Nu fungerar det med att klicka på bilderna för att se dom i större storlek i alla fall på min dator.
Rockfestival i helgen igen, glädje, mingel, slutkörda trumhinnor och en massa bra band, med betoning på massa, det blev 937 bilder den här gången. Som efter alla fester kommer alltså disken, ta reda på alltihop, fortsätter bildredigera i morgon.
Han som skulle hålla ordning på oss var tvungen att lösa ett korsord eller vad han nu gjorde.
Men vi hittade en ersättare som vaktade ingången.
Lägger upp 3 av 937 bilder, avslutandet på en headbanging.
Jag hade mer London än jag trodde till BPs SkyltSöndag, vi återgår till Hakney Wick. Så här såg det ut 2018 när jag var där för att plåta streetart. Pålkranarna dunkade rytmiskt i den gamla parkeringsplatsen och den röda Hakney Wickskylten kändes inte ha långt kvar.
Det här är det som det blev, en pendeltågsstation som jag faktiskt gillar, namnet på en yta av rostig plåt och lite streetart på sidan.
Men titta, när man kommer ut från stationen så finns den där lite blek bara och man ser den inte från perrongen, många av byggnaderna här tror jag är kulturminnesmärkta eftersom industriområdet är sen 1800-talet, hoppas den får leva vidare. KajsaLisa
Nu tömmer jag ut fler bilder från min Londonresa, snart har jag lagt ut allt intressant. Men jag har bilder kvar till nästa Skyltsöndag och nästa GladMåndag som skall bli något extra, hoppas ni kommer att gilla det, det bästa sist alltså.
Ett par färgglada cykeltaxis, från Covent Garden, dom är rätt vanliga där eftersom det är ett turistområde. Vad jag hört så finns risken att bli blåst av dom för att dom kan ta rätt mycket betalt,. Själv vet jag inte eftersom jag bara åker buss, tunnelbana eller går i London, men man kanske skall vara försiktig.
Nu börjar skyltarna från min Londonresa i påskas ta slut, i nästa Söndags Skyltsöndag hos BP kommer jag att göra något med bottenskrapet.
Idag skall det bli lite allmänbildning och en sak man kan använda skyltar till, t.ex när man bloggar.
Ett bläckställ med en modell av sidan på en järnvägsvagn vad är det för speciellt med det?
Rätt intetsägande sak på London Transport Museum, men det är då man skall vrida lite på kameran för att fota skylten bredvid så man kommer ihåg storyn om det som är rätt makaber.
Terroristattentat är inget nytt, det förekom redan under 1800-talet i Londons tunnelbana. Ofta iscensatta av irländare, det är väl lika bra att tillägga att engelsmännen hade terroriserat irländarna i flera sekel eftersom dom ockuperade landet. År 1897 small en bomb av i en förstaklassvagn vid stationen Aldgate, med två dödsfall. I just det här fallet är det oklart vem som utförde attentatet.
Man reparerade vagnen men tog bitar av den och tillverkade det här bläckstället, ingen vet vem som gjorde det, men det troliga är att det gjordes på någon av Metropolitan Railways verkstäder, sen hamnade på något kontor i företaget, vilket idag skulle framstå som rätt makabert idag med tanke på dödsfallen.
Nu har jag dykt lite djupare i storyn, men i stort sätt så räckte det att vrida lite på kameran för att få med skylten så man minns varför man fotade det. Annars hade det varit ett totalt ospännande föremål man glömt varför man fotade, nu finns det i datorn bredvid bilden.
Just det, nu vet ni hur det står till med min så kallade allmänbildning.
Nu skall jag berätta något jag tycker är jättetråkigt, varför har vi Nationaldag den 6 Juni.
Jag och många andra har alltid haft känslan av att Midsommarafton är den rätta dagen, den andra känns bara konstruerad. I morgon är det alltså nationaldag då vi firar att ljuset peakar, inte någon kung som håller tal, vi behöver det efter en mörk vinter.
Som jag skrev tidigare hade jag en dålig dag i London i påskas. En affär som jag skulle besöka vid Piccadilly Cirkus hade blivit krimskramsbutik när jag hittade den nedanför Trafalgar Square, dessutom var det trångt bland alla turister i området.
Det var då jag fick se den här bilen och blev konstigt nog på gott humör igen.
Låt oss säga att du kliver på bussen eller tunnelbanan. Du slår dig ned bredvid någon okänd, utan att ha en aning om vad den personen tjänar eller har för social status.
Men så har det inte alltid varit, i alla fall inte i London, nu kan ju en ursäkt vara att Londons kollektivtrafik är mycket äldre än vår, men det jag skall berätta här är riktigt knäppt.
Idag anses segregation något fult, men då ansåg man att det var något önskvärt.
Vi hoppar tillbaka till 1863, då den första tunnelbanelinjen öppnades, den hade både första och andra klass, första klass var för överklassen, den andra för medelklassen och arbetarklassen hade inte råd att åka med så det behövdes ingen tredje klass.
En ursäkt för denna indelning kan ju vara att dom första linjerna hade ånglok och betraktades som vanlig järnväg, ordet tunnelbana eller det engelska namnet Underground fanns inte.
Men 1890 hände något, man insåg att det inte gick gräva upp hela London för att bygga nya tunnelbanor. Man grävde djupare och vagnarna blev mindre. Nu blev det svårt att ha första och andra klass i dom trånga vagnarna så det blev en klass men vanliga arbetare hade inte råd att åka med.
År 1900 öppnade Central Line som den andra deep level tube, den linjen med röd färg på kartan. Man införde the Two Penny Tube, billiga arbetartåg på speciella tider så folk kunde ta sig till jobbet någorlunda bekvämt. Men protesterna lät inte vänta på sig, tilltaget beskrevs som vulgärt av några tidningar.
Runt 1907 var systemet så utbyggt i att man kunde börja expandera mer ut i förorterna, något som bara riktade sig till medelklassen som intog alla villaområden som växte upp. Tunnelbanan framställdes som ett transportmedel för shopping, restaurang och teaterbesök som dom flesta inte hade råd med.
Men hur tog sig arbetarna mellan bostäderna och fabrikerna?
Kunde man inte gå så fanns det ett alternativ, spårvagn, det syns en bakom militärlastbilen. Dom hade oftast två våningar, först drogs dom av hästar sen blev dom som den här elektrisk. Det var billigare att anlägga så priserna blev lägre.
London hade ett tag Europas största spårvägsnät, något inte ens Londonbor känner till idag. Men det sista av det lades ned för rätt länge sen, 1952.
Egentligen var det två nät, ett norr om Themsen och ett på södra sidan som inte hängde ihop. London är indelade i Borroughs och dom snobbiga och rika Kensington och Westminster vägrade att släppa genom några spårvägslinjer till södra sidan. Spårvagnar användes av dom lägre klasserna och sånt skulle inte få rulla på deras fina gator.
Dom som bodde i dom här rika områdena hade stort politiskt inflytande så så fick det bli.
Ända fram till 1906 då Kingsway drogs fram genom Holborn ned till Themsen. En kort Tramway-subwaytunnel ner mot Themsen som kopplade ihop det.
Till slut utjämnades det och Södra London fick ett eget spårvägssystem eftersom dom har färre tunnelbanor än norra delen.
MEN JAG SPARADE DET KNÄPPASTE TILL SIST
Vi hoppar tillbaka till år 1852
Det året öppnade The Necropolis Railway
På grund av befolkningsökningen under 1800-talet och att staden knappast var hälsosam att leva i fick man problem med var man skulle begrava alla. Nya begravningsplatser byggdes men till slut var det någon som kom med en smart lösning.
Ett företag köpte upp mark sydväst om London långt ut på landet och anlade en jättelik begravningsplats. Från Waterloo Station till Brookwood Cementary en järnväg, som körde avlidna och anhöriga till begravningen.
En Biskop förfasade sig över det när han fick reda på planerna.
”Det kan knappast anses lämpligt att blanda samhällsklasser på det viset. ”
Att alla var döda och låg i kistor saknade tydligen betydelse.
Sådär äntligen klar med det här långa inlägget, länkar upp det till BPs Skyltsöndag. KajsaLisa
Varför tjejträff en Tråktorsdag, utmana ödet liksom, kan ju sluta hur som helst, det finns ju Onsdagar, som är certifierade Lillördagar .
Ja det här börjar ju bra, kaosväder och uteservering, får alla plats under vaxduken på bordet. Två droppar, jag hann hem precis. Duschade på jobbet, vill inte duscha igen inom en timma när jag har bråttom.
Det kom lite mer än två droppar, hade tur här.
Okej, byta tröja, fixa håret och lite smink på det, sen på med den här.
Jaha hur gör vi nu då, ser skitcool ut i kepsen. Men ……..
Så här vill jag inte se ut idag, jag är ju en mogen tänkande kvinna, men mogna tänkande kvinnor brukar ju ranta runt med pyttesmå paraplyer som fixar håret i sånt här väder men inget mer, om dom nu inte blåser sönder för då fixar dom inte ens det.
Jag är en mogen tänkande situationsanpassad kvinna.
På tunnelbanan, svaret blev liksom rätt givet. Sydväst och kepsen åkte med i ryggan.
Ovädret hängde på in till stan. Tyvärr sydvästväder enda fram till restaurangen, som tur var var jag rätt tidig. Nu skulle jag träffa några tjejkompisar jag inte sett på länge och som jag normalt inte umgås med i regnväder.
Ja jag var först, bytte till keps ett kvarter innan så den blev lagom trovärdigt fuktig, beställde in en öl och såg dom andra tjejerna anlända i Taxi utanför fönstret.
Dom bad om ursäkt för att dom inte ringt mig om Taxin. Den mogna tänkande situationsanpassade coola kvinnan drog handen genom sitt torra hår, log bara och svarade att regnrock och keps funkar utmärkt, så det gjorde inget. Dessutom ser det rätt coolt ut också, vilket dom höll med om.
Det blev en trevlig kväll och mina små ilandsproblem, löstes ju.
Däremot var det tråkigt att vi missade uteserveringen.
Fortsätter från igår med insidan på restaurangen Crate Brevery och länkar upp till Caritas GladMåndag.
Det dom serverar är pizza i olika former, sen olika sorters öl dom gör själva, deras stout är ett säkert kort.
Bardisken är gjord av gamla järnvägssyllar, mycket av inredningen består av gammalt skräp dom hittat när dom tog över lokalen.
Jag hängde på låset när dom öppnade så jag hade kunnat fått plats utomhus, som jag visade en bild på i går. Men jag ville sitta på den här konstruktionen och gunga lite.Spännband som man använder till att surra last på lastbilar med uppspända på kraftiga metallbockar bultade i golvet.
KajsaLisasblogg's Blog 