. Det var mest Linda och Marie som diskuterade, AnnaLena sa inte så mycket. Själv satt jag och funderade på vad Linda hade menat när vi stod ute och rökte, tydligen så var det något som var viktigt för henne,  men som hon bara ville berätta för mig. Skulle ta första bästa tillfälle att fråga, om jag blev ensam med henne senare under kvällen.
Det märktes i alla fall att hon har småbarn hemma, för hon har ögon i nacken. Plötsligt kom hennes hand flygande, den drog undan pastatallriken sekunden innan AnnaLenas huvud kom farande och hennes panna landade med en duns i bordet.
Så var den tjejträffen över, AnnaLena var nere för räkning.

KAJALKILLAR FINNS DOM ?

Taxin försvann bort uppför Kungsgatan, med  Marie i framsätet och AnnaLena snarkande liggande i baksätet, vår tjejträff hade havererat totalt.
Vi hade stöttat upp AnnaLena och försökt gilla läget, medan vi avnjöt våra plankstekar, men vi insåg alla tre att planerna för resten av kvällen fick ändras.  Marie lyckades övertyga oss om att hon visst skulle iväg på ett hantverksseminarium tidigt Lördag förmiddag, så det inte gjorde så mycket om hon fick bryta upp tidigare. Linda och jag ansåg att problemet skulle lösas på ett mer musketöriskt vis, en för alla alla för en.

Marie stod på sig och tyckte att vi lugnt kunde fortsätta vår utekväll ensamma, hon skulle säkert ha tillräcklig huvudvärk på seminariet ändå. Det räckte att vi hjälpte henne att bära ut liket och fixade en Taxi. Efter att vi ringt efter en Taxi och AnnaLena sambo kontaktats, för att vara förberedd på att släpa sin älskade ur den och han utstött ett somvanligtsuckande, bar vi ut henne.  Linda och Marie  tog henne i varsin arm och jag i benen. Även i odeffat tillstånd kan man inte anklaga AnnaLena för att vara överviktig, men fan vad muskler väger om man bär högklackade stövlar och är full själv. Efter att Taxichauffören övertygats om att AnnaLena aldrig kräktes i det här tillståndet, utan bara snarkade rätt ljudligt. Accepterade han sin sovande passagerare i baksätet och Marie fick en hundring var av oss till resan.

”Hoppas det var sant” sa jag till Linda, ”så inte seminariet var ett hittepå för att hon är så snäll.”
”Nej, hon nämnde det redan när du var ute och outfittade dig i sovrummet och sa att hon tänkte bryta upp tidigt, oroa dig inte Kajsa, det kommer fler lönehelger.”
”Nu vill jag höra vad du skulle berätta när vi stod ute och rökte hemma hos mig.”
”Kom” Linda tog mig i armen och gick iväg med mig in under bron vid Malmskillnadsgatan. Efter att hon dragit in mig i ett mörkt hörn, tog hon upp cigarettpaketet ur rockfickan och bjöd mig på en. Tydligen så var det hon skulle berätta så personligt, att ingen okänd som gick förbi på Kungsgatan fick höra det.
”Kajsa, du måste hjälpa mig med det här, jag vill bli av med oskulden.”
”Va, oskulden !”
Min bästa kompis som  hade en kropp som fick killarna att vända sig om redan när hon var tretton och under tonårstiden fällt unga killar så det liknade ett kalhygge efter henne, hade två barn med sitt ex Uffe, var plötsligt oskuld.
”Men jag känner mig faktiskt så nu.”
”Jag hajar nada, förklara.”
”Jo, i somras satt ju du och jag i soffan hemma hos dig och storgrät över våra förlorade kärlekar. Men tiden går, jag vill inte bli den där tjejen, som skaffar en enkelsäng inskjuten mot väggen där jag ligger och läser Harlequinromaner i väntan på döden. Det är dags att starta från ruta ett igen, börja om från början, så nu är jag alltså oskuld igen. Du har ju redan fixat det.”
Hon syftade på Natalies farsa,vilket ju hade tagit slut efter en vecka, men det var ju alltid något.
”Okej, svarade jag, vad är du egentligen ute efter.”
”En kajalkille.”
”En vaddå ?”
”Jo men tänk dig, klädd i svart, svart runt ögonen, svart hår, lite sleezebusig liksom.”
Jag förstod ungefär vad hon syftade på, Nikki Six basisten i Motley Crue. Visserligen hade jag sett en del kopior på honom på rockkonserter genom åren men var höll alla sleezebusiga kajalkillar hus, klockan elva en fredagskväll i Februari i den här stan.
”Club Anchor på Sveavägen föreslog jag ?”
”Shit vilken bra ide, skall vi parragga som i tonåren vad kul !”
”Okej, men vänta dig inte att du träffar din livs stora kärlek.”
”Oskulden räcker,” min blonda välväxta oskuldskompis Linda, tog mig under armen och vi började raskt gå uppför Kungsgatan.

Vi tog till höger på Sveavägen, det hade blivit plusgrader och några enstaka blaskflingor föll från himlen, vilket var en bra kombination eftersom jag inte gillar halka och högklackat. Det pirrade i magen, kändes som vi var tonåringar igen, nu kände jag att det inte bara handlade om att hjälpa min bästa kompis, jag började själv få förväntningar. Det märktes satt det var lönehelg, mycket folk ute, men ingen kö utanför Anchor. Linda tvärstannade och ställde sig framför mig.
”Kajsa var ärlig nu, hur ser jag ut.”
”Toppen” svarade jag och  rättade till Lindas bandana så hennes grymma örhängen syntes, ”lite mer på läpparna bara, jag då ?”
”Kommer du ihåg det där vi sa om Lida Countryfestval och kofösarstuk, det är inte alls så, du ser helgrym ut och skinnbyxorna tar bort Lida Countryfestival även om rocken är brun, jag sa ju att den skulle fungera. Tänk dig Matrix när Keanu Reeves glider in i sin långa rock i skyskrapan ihop med Trinity för att rädda Morpheus, exakt så coola är vi i kväll”
Det var helt otroligt, promenaden nedför Sveavägen hade förflyttat oss över tio år tillbaka i tiden, vi hade speglat oss i varandra och peppat upp oss på samma sätt som när vi var tonåringar. Med uppskruvade förväntningar gled vi in på Anchor.

Inget band på scenen ikväll, men How you remind me  med Nickelback dånade ut genom högtalaranläggningen. Det fanns ett ledigt bord som Linda blixtsnabbt lade beslag på.
”Det vanliga” frågade jag henne och hon nickade. Gick fram till baren där Ozzytavlan hängde   ovanför spritflaskorna, han höll ett vakande öga och verkade trivas.
När jag kom tillbaka till bordet var Linda inte ensam längre, mitt emot henne satt en snygg Nikki Sixxkopia med mörka ögon svart halvlångt hår och skäggrand på hakan. Linda märkte inte ens att jag sköt över hennes Buddington till henne. Otroligt hon hade hittat sin kajalkille.
”Din kompis sa att det var okej att vi slog oss ned”
Jag tittade upp och såg rätt in i ett par otroligt vackra blå ögon. Dom tillhörde en kille med långt ljust hår och ett litet bockskägg. Han satt där bredvid Nikki Sixxkopian och jag hade inte märkt honom. Nu upptäckte Linda att jag var tillbaka hon vände sig mot mig med en frånvarande blick och sa  ”kolla tröjorna”. Bägge hade svarta t-shirts med ett pentagram och en knuten näve. Satans Fist stod det under.
”Har ni varit på konsert” frågade jag.
”Dom spelar ju i ett dödsmetallband för i helvete” utbrast Linda i något som liknade extas.
Nikki Sixxkopian skrattade och presenterade sig som trummisen Steve.
”Du sitter just nu mitt emot världens bästa hårdrocksbasist Mike” fortsatte han och Mike rodnade.
Jag drog osäkert av mig rocken jeansjackan och polotröjan. Lindas Motorheadlogga visste jag gick hem i alla hårdrockkretsar men Danko, lite tveksamt.
”Danko Jones” Mike sken upp,”har sett honom på Tyrol, skithäftig live.”
Okej, jag var accepterad i gänget.
Efter att vi suttit en bra stund och pratat förbi varandra, om olika hårdrockband med Satans Fists rytmsektion och hällt i oss ännu mer öl tyckte Linda det var en utmärkt ide att vi skulle ta en taxi upp till Steves tvåa på Söder.
Vi hittade en utanför på Sveavägen, Mike satt fram och jag lutade mig framåt för att småprata lite under färden. Bredvid mig i baksätet halvlåg Steve och Linda upptagna med att helt ogenerat försöka äta upp varandra. Taxin stannade på Åsögatan, vi gick in genom en port och upp en trappa till Steves lägenhet.
När vi kommit in i hallen, tog Steve tag i min arm och drog in mig i vardagsrummet. Jag undrade vad han sysslade med, men sen viskade han i mitt öra.
”Var rädd om honom, i kväll. Tror du är rätt tjej för honom, han har lite problem, så ta det försiktigt.”

Vardagsrummet hade en sliten brun 70-talssoffa i brun tweed med dito fåtölj som troligen åldersmässigt matchade dom gulgrådaskiga tapeterna, som någon storrökare lämnat efter sig under historiens gång. Golvet var fullt av gamla kvällstidningar och Roger James Dio studerade oss från en affisch ovanför tjock TVn . Hur jag skulle vara försiktig med honom begrep jag inte, Steve och Linda hade redan försvunnit in i sovrummet. Men om min relation till den här killen med ljust långt hår, bockskägg och mockajacka med fransar, skulle utvecklas, så var det nog i en lugnare takt än vad Linda sysslade med.
Nu satt jag i soffan med Mike och drack te. Medan jag drunknade i hans blåa ögon så lekte han försiktigt med mina fingertoppar. Vårt småpratande avbröts av ett rytmiskt dunkande när sänggaveln i sovrummet slog mot väggen. Jag kunde inte låta bli att fnittra.
”Dom verkar ha roligt,” sa Mike och rodnade.
”Hon håller just på att förlora sin oskuld”
”Oskuld den tjejen ?”
Jag förklarade fnittrande hennes situation och tillade att hon tydligen blivit sjutton år igen. Sen sa jag att det var alltid hon som valde först när vi var tonåringar. Det var då han stötte dolken rätt i mitt hjärta med den helt oväntande frågan.
”Har du haft cancer ?”
”Cancer, nej vaddå varför tror du det ?”
”Jag har ett jobb vid sidan om, för bandet är inte så känt., sjuksköterska på Radiumhemmet. När jag träffat dom som mot alla odds blivit friska, så har många av dom en speciell utstrålning. Dom har fått livet tillbaka och på det viset lyser det även om dig. Dessutom dina gröna ögon och ditt vackra röda hår, av er två så är det du som är stjärnan. Tro inget annat.”
Jag har aldrig känt mig så smickrad, kände hur pulsen ökade, mitt skärpedjup bara försvann och det enda jag kunde se klart var hans underbara blå ögon i ett ansikte inramat av långt ljust hår och ett litet skägg som delvis dolde en kraftfull sexig haka.
”Öh liksom jag har ju haft lite svårt, blivit dumpad ….. inte mått så bra, börjat resa mig igen…”
Jag kom inte längre förrän vi satt fast i varandra. Våra läppar möttes och genom våra öppna munnar virvlade tungorna. Mina händer åkte upp innanför hans T-shirt och jag kände hans hårda hjärtslag mot mina bröst.
Vi klädde av varandra, på överkroppen Danko Jones, Satans Fist och min BH hamnade tillsammans ovanpå  en osorterad hög på golvet av gamla tidningar i det ostädade vardagsrummet. Han bet lite retfullt i min ena örsnibb och jag kunde känna hans tunga andning i örat. Själv hämnades jag med att låta mina fingerspetsar  vandra nedför hans hals, över hans bröstkorg och nypa honom i bröstvårtan. Sen fortsatte jag ned till naveln och pillade lite. Min hand vandrade vidare nedåt, medan vi kysstes med vidöppna munnar, hans gylf åkte ned, mina fingrar kröp in och undersökte, den var stenhård. Han flämtade till, sen blev den alldeles mjuk.

”Skit också.”
”Vad hände.”

Han blev tyst en lång stund, tittade generat ned och svarade med gråten i halsen.
”Jag har lite problem med tjejer, det är inte första gången.”
Jag förstod att han drabbats av en tidig utlösning, det var det Steve menade. Kanske han blivit dumpad för det, precis som jag blivit. Jag var precis på väg att säga det gör inget, men jag hejdade mig. Lät så fånigt, precis som jag inte hade några förväntningar alls. Dom hjärnceller som fortfarande inte raglade runt alkoholpåverkade innanför pannbenet arbetade på en lösning, vilket inte var lätt eftersom dom börjat bli sexuellt upphetsade också. Men tillslut fick mina känslor och hjärna direktkontakt  och jag svarade.

”Vi fortsätter i alla fall.”
”Men ?”
Jag var med tanke på mitt tillstånd oerhört koncentrerad, för att säga det som dykt upp i huvudet på rätt sätt.
”Vi har alla våra öppna sår, dom gör ont, men tillslut förvandlas dom till ärr och man lär sig leva med dom, det var det du såg hos mig. Jag vill du skall leva med dina. Varför skall jag bry mig om en sån liten detalj när du har världen bästa basfingrar. Dom vill jag smaka på. Men kom ihåg att det inte är stålsträngat där nere.”
Jag sög på hans långfinger och lade sen försiktig ned hans hand mellan mina ben, kände hur mitt nitskårp drogs upp och gylfen  åkte ned.  Något varmt mjukt och försiktigt började massera mig.
Vår puls gick upp igen och våra läppar möttes åter, vi hjälptes åt med både hans och mina byxor som fick samsas med resten av kläderna på golvet.

Mina trosor hängde i ena knävecket och jag släppte hans hand så han fick arbeta själv. Först åkte lång och pekfingret runt  kring hela min öppning, jag rös av välbehag, han arbetade långsamt  och försiktigt. Hans långfinger började leta sig  längre in i mig, kom åt tappen så jag rös, jag pressade hans huvud mot mitt ena bröst och hans tunga lekte över vårtan. Själv låg jag på rygg i soffan med blicken mot det nikotingula taket, samtidigt som jag rufsade runt med handen i hans blonda hår.

Det nikotingula taket försvann i en ofokuserad dimma när jag gick helt upp i min sexuella njutning. Kunde höra mitt bankande hjärta fotplanta sig genom ådrorna i hela kroppen, någonstans ute i rummet hördes mitt gnyende,  min tunga snabba andning och ljudet från mina hälar mot det bruna sofftyget när dom hasande åkte fram och tillbaka.
”Sluta inte, gud sluta inte, fan,  underbart.” hörde jag min mun flämta fram helt utan kontroll.
Sen kom det, det sved i mig, skar i mig, kunde ana ett sprutande ljud när den tunna strålen träffade det bruna sofftyget, samtidigt som jag tappade andan. Tror jag försvann en stund, vart vet jag inte, kom tillbaka, tog tag i hans hår drog honom upp mot mig. Det sved och skar i mig fortfarande medan jag greppade hans bara skinkor med mina händer och pressade det mjuka och slappa mellan hans ben mot mitt underliv, ville ha den hos mig, ville känna den.
Vi kysste varandra hänsynslöst med vidöppna munnar.
Våra läppar släppte taget, min kropp sjönk ihop, andningen gick ner och jag tittade rätt in i dom blåa vackra ögonen.
”Titta vad du kan” fnissade jag, ”det där fixar inte många killar med det dom har hängande mellan benen.”
”Tack” flämtade han med en viss stolthet i rösten.
”Kan jag göra något för dig nu, berätta hur du vill ha det så uppfyller jag det”
”Ja” började han, ”ligg bara helt stilla här bredvid mig så jag får titta på dig, sen när du somnat skall jag ligga vaken en lång stund och studera dig. Du är den mest fantastiska tjej jag mött, ligg kvar”
Han gick upp och in i sovrummet där Steve och Linda fortfarande höll på för fullt och hämtade ett  skitigt sängöverkast. Kröp ned hos mig i soffan och drog det över oss.

”Du Kajsa, jag tror mitt band får börja leta efter en ny trummis, din kompis håller på att äta upp honom där inne, det är inte så mycket kvar av honom nu.”
Jag skrattade och fortsatte mitt studerande av dom blåa snälla ögonen, medan vi kramades. Sen somnade jag lugnt i hans famn och kände absolut ingen oro över att vara iakttagen.

EXPEDITION MEDBORGARPLATSENS TUNNELBANESTATION

Hålögd med huvudvärk kollade jag in i Steves tomma kylskåp, vad hade jag förväntat mig denna Lördagsmorgon ?  Att det skulle finnas lufttorkad skinka, färska frallor och flera literförpackningar med Juice, nej det var så tomt ett kylskåp kan bli. Den ömme och omtänksamme Mike dök i alla fall upp bakom mig och verkade kunna läsa mina tankar, fick en treo brustablett i handen. Jag fyllde upp ett glas vatten och drack upp tabletten långt innan den brusat klart. Sen stod jag i köket iklädd trosor och Danko Jonestshirten och kramade honom en lång stund. Han viskade i örat på mig att jag var den mest fantastiska tjej jag mött.
Ändå så förstod jag att det bara var ett one night stand. Dom skulle bägge iväg och packa turnebussen, för att ge sig ut på det som är ett deathmetallbands vardag. Spelningar på halvtomma pubar i mellanstora städer, i väntan på att någon rockfestivalarrangör skulle ta dom under sitt beskydd nästa sommar. Efter att han flera gånger lovat mig att inte sätta sig bakom ratten i det tillståndet så accepterade jag.
Nu ramlade Linda och Steve in i köket.
”Fy fan vad jag mår” suckade hon, sen nafsade hon Steve i örsnibben och han såg nästan rädd ut.
Vi klädde på oss och tog farväl i hallen. Mike fick en till stor kram och en blåslampeluktande kyss. Lindas tunga började virvla runt i Steves öra och hon kysste honom med vidöppen mun. Jag trodde nästan att hennes kläder skulle åka av igen, men Steve såg väldigt väldigt trött ut.

Vi steg ut genom porten, stapplade Erstagatan ner och svängde in på Folkungagatan när köldchocken kom. Det hade slagit om till minusgrader igen och en iskall vind blåste mellan fasaderna, små stenhårda flingor for genom luften och bombarderade mig som nålar i ansiktet. Vaddå inte bangade för att vänta på nattbussen, som Linda sagt till mig igår kväll, vi hade ett helvete att ta oss till Tunnelbanan.
Vi gick över gatan utan att det fanns någon vettig anledning, det blåste säkert precis lika mycket på andra sidan, men det gav oss någon minut att få lite sidvind och skydda ansiktena med rockkragarna. Nej här blåste det ännu värre eller också ökade det, passerade Systembolaget, bara tanken på alkohol gav mig kvälvningar Begrep inte hur den här blåsten kunde ta sig genom oljerocken jeansjackan, tjockpolon och Danko Jonestshirten.. Den smet liksom förbi mina frusna händer, som handskarna försökte värma,  upp genom rockärmarna, för att skära ända in i min benmärg. Drog upp polon över kinderna, baskern åkte ned över öronen, drog upp händerna i ärmarna, knäppte ihop ärmslejfarna och höll upp kragen så jag täckte hela ansiktet, men ingenting hjälpte.
Korsade Katarinavägen , man kunde inte se över till andra sidan Saltsjön, hela stan verkade vara insvept i flygande små stenhårda iskorn.
”Skiter i all jävla attityd” sa jag till Linda, ”längtar efter min min Canadian Goosekopia. ”
Det är inget fel på dom här rockarna fick hon fram med hackande tänder. Vi är så jävla bakfulla, spelar ingen roll vad man har på sig”
Naturligtvis hade hon rätt, min bakfylleångest trängde ut genom alla klädlager, bara för att möta den iskalla vinden och jävlas med mig. Linda verkade lida ännu mer än mig, hon hade på Lisbeth Salanderskt vis dragit huvan på hoodien över huvudet och en röd näsa stack fram genom den.
”Nej, fan nu går jag  inte en meter till” kved hon, ”klockan är elva dom måste ha öppnat. ”

Hon drog in mig i en port, ryckte upp dörren och plötsligt stod vi inne på ett fik. Dom serverade afternoon tea, inredningen gick i gammal stil med en massa plåtburkar på en hylla bakom trädisken. Det där med afternoon var tydligen inte så noga, det var redan framdukat ett bord med scoones, olika marmelader och ost. Vi gick fram till disken där det stod en tjej i tjugoårsåldern med hästsvans och såg så där oförskämt pigg ut.
”Dom där rockarna ser jättesköna ut utbrast hon, räcker ju ner till fötterna, tog dunjackan i morse och det blåste rätt genom jeansen, fryser om benen fortfarande.
”Så fan heller” svarade jag, ”vi håller på att frysa ihjäl.” Tjejen tittade förvånat på alla mina klädlager när jag öppnade den, sen tog Linda över diskussionen.”
”Vi har hällt i oss alldeles för mycket öl, alldeles för mycket sprit, sen träffade vi rytmsektionen i ett dödsmetallband och hade alldeles för mycket sex. Tillråga på allt så fanns det bara en rulle Mariekex, två tepåsar och fyra cigaretter i lägenheten när vi vaknade i morse. Det här är en ren nödsituation. Vi behöver varsin kopp varmt te, varsin av allt på det där bordet, sen en kopp te till, har ni toa förresten ?”
Tjejen nickade, pekade bredvid disken och hade svårt att inte skratta åt Lindas frispråkighet.
”Bra då vågar vi ta en kopp kaffe också efteråt, påtår ingår va ?”

Det var bara vi som befann oss i lokalen så här tidigt, vi valde ett bord en bit in för att slippa se snöflingorna utanför fönstret, sen försåg vi oss med godsakerna på bordet.
”Skall du inte öppna rocken och släppa in lite värme” föreslog jag.
”Luktar för mycket fisk” svarade hon buttert.
Vi inledde en diskussion om skinnbyxor eller jeans var bäst när man luktade fisk. Hon kom fram till att mina skinnbyxor var bättre än hennes jeans, men att dom var svårare att få rena.
”Haha, jag blaskade av mig i handfatet och hade extra trosor med mig i handväskan svarade jag.
”Och kondom förstås.”
”Naturligtvis.”
”Alltid redo, fan Kajsa har du en plats åt mig också i din scoutgrupp, vill också bli så där präktig.”
”Du präktig”
”Precis som jag sa om dig igår, lite crossover, präktig och dirty på en gång. Verkar vara ett bekvämt och spännande liv.”
”Linda hur var han förresten ?”
”Han tog slut efter en timma ungefär, men innan dess georgeus,” Linda himlade med ögonen.
Jag fnittrade till och tänkte på hur det lät från sovrummet, Linda hade med full kraft tagit ut ett halvårs uppdämda  sexuella behov, på den stackars kajalkillen under ett par timmar.
”Njöt jag också, erkände jag, gosch.”
”Gosch ?”
”Ja det lät väl ungefär så när jag kom, gosch liksom”
”Shit fick du också fontän, häftigt !”
”Var lite tystare” viskade jag, ”hon borta vid disken är lite nyfiken.”
Sen ringde det i Lindas mobil.
”Nej men hej, hur mår du  ?”…. ”Nej du skämde inte ut dig .”… ”Äsch, glöm det .”…. ”Nej jag sitter inblåst på ett fik på Söder med Kajsa” …. ”Hur vi hamnade här ? Vi hade sex i natt …. ”Ha ha, nej inte med varandra.”
”Hälsa att jag ringer senare” sa jag, eftersom jag förstod att det var AnnaLena. Visserligen var jag van vid Lindas frispråkighet, men nu började hon bli lite jobbig. Jag förstod att hon saknat killar i ett halvår, men var hon tvungen att berätta om sin andra sexdebut för hela världen. Men jag sa inget till henne utan var glad över hennes erufori och att hon träffat sin kajalkille. Nu hade hon tinat upp och jag såg hur det strålade om henne, när hon nämnde ordet sex för AnnaLena.
”Vad tror du dom hette i verkligheten,” frågade jag.
”Vaddå i verkligheten ?”
”Jo, här har vi träffat två helt vanliga svenska killar som heter Mike och Steve. Det var ju artistnamn.”
”Har du några förslag”
”Rudolf och Oskar kanske,” fnittrade jag.
”Du,” Linda blängde argt på mig. ”Efter att jag inte haft sex på ett halvår träffade jag äntligen hårdrockstrummisen Steve, har du haft sex med någon jävla Rudolf så är det upp till dig, jag hade sex med Steve och ingenting annat!”
Det var så tjejen bakom disken hoppade till. Först nu förstod jag hur viktig den här natten var för Linda. Det var ett avstamp på hennes nya självständiga singelliv och absolut ingenting fick störa hennes illusioner.
”Okej Linda” log jag, ”vi glömmer det här. Jag var ihop med Mike i natt, jag unnar honom att heta det, han var underbar fast på sitt sätt.”
”På sitt sätt, hur då ?”  Nu blev Linda nyfiken.
”Han hade så underbara fingrar.”
”Vaddå använde han plektrum på dig,” fnissade hon
Jag ruskade på huvudet och skrattade åt henne, kände att det som hänt i natt mellan mig och Mike var så personligt att det kunde jag inte lämna ut ens till min bästa kompis. Vad som hände mellan mig och världens mjukaste och finaste deathmetalbasist stannade mellan oss. Jag lyckades få Linda att fokusera på det som stod på bordet mellan oss istället, vilket inte var svårt, vi var bägge rätt fyllhungriga.
”Nu äter vi.” svarade jag och vi tog för oss av godsakerna på bordet.

Efter en kopp kaffe, varsitt toabesök och påtår var vi färdiga, utanför fönstret på hade flingorna blivit större och tunna snömattor rörde sig över trottoaren, men snön såg i alla fall lite mjukare ut. Vi tackade den oförskämt pigga tjejen i kassan för att hon räddat livet på oss, stängde in oss i rockarna och var färdiga att möta elementens raseri.
”Hoppas ni fixar promenaden nu sa hon.”
”Vi har tankat kolhydrater så det räcker,” skrattade jag.
”Expedition Medborgarplatsens tunnelbanestation är inget för veklingar” tillade Linda.
Slussen låg närmare, men Katarinavägen med öppet för vinden att komma in från norr kändes inte som något vidare alternativ.
Det fungerade bättre att promenera mot vinden nu, jag hade stängt in ansiktet innan jag började frysa och kände ingen fyllhunger längre. Folkungagatans fasader i brunt och grått sveptes i mjuka lätta snöflingor, som lade sig tillrätta på fönsterblecken, för att sen mödosamt klättra uppför skyltfönstren med vindens hjälp. Linda lade armen om mig, vi kurade ihop oss och promenaden  ner till Medborgarplatsen mot vinden blev inte så farlig.
Tillslut var vi nere vid Götgatan, sprang ned för trapporna och efter ett par minuter dök det upp en varm och mysig tunnelbana det stod Hässelby Strand på.

Vi satte oss bredvid varandra, hon lade armen om mig och vi kröp ihop tillsammans.
”Fryser du” frågade hon ?
”Nej, det gick faktiskt bra, när jag fick lite mat i mig.”
”Fan har du tänkt vad vi är coola, vi fixade ju att gå hit med attityd fast det var snöstorm.”
”Jo,  (fniss ) så kan man ju också se på saken.”
”Vet du om en sak, jag saknar inte Uffe ett dugg.”
”Var Steve så fantastisk ?”
”Nja, det var nog jag som gjorde honom fantastisk, fan vad jag låg i. Men det viktiga är att jag har dig Kajsa”
”Tack det var snällt sagt av dig.”
”Nu tycker jag vi skiter i våra olyckliga kärlekar och har kul ihop istället, som vi haft nu. ”
”Tycker jag också.”
Jag satt och tänkte efter, Linda var tonåring igen, själv kände jag att jag höll på att utvecklas till en kvinna, som vågade ta för sig, på ett sätt jag aldrig gjort tidigare. Trots att jag var stupfull hade jag tagit tag i situationen med Mike på ett sätt som gjorde att han slapp tappa ansiktet och njutit gränslöst själv av honom.

Vid Gamla Stan hade vi somnat bägge två, sen väcktes vi av tunnelbanechauffören vid Hässelby Strand. Tåget togs ur trafik, så vi gick en station tillbaka.
Det snöade fortfarande, men vi hade i alla fall medvind.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: