• Prenumerera

    bloglovin
  • Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

    Gör sällskap med 2 andra följare

  • Kategorier

URSÄKTA, JAG SKULLE FORMULERAT MIG LITE ANNORLUNDA

NEJ KRISTINA WINBERG VARKEN DU ELLER JAG ÄR BISTÅNDSARBETARE

Kristina

Sverigedemokraternas EUledamot stod och skröt över att hon minsann förstod fattigdomen i andra länder, hon hade jobbat för Sida.

LÄNK

Vad det handlade om var att hon hade hälsat på några släktingar som arbetade åt en annan organisation i Mocambique och köpt med lite grejer till dom som levde där nere.

LÄNK

Så här efter valet tycker hon att hon skulle formulerat sig lite annorlunda, vilket alltså är en formulering varför hon stod och ljög väljarna rätt upp i ansiktet. Kolla första länken. Jag blir så jävla trött på människor som skall skryta över sin egen präktighet, är man hjälpsam mot andra så är det en sak man själv skall må bra av, inte knäppa andra på näsan med.

Men okej då, nu skall jag vara lika duktig som Kristina Winberg men för att vara ärlig skall jag även ge en annan syn på saken.

GOA December 2011

IMG_0554 (kopia)

Den här tjejen och jag fick en underbar kontakt och jag gjorde mitt bästa för att stötta henne i hennes svåra situation.

Ursäkta, skulle nog formulerat mig lite annorlunda.

För några pennor och ett block fick jag en fantastisk bild, sen återvände hon till sin hydda med ett tak av presenning och jag ned till en Beachshack för lunch.

Men här då? Jag och mina två kompisar bidrog ordentligt, dom fick nya skor, mat och kläder.

Ursäkta,skulle nog formulerat mig lite annorlunda.

Vi skulle  äta en god pasta på den här restaurangen på andra sidan gatan, kan man verkligen göra det med gott samvete, när man ser sånt här. Vi pratade med Goas trevligaste servitör, och undrade vad dom åt, han sa att dom inte var från trakten, troligtvis fattiga från en delstat i norr som kom hit under turistsäsongen för att tigga. Men vi köpte en låda pommes av restaurangen, sen ville den äldsta tjejen  ha pepsi, dom fick det och lite kläder och sandaler från ett stånd som knappt kostade något alls.

Efter det gick vi tillbaka, drack öl och vin till skaldjurspastan medan dom kalasade på pommes och Pepsi i sina nya sandaler. Okej, visst var det snällt av oss men är det så mycket att skryta med egentligen?

Phuket Augusti 2010

Men det är ju under regnperioden !

DSC_0183

dsc321Jovisst, ena dagen sken solen, då låg vi på beachen andra dagar kunde det vara tokshopping  monsunregn i flera timmar, ni anar inte hur många torra shoppingkassar det fick plats inne i den här skapelsen,med alienhuva, tror till och med papperskassar skulle fungerat.  Funkade även med min sidenklänning jag lät sy upp där och högklackat. Barhänget blev mycket bättre om man powerwalkat i en halvtimme dit i tropiskt skyfall, speciellt om vi hade medvind.

DSC_0180

Men när jag stod och fotade ut i regnet så sprang den här stackars killen som jobbade på hotellet rätt in i bilden och jag gav bort den till en som behövde den bättre, han var väl ungefär samma size som mig så nu kunde hela hans familj gå ut i den tillsammans om det regnade.

Ursäkta,skulle nog formulerat mig lite annorlunda.

DSC_0185_filteredAlltså, har man varit i Phuket och tokshoppat i 14 dagar så måste man dumpa saker, sandiga handukar, ponchon på bilden, shampoflaskor och en halv Southern Comfortflaska gavs bort. Min nyinköpta vattentäta Gore-Texjacka som var gjord på samma fabrik som originalet fast tvåtusen billigare funkade rätt bra dom sista dagarna. Dessutom kunde jag ha den på mig när jag checkade in så jag sparade ett halvt kilo bagage på flyget hem. Sen är det ju kul om någon har användning för det man lämnar efter sig.

Sen slapp jag ju AnnaLenas spydiga kommentar när vi skulle ut i Monsunen.

DSC_0186

Kom nu tält så går vi.

GAMBIA Februari 2011

Men här har vi något När jag stöttade ett skolprojekt i Gambia med pennor, skrivmaterial och annat som jag köpt för egna pengar i Sverige, sen var dom så fattiga att jag gav bort allt jag hade med mig.

Ursäkta, skulle nog formu….

Nej, Kristina Winberg, nu börjar jag verkligen låta som dig. Jag åkte på en gruppresa och köpte precis som du skolmaterial hemma som både du och jag säkert blivit upplysta om att vi skulle ha med oss, eftersom dom där nere har brist på det.

Kommer man dessutom som västerlänning till en fattig by med skola långt upp efter Gambiafloden och blir inbjuden på en strandfest, så självklart har man något med sig. Sen hade jag strategiskt packat väskan med gamla urtvättade t-shirts som jag gav bort för att slippa tvätta dom. Skulle nog ändå slängt dom.

Du är precis lika mycket turist som jag är. Det tråkiga var ju att media inte kom på din lögn innan valet. Men fördelen kanske är att du kommer att stå där nere i Bryssel och titta på medan du tror du är med och då slipper ju vi normala svenskar höra en massa dumma förslag vi kommer att skämmas för.

Men förresten …..

LONDON 2014

DSC01168 (kopia)

Mitt biståndsprojekt för att hjälpa fattiga Londonbor, som inte har råd med att sula om skorna, så dom måste stå på huvudet i en hink.

Äsch, återkommer till det biståndsprojektet när jag släpper mitt nästa Londoninlägg som jag förbereder.

Sen finns det reseberättelser i den här bloggen från alla platser jag tagit upp. Det är bara att skriva in platsen i sökrutan om man vill kolla.

KajsaLisa

 

Annonser

VISST ÄR DET UNDERLIGT.

Jovisst, när det gäller #Blogg100-utmaningen så är jag som nollåtta previligerad.

Bara ta tunnelbanan till Rådmansgatan, gå Tegnergatan  svänga av på  Birger Jarlsgatan, glida in på Intellecta Corporate och delta i eventet som Fredrik Wass bjöd in till  för att avsluta Blogg100 utmaningen.

Vi var några bloggare som klev ur våra sociala medier och blev riktiga människor IRL

Vad är då en bloggare?

DSC_3538

Efter det här eventet har jag dragit en underlig slutsats. Det går inte att svara på, att man är bloggare betyder bara att man valt ett visst sätt att kommunicera på. Det är ungefär som att kategorisera folk som telefonpratare eller mejlskrivare, det säger absolut ingenting om människorna bakom. Det finns folk som bloggar om sitt företag, sin familj, sina fritidsaktiviteter, politik och allt möjligt annat, det finns ingen gemensam nämnare.

Nu till det konstiga.

DSC_3541

Samla en massa bloggare i samma rum,  folk känner inte varandra, dom har helt olika liv, bloggar om olika saker o.s.v. Alla pratar med varandra, lyssnar till varandras föredrag och är engagerade i samtalen till max.  Scenen i rummet växlar, folk byter plats, nya  samtalsämnen, nya människor, några föreningar för inbördes beundran gömmer sig inte i hörnen och det behövs ingen styrning av det, för det sker spontant.

Min poäng i det hela är att tänk om man bara samlade ihop helt olika människor i ett rum och när stämningen börjar likna den som är i väntrummet i närmaste vårdcentral klockan 10.00 en Onsdagsmorgon, så hoppar en glad moderator in och tjoar.

Varför  är ni så tysta, ni har ju något gemensamt, ni pratar väl i telefon ibland. Nej, det skulle naturligtvis inte fungera, ingen kommer att vrida på huvudet och fråga den bredvid, vad brukar du prata om i luren?

Två olika sätt att kommunicera och ändå är skillnaden avgrundsdjup.

Kan det kanske bero på att………..

DSC_3539

Nej, absolut inte, jag älskar Brooklyn Lager, men vi tog det lugnt på den fronten. Jag tog bara en och när jag gick fanns det massvis kvar, men den   alkoholfria ölen  var slut. Gick rätt tidigt eftersom jag skulle tillbaka till jobbet, så inget festande den här gången.

DSC_3540

Bildbevis, min urdruckna Brooklyn lager och till vänster min alkoholfria.

 Men varför, vad är svaret?

Äsch, fråga inte mig, har inte en susning, men varför bry sig om det när man har kul.

KajsaLisa

Just det, skall passa på att tacka den bloggare jag fick bilderna av, tyvärr sa han inte vad han hette så jag kan länka. Glömde kameran och han meilade några åt mig.

INTRESSEKLUBBEN ANTECKNAR

 

#Blogg100

(100)

Jaha, Måndag, saknar all inspiration, vad skall jag skriva om idag då?

Fan måste komma på något att skriva om, jag går ju i mål i utmaningen #Blogg100

Men vänta nu.

Eftersom jag skriver om att jag gick i mål i utmaningen #Blogg100 och det här är mitt hundrade #Blogg100-inlägg, så handlar det här inlägget om att jag gått i mål i utmaningen #Blogg100.

OCH ????????

Visst, skittråkigt att skriva om, vad förväntar jag mig för kommentarer, typ den här:

”Shit Kajsa, vi borde förstått det eftersom det stod #Blogg100 (99) i inlägget igår, men vi lyckades inte lösa den gåtan, vilken smart intrig”

Tror ta mig fan jag skall börja skriva pusseldeckare.

Okej om intresseklubben antecknat klart så fortsätter jag väl då.

Bara för att göra det här inlägget lite roligare tänker jag lägga in den bild som vann omröstningen som bästa bild under min #Blogg100-serie

Den här bilden.

DSC01335

Detta är juryns enhälliga beslut om min bästa bloggbild under hela min #Blogg100-serie, som jag tagit och dessutom inte är en repris. Juryn bestod av mig  och jag hade bara en röst så det blev storslam.

Visst blev det här inlägget mycket roligare nu?

Okej, ni kan somna om.

Va, har ni sovit hela tiden!

Okej, vi tar det här från början.

Jaha, Måndag, saknar all inspiration, vad skall jag ………………..

o.s.v.

Hur som helst, tack Fredrik för en kul utmaning.

(Länk)

KajsaLisa

MIN HYLLNING TILL NATIONEN

EN RAPSODI ÖVER SVENSKHETEN I BLÅTT OCH GULT

Jag har inte hunnit tagit några bilder till Marits helgbild, men jag lägger in några gamla bilder med tanke nationaldagen i fredags.

#Blogg100

(99)

svenska_flaggan

Ärligt talat så känns nationaldagen lite fånig, vad firar vi egentligen ? Att Gustav Vasa blev kung den här dagen, vilket han egentligen inte blev eftersom Sverige då hade den Julianska kalendern som var tokfel sådär på 14 dagar.  Sen skrev Karl den fjortonde under en regeringsform den dagen.

 

Frågan är ju varför norrmän och fransmän är så glada på sina nationaldagar och inte vi. Själv tycker jag det känns lite påklistrat. Det här drogs igång av Arthur Hazelius i slutet på 1800-talet, när han öppnat Skansen var det fest den dagen. Sen om man går tillbaka till den tiden, så började folk bli mer samhällsmedvetna, ställde krav på åtta timmars arbetsdag, jämlikhet allmän och lika rösträtt, för män och kvinnor.

Reaktionen blev från dom konservativa krafter som inte ville släppa ifrån sig makten, att hylla kungen, fäderneslandet och givetvis den svenska fanan. Svenska flaggans dag som det hette innan, är en konstruktion från början av 1900-talet.

Alltså: Medan USAs nationaldag den fjärde juli handlar om segern över engelsmännen och grundandet av en nation. Norges 17de Maj om att dom blev fria 1814 från danskarna, innan svenskarna klampade in några månader senare. Fransmännen om stormningen av Bastiljen under revolutionen 1789, då man satte sig upp mot överheten med krav på frihet jämlikhet och broderskap.

Medan vi svenskar firar reaktionen på våra egna frihetssträvanden, inte underligt att det blir lite fel.

Men nu skall jag till Marits helgbild i alla fall hylla svenskheten med några bilder i gult och blått.

Demokrati och mötesfrihet

DSC_2128 (kopia) 2

Hellre blöt än nedskjuten

Vi var sena med demokrati i landet men vi har hållit fast vid den. Bilden visar ett försök från ett blött möte i Vasaparken förrförra sommaren, med Stefan Löven. En tjej återtar svenska flaggan från rasisterna som försöker få monopol på den. Sen är ju den riktiga nationaldagen på Midsommar och ärligt talat tycker jag den här flaggvarianten i galon, är mer praktisk då än den vanliga. Stå på en lerig gräsplan med en sned midsommarstång och sjunga Ulf Lundells  Öppna landskap i ösregnet, kan det bli mer svenskt?

En hyllning till den svenska ingenjörskonsten.

DSC_1167 (kopia) 2

Nej, nu måste vi ha fint väder i bloggen, vi älskar ju blåa sommarhimlar. Vårt väder är ju annars typiskt svenskt, inga katastrofer utan mer småjävligt, lite lagom alltså. En gul byggkran vid bygget av Citybanan mot en blå himmel. Kunde dom inte vridit på den där förbannade kranen ett kvarts varv så hade det blivit en svensk flagga,.

Nu är jag typisk svensk, aldrig nöjd alltså, vidare till…

Vår skruvade självbild.

DSC_1168

Vi svenskar är tydligen ordningsamma och laglydiga. Men också avundsjuka, har jantelag, och tillknäppta. Låt oss bena ut det här.

  • Nej, vi är inte mer avundsjuka än några andra. Ropa på den svenska avundsjukan handlar ofta om maktspråk för att slippa diskutera orättvisor. Vi leder troligen ligan i demokratiska länder att ha minst strejker t.ex. Sen finns det ju alltid egon som anser att dom inte får den uppmärksamhet dom förtjänar, att då inbilla sig att alla är avundsjuka känns ju bättre än att inse att ingen bryr sig.
  • Däremot älskar vi svenskar som nått framgång utan att det stigit dom åt huvudet, som Ingvar Kamprad, Benny Andersson och Ingmar Stenmark.
  • Böckerna som beskrev Jantelagen är skrivna av den norskdanska författaren Aksel Sandemose och handlar om staden Nyköbing på Jylland, där han växte upp. Han led av vissa övermänniskoteorier, som inte riktigt stämde med tyskarnas när dom gick in i Norge. Vi tog då emot honom i Sverige som flykting med öppna armar.
  • Nej, folk dansar inte och sjunger inte på tunnelbanan i New York eller London heller.

Att vi har  fördomar om oss själva, är alltså typiskt svenskt.

DSC_1369 (kopia)Svenskt affärsunder i London.

Men fast vi inte har så höga tankar om oss själva, så är det ändå kring oss jorden snurrar. Designar någon en tröja har vi ett svenskt modeunder, spelar någon in en skiva så har vi ett svenskt musikunder och startar någon en restaurang utomlands, är det ett svenskt matunder. Själv är jag stolt över det svenska hårdrocksundret, när man träffar folk på klubbar utomlands, som börjar prata om Inflames och Sabbaton.

DSC00892 (kopia)

Jag spelar ju inte själv, men jag tillhör världens mest hängivna hårdrockspublik som banden bara älskar. Halestorm och Five Finger Deathpunch gör det för det har dom sagt, ljussättningen på Bandit Rockawards visar ju det med all tydlighet. De är helt enkelt en hyllning till oss svenskar.

Appropå låttiteln, visst känner man en viss stolthet över att man är svensk och att alla beundrar oss. Men det är ju inte underligare än när jag tänker för mig själv att japaner är fantastiska, varje gång min gamla risiga Toyota rasslar igång.

Va ???????

Tänker inte ni så ?

KajsaLisa

 

EN RÖR(L)IG TRISS.

Helgens fototriss har temat rörligt, lägger väl ut tre bilder och filosoferar lite kring begreppet.

#Blogg100

(98)

LÅGTRYCKSRÖRELSER.

dsc_0118-kopia1

Jag brukar påstå att bilderna blir bättre när det regnar eftersom färgerna blir bättre. Men man kan även hitta mer rörelse och dramatik. Bilden är tagen under början på ett åskväder när jag ville testa ett regnskydd jag köpt till kameran. Lägg märke till en kul detalj, nummerplåten på bilen är suddigare än tjejerna, jag fick alltså följa med med kameran när jag tog bilden. Ta sådana här bilder lite på håll så man kan beskära dom, bilden blir oftast bättre om folk springer in i den än ur den.

CYKLISK RÖRELSE.

DSC_3486 (kopia) 2

Men så var det ju färgerna också. Säkert har någon hört det gamla tipset, köp aldrig en begagnad bil när det regnar, då är alla bilar blanka. Mitt sjätte fotosinne sa mig att jag skulle hoppa av vid Kristinebergs tunnelbanestation och fota. Det var när jag stod här i regnet som jag förstod varför jag älskar att fota tunnelbanor. Hittar man det där kanonmotivet och missar så är det bara att vänta, för det återkommer i en cyklisk rörelse hela tiden.

Men ett tag stod jag faktiskt och undrade vad fan jag sysslade med, en grå Tranebersbro på ena sidan, men så fullbordades en längre cyklisk rörelse där tidtabellerna stämde på bägge sidor av av perrongen. Shit vilket djup det blev i bilden.

MUSIKRÖRELSEN.

DSC01693 (kopia) 2

Det rör sig mycket på en rockscen, men bilder blir ofta suddiga och i bästa fall frysta. Men det finns ett undantag, trummisen.

Trummis i ett band är en otacksam uppgift, ett hårt slit längst bak på scen utan uppmärksamhet. Det är bara att titta i mitt arkiv, hur många bra trummisbilder har man egentligen? Här är ett av dom få undantagen, Halestorm på Debaser Medis. Alla går av scenen och han kör ett trummsolo med spottarna på sig . Tillhör ovanligheterna på konserter.

Fast det är klart, han är ju brorsa till sångerskan Lzzie Hale.

KajsaLisa

 

 

VEM FAN ÄR BRYAN PETERSON

Annikas bokbloggsjerka ställer en svår fråga den här helgen.

#Blogg100

(97)

jerka11Om du skulle få möjlighet att intervjua någon av dina favoritförfattare, vem skulle du i så fall välja och vilka frågor skulle du ställa? (Du behöver inte skriva en lång lista med frågor utan några exempel är helt okej)

Alltså skall jag hitta en intressant författare att intervjua.

En filosof som jag tyvärr glömt namnet på, påstod att:

Att en person uträttat något säger egentligen bara om honom att han uträttat det.

Jag har stött på många människor som tyvärr stämmer in på den beskrivningen.

Men vi kan väl ta några författare som kan vara intressanta att intervjua.

  • Sir Artur Conan Doyle: Intressant och klurig typ som uppfann Sherlock Holmes, kanske präglats lite för mycket av den Viktorianska eran vilket inte var så trevlig, men han har lyckats teckna litteraturens mest bestående personporträtt och har säkert lite tips kring det att komma med. Tyvärr är han död och hade han inte varit det så hade vi ju kunnat prata om hur man kan hålla sig vid liv i 155, år, vilket skulle varit en bedrift.
  • Stieg Larsson: Vi kan diskutera högerextremism och rasism eftersom han startade Expo. Sen är man ju nyfiken på om det fanns ett fjärde milleniummanuskript, fast han är ju också död.
  • Douglas Adams: Galaxenförfattaren med kulsprutehumor som man knappt hinner med att skratta mellan skämten. Under den tid jag skrivit så har jag försökt träna mina hjärnsignaler att ta andra vägar mellan hjärncellerna än dom borde göra. Vad skulle inte denna mästare kunna lära mig, om det inte vore för att…….

Jag menar visst är det typiskt, här försöker man bidra med en intressant diskussion, sen går mina intervjuoffer och dör. Nu skiter jag i det här, är det så det inte passar så skall jag tänka bara på mig själv.

Jag skall intervjua Bryan Peterson.

Vem fan är han då?

Bryan Peterson är världen bästa fotoboksförfattare, som jag berättat om tidigare. Inte nog att han tar rent fantastiska bilder, han kan förklara varför dom blir så bra också.

Till och med så vi vanliga människor begriper, jag hittade den här boken lagom när vredet på min förra systemkamera höll på att fastna i autoläge. Plötsligt hade min kamera en massa funktioner att fingra på, oj vad kul det blev.

Men vad skall jag fråga honom om?

Först skall jag lusläsa boken från pärm till pärm, sen kommer det säkert att dyka upp frågor. så det viktigaste.

Hur man säljer in sig.

DSC_3209 (kopia)

Sen tar jag ännu bättre bilder än den här från förra resan och National Geographic betalar hotellrummet.

Visst skall man ha drömmar, men har du en kamera som går att ställa manuellt med tid och bländare så är det här ett vettigt köp. Har du en systemkamera kommer du att få ut mycket mer av den om du köper den här boken. Strunta i stuprörsobjektivet för flera tusenlappar, den här boken ger mer till ett bra mycket billigare pris.

KajsaLisa

 

KAJSALISA FLUMMAR RUNT I LONDON DEL 5

Lite för många vätskekontroller.

#Blogg100

(96)

Vaknade upp till en fin morgon, en sån morgon som det brukar vara när jag är i London, idag blir det långpromenad i solen. Iväg mot Waterioo Station. Men istället för att åka Jubelee Line tog jag Barerloo line sen …

DSC_3055

Shit det blev lite fel här.

DSC_3064

Okej, jag har ingen aning om vad jag befinner mig, men hittar jag inte rätt får jag väl ringa efter en Taxi.

DSC_3067

Spännande miljö, men var finns den på kartan?

DSC_3084

Så  där, hittade rätt tillslut, uppe vid Lower Marsh en plats jag berättat om tidigare. Ta alltså Jubilee Line  Gå ut på Waterloo Road. ta till höger, runda brandstationen som är ombyggd till Pub och du är framme. Waterloo Station är stor och springa runt den ett varv på utsidan är ingen höjdare.

Vi kan börja dagen med att besöka en av mina favoritaffärer i London, den här bokhandeln som tydligen ingår i en kedja. Man hittar alltid något här inne och det är jättebilligt. Vill du skära upp en köttbit och bjuda din granne på hittar du säkert en kokbok, vill du däremot skära upp din granne så finns det naturligtvis inspirerande mord och skräcklitteratur.

DSC_3081

Sen finns det ju givetvis andra hyllor ifall du behöver inspiration att göra något annat med grannen.

DSC_3080

Lower Marsh är en liten lugn affärsgata i början ligger en kubansk bar.

DSC_3077

Dom har öppnat sommarens uteservering, det blev en tidig lunch med pulled pork, ris och stekta bananer.

DSC_3071

Bilden visar inte sanningen, det är jättemycket mat för lite över fem pund, skall jag verkligen få i mig det här ?

DSC_3090

Går ner till Themsen, proppmätt. Jag har promenerat här ett par gånger tidigare i bloggen, men jag tycker att det är värt att propagera lite för Southbank som det här stället heter, det är faktiskt rätt okänt för dom flesta, det enda många känner till är det där svindyra pariserhjulet man skall stå i kö till. Testa den här promenaden i stället som innehåller jättefina gratisvyer.

DSC_3091

Nere vid Londons enda beach som bara finns när det är lågvatten i floden. Bilderna till det här inlägget är tagna i April, längre fram  mot sommaren kryllar det av människor här, den lilla stranden brukar vara ett tillhåll för strandkonstnärer.

DSC_3087

 

Men det är lite tidigt på säsongen, det här var den enda kulturpersonlighet jag stötte på. Han gav publiken sin egen högst personliga tolkning av Beatleslåten She Loves You. Han sjöng hellre än bra.

DSC_3094

Fortsatte in på designgallerian OXO som jag blivit något av en expert att fönstershoppa i, utan att handla ett dugg. Det var Tisdag och jag hade bestämt mig för att min shoppingdag skulle bli Torsdag, då jag riktigt skulle frossa i shopping. Men det finns många roliga butiker här och allt är inte svindyrt.

DSC_3103

Passade på att designa en tavla av en båt när jag var här.

DSC_3106

Det som är roligt med Londons södra strand är att man har sparat  gamla byggnader vilket man inte gör i East End. Den här innehåller ett galleri som tyvärr var stängt nu.

DSC_3124

Den här gången gick jag inte in på Tates Modern, Londons motsvarighet till Moderna Museet utan var bara inne i deras affär och handlade. Utanför fortsatte jag med mitt evighetsletande efter skumma vinklar på Milleniebron.

DSC_3112

Fortsatte in under broarna, gåtan med pelarna utan bro som jag visat tidigare kommer jag att återkomma till.

DSC_3113

”Sådär äntligen, sista niten är islagen.”

”Jovisst men vad har man för det då, dyker säkert upp någon sån där självutnämnd konstnär och försöker göra modern konst av det med kameran”

”Suck, ja jag vet, djävla prettoturister”

DSC_3134

Stannade till vid en pub med uteservering, en pims i värmen sitter aldrig fel. Problemet är att dom försvinner så snabbt.

DSC_3143

Fortsatte min promenad mot målet och hann med en vätskekontroll till med pims, innan jag gick vilse igen borta vid London Bridge, undrade om jag kanske skulle gå in på det här gamla sjukhuset och säga att jag akut hade drabbats av dåligt lokalsinne.

DSC_3147

Men tillslut kom jag rätt, Burrogh Market vid London Bridge.

DSC_3146

Tänkte äta här själv och fota en massa massa häftiga matstånd, tyvärr är den bara halvöppen men det här såg väl gott ut.

DSC_3145

Tydligen skall man gå hit Torsdag- Söndag då kryllar det av stånd med delikatesser, antingen går man runt och småäter eller så äter man vid ett lunchställe här.

Det som gör den här platsen så häftig är alla gjutjärnspelarna och tågen som rasslar ovanför på valven som korsar marknaden, men min favoritbutik kanske …

DSC_3150

Hurra, den var öppen, här säljer dom öl från hela världen.

DSC_3152

Vilket gör att det är väldigt svårt att välja.

DSC_3137

Nu är jag färdig med med marknaden, nästa gång jag åker hit får jag besöka den på rätt dag, den får inte plats i mitt späckade Londonschema. Promenerar över London Bridge till  City of London. Bankernas plåtskrapor växer upp som svampar ur jorden, den ena mer bisarr än den andra, men nu skall jag berätta en story som är både otrolig och sann som handlar om vad som kan hända om man låter arkitekterna flippa ut hur som helst.

DSC_3156

Hörde den här historien när jag gick min London Walk i avsnitt 2 i serien. Om man kollar på fasaden har man fäst ett solskydd över den. Men det är inte till för dom som jobbar här. Vad man inte tänkte på när man byggde den böjda fasaden i söderläge med spegelfönster var att solen förvandlade den till ett stort brännglas. Solskyddet kom upp efter att en börsmäklares nere Jaguar hade smält nere på gatan under. Troligtvis så var det all plast i bilen som rann iväg. Skinnklädseln lär nog inte överlevt den heller.

Många Londonbor som hyser ett förakt för finanshybrisen i dom här kvarteren fick sig ett gott skratt.

DSC_3157

På puben City of Quebec vid Oxford Street avslutade jag dagen med en pubmacka och en öl.

Vis av dagens erfarenheter kommer nu en lista.

Dom värsta ställena att gå vilse på i Centrala London.

  • På tredje plats: Nere vid London bridge när man letar efter Burrogh Market vilket inte var så farligt.
  • Tvåa blir runt Waterloo Station, ruffiga gångar och trappor, lite kul i och för sig men man tappar all uppfattning om var man är.
  • Det värsta av allt: City of London. nog fan gick jag vilse där med, en jävla finansöken i plåt och sten där alla oavsett kön har mörk kostym och alla bussar går åt fel håll, är man dessutom småfull efter alla vätskekontroller med pims bör man absolut undvika detta. Leta rätt på närmaste tunnelbana omedelbart.

DSC_3264

Trött återvände jag till hotellet och studerade dagens inköp. Två böcker i bokhandeln, en om arkitekten Le Corbusier. Så utställningen om honom på moderna för något år sedan, sen har han en roll i dom tre första kapitlen i mitt romanprojekt. En bok om visdomsord från filmens värld (totalt cirka 150 kronor vilket är billig). Kuddöverdrag med seriemotiv från butiken på Tates Modern vilket är värt ett besök. Sen två öl från Burrogh Market, den till höger var god och den till vänster var gudomlig.

Beslöt mig både för att lägga mig tidigt och att ta sovmorgon  dagen därpå, det skulle bli Rock and Rolldag i Camden den dagen så det gällde att vara pigg.

 KajsaLisa