Jag satt och funderade på hur jag skulle tackla Gems Weekly Photochallenges utmaning den här veckan på temat resa. Jag bestämde mig för att lägga upp några bilder från själva resandet. När man är framme vid målet så reser man ju inte längre.
Sorry det blir London som vanligt.
Tittar ut över vingen, vad är nu detta? Jo en bit utanför Storbritanniens kust ligger en stor vindkraftpark man flyger över. När man ser den, så vet man att det är dags att börja rensa stolsfickan på saker, snart är man framme vid målet, Gatwick Airport.
En bussresa mellan Bayswater och Oxford Cirkus. Man reser ju en del i London också, som jag skrivit tidigare är vädret tråkigt så sätt dig längst fram på övre planet i bussen. Eftersom det inte sitter några vindrutetorkare där så kommer du att fota London genom ett vattenfall. Ta med en liten handduk eftersom det immar igen snabbt.
Den tråkigaste resan är ju hemresan, jag bruka ta sista flyget till Arlanda, för att krama ut så mycket det går av Londonresan. Tänkte faktiskt försöka sälja den här bilden till Norwegian, men dom har nog inte råd att betala längre.
På rockklubben The Underworld i Camden, någon har gjort det som det står på skylten på pelaren att man inte får göra, stagedivat från scenen.
En kort resa som jag tror han får svårt att resa sig efter.
Gick en promenad på eftermiddagen i grådiset förbi ett dagis.
Även om jag är trött på den här vintern unnar jag ungarna att få åka pulka, äntligen tänker dom säkert.
Själv drömmer jag om framtiden, den här vintern är redan körd.
Så där ett halvår framåt. Sommar, uteserveringar, rockkonserter eller bara ligga och slappa i gräset på någon strand. Ungarna i backen får väl drömma om pulkor då, det är inte mer än rättvist.
Många verkade intresserade av Churchills Warroom I mitt inslag hos Gems Weekly Photochallengs utmaning på temat sova förra veckan.
Därför kompletterar jag med lite skyltar från bunkern i BPs skyltsöndag.
Nej det är ingen förvrängd bild, det är nedgången till The Dock den undre våningen på bunkern, där nere fanns sovplatser, trångt, råttor, buller från ventilationen m.m. gjorde att folk hellre tog risken och lämnade bunkern nattetid, när bomberna föll över London.
Bor man under jord så kanske man vill veta vädret där uppe. Funderade på om man fortfarande ställde in den här varje dag, det var sol och blå himmel utanför.
Larm innan vår digitala värld, sköt man luckan åt vänster stod det Alert och då var dom tyska bombplanen på väg in över London.
Innan alla gröna nödutgångsskyltar med en vit springande gubbe dök upp.
Till sist en historisk bild utan skylt. Här sammanträdde regeringen under kriget. Storbritannien hade samlingsregering med Winston Churchill Tories, som premiärminister och Clement Atlee Labour som vice. Här syns även förstärkningarna i taket, men vad dom sa på guidningen, så var det ett lager betong och balkar, sen ligger den bara en våning under jord till skillnad från Hitlers bunker i Berlin som var mycket säkrare. Hade tyskarna fått in en direktträff i huset ovanför hade allt rasat in.
Vilken tur för regeringen och vi historietörstande turister att det aldrig hände.
Är Torsdagar tråkigare, eller är det bara fake news. som jag hävdat ett par år.
Nej det är sant, nu kan jag presentera bevis genom meterologiska data.
Den här bilden tog jag under en promenad i Tisdags. Wow till och med jag som vinterskeptiker blev imponerad.
Så här såg platsen ut idag på Tråktorsdagen, jag tvingade ut mig på promenad och jag har inte lagt upp bilden i svartvitt.
Om nu morgondagen blir lika grå och trist beror det givetvis att Fredagen blivit smittad av Tråktorsdagen eftersom den inte hållit tillräckligt säkerhetsavstånd. Det är ju bara en sekund emellan.
Själv vill jag ha vår nu, till och med Tråktorsdagarna är roligare på våren.
Jag tänker tackla Gems Weeklys photochallenge på temat sova med några historiska bilder, som jag tog i London för flera år sen.
Jag börjar med den här rätt ruggiga bilden jag tog för flera år sen på Highgate Cementary i London, den eviga vilan eller eviga sömnen. Den hänger faktiskt inramad i mitt sovrum och det har inte börjat spöka än.
Eftersom vi ändå är inne på historiska miljöer tänkte jag vi skulle titta på var den Brittiska regeringen bodde och sov under Blitzen när Hitler bombade London 1940.
Hela Storbritannien styrdes både politiskt och militärt från en bunker i närheten av Green Park och No 10 Downing Street i London.
Det här är alltså inget vanligt museum utan det står kvar med inredning precis som det såg ut 1940 . Här är en karta över att Atlanten där någon General med humor ritat en karikatyr på Adolf Hitler under något möte.
Här sov Winston Churchills detektiv vad han hade för uppgift vet jag faktiskt inte.
Storbritanniens mest berömda premiärminister hade lite lyxigare, men vad håller han hus, han borde gått och lagt sig vid det här laget.
Okej, han sitter och pratar med President Roosevelt på direktlinjen till USA vi kanske inte skall störa dom.
Att dom här två pärlorna inte är så kända beror nog på att många slösar bort kötid och pengar på dyra turistfällor i London som London Eye och Madame Tussads. Lägger upp ett par länkar till dom här platserna.
Först grått i några månader, sen kallt och mörkt och snö på det, just det Coronaeländet också.
Idag behövde jag muntra upp mig med något.
Middag på den lokala kinesen visst känns räkor och fläskbollar i sötsur sås exotiskt, nja lite mer exotiskt än mörkt och snö i alla fall. Tyvärr hade dom inte friterad banan med glass på buffen, men man kan ju inte få allt.
En annan sak jag var glad över var att jag nu börjat använda mina nya Mendlkängor, just love them. Nej bilden är tagen i somras när det ösregnade och just som det var dags att vrida ur gympadojorna, hittade jag dom på Intersport för halva priset, vilket kap, sen stod dom i garderoben på tok för länge. Sen hade jag ingen lust att böja mig ner och fota snön, det här är ju ett glamåndagsinlägg.
Lite annorlunda Skyltsöndag som jag länkar till BP idag. Det finns en massa teknik som försvunnit, både sånt som jag själv upplevt och som försvunnit innan jag hunnit upplevt den, disketter, skrivmaskiner, kasettband, VHS, faxar och en massa annat. Men en sak har överlevt trots allt och i helgen var det dags igen, körkortsförnyelse .
Den här.
Jag och dom flesta andra använder dom ungefär vart femte år, körkort och pass. Men enligt morsan gick den här apparaten varm på 70-talet, alla tonåringar fotade sig och bytte bilder med varandra, eller så klämde man in sig flera stycken i apparaten och tog en gruppbild. Selfisar är alltså inget nytt, men på den tiden låg det en bunt i plånboken och inte ute på nätet, för det fanns ju inte.
Men kan vi spåra selfien ännu längre tillbaka?
Ja faktiskt nästan i alla fall.
Den här apparaten för att visa diapositiv film, alltså genomskinliga bilder som man såg på duk med, min Farfar tillverkade den själv i slutet på 1940-talet. Jag har ärvt den och den skall exponeras bättre i bokhyllan längre fram.
För några år sen började en släkting gå igenom hans samling med diabilder i färg från 50-talet. Tre specialtillverkade träaskar med hundra bilder i varje. Alltså något mer än vad jag bränner av på en klubbspelning.
Nu var färgbilder och amatörfotografi väldigt exklusivt på 50-talet och jag förväntade mig en massa fantastiska bilder från Stockholm eftersom han själv var söderkis.
Snacka om att jag blev besviken.
Uppradade släktingar intetsägande mot tråkig bakgrund, en 50-talstall ser precis ut som en från 2010-talet. Okej det var samma släktingar, men han bytte ju plats på dom ibland så stod dom i olika ordning.
Men jag förstår hur det hänger ihop.
Farsan har själv berättat när han blev uppställd i en släkting-rad och Farfar passerade förbi med en sån här apparat, en mekanisk exponeringsmätare av märket Zeiss. Jag vet att det var exakt en sån här, eftersom en annan släkting lagt beslag på den.
Vi hade samma intresse men såg på det helt olika. Det handlade inte om ljuset jag jobbar med på konserter, eller att försöka skära till bilden för en snygg komposition.
Det var inte Lennart Nilsson, KW Gullers, Lennart Af Petersen, eller någon annan ikonisk 50-talsfotograf.
Det var den kvällsskoleutbildade folkhemsingenjören, som med sitt mätinstrument ställde in den vetenskapligt korrekta exponeringen.
Skittråkigt alltså och precis som med dagens selfisar, så om det fanns något intressant i bakgrunden så dolde dom det effektivt med sina kroppar.
Men fördelen med den tiden var att det rymdes i tre träaskar, tänka allt skit som ligger ute på nätet idag, vem skall orka titta på det i framtiden.
Köpenhamns designmuseum, danskar älskar att designa stolar och lampor och ta riktigt bra betalt för det.
Men till slut borde väl ideerna ta slut, en stol består ju av en sits och kanske ett ryggstöd, men vissa ger visst aldrig upp.
Sen skall det ju vara så där nordiskt minimalistiskt. Det bästa vore väl att skippa stolen och anlita en svindyr dansk designer, som får bestämma vilket hörn i vardagsrummet det är mest estetiskt att sitta på huk i. Det vore ju att vara minimalistisk om något, sen blir det ju lättare att dammsuga också.
Den här sittningen verkar bättre, mer lönsamt med aporkester än danska designstolar.
Men det här verkar inte fungera alls.
Det här är en soffa som är mycket roligare, riktigt bekväm faktiskt, fyra stycken spännband i Crate Brewery i Hackney Wick i London. Satt och åt pizza och drack öl på den.
Jaha, fem dagar in på mitt nya liv, man får alltid ett nytt liv när det är ett nytt år, ett liv där man kommer att visa upp en karaktärsförbättring med precis allt.
Köpa nytt gymkort kanske, pandenmin är ju inte över än, så jag ligger lågt med det ett par månader. Man kan ju köpa en yogamatta istället och öva på att nysa i knävecket.
Men på Nyårdagen när jag tagit mig hem gick jag ned till Centrum och åt bakfyllepiza, titta räkor och musslor, en massa nyttig omega 3, sen en bakfyllepiza utan bea, det kallar jag nystart.
