Börjar med att lägga upp den här bilden igen, för nu är jag trött på alla omtagningar. Dels har jag lovat att skriva en fortsättning på förra veckans fotoutmaning, sen skall jag lägga upp några helt färska bilder för att bryta omtagningarna.
Jag skall besöka en plats i Stockholms innerstad som få känner till och dessutom är lite creepy.
Vakna är något som för många sker blixtsnabbt och därför svårt att skildra på bilder, detta gäller dock inte mig, här kommer mitt bidrag till Gems Weekly Photochallenge, med långsamt vaknande, som vi följer i en massa bilder.
Ja jag hör dig !!!!!!!!!!!!!
Regnet smattrar mot rutan, det är beckmörkt, jag skall upp och jobba skitkul.
Av alla knappar på alla apparater jag har, så är det här min favoritknapp. Snoozar en stund.
Fan nu hinner jag inte dricka kaffe. Upp ur sängen.
Det man snubblar över glömmer man inte bort att ta med sig.Okej, jag har en tandborste på jobbet så jag sparar tre minuter. Tydligen läste jag väderleksrapporten igår, allt verkar förberett, sparar tre minuter till.Just det, gymväskan också.
Mot tunnelbanan klockan är kvart i fem, gummistövlarna hittar dit själva, så min halvsovande kropp hänger bara med. Det klarar gympadojorna också, men dom skulle ta en massa omvägar för att slippa bli blöta. Egentligen borde man vakna i det här ovädret.
Jag kom i tid, väntar på perrongen, men vad fan sysslar jag med, man blippar inte kortet inne i tunnelbanan. Vaknat, nja mer zombie.Hade jag gått hit enbart i jeansjacka hade jag nog vaknat, men jag föredrar torr-zombie-tillståndet..
Det finns inget dåligt väder bara sövande kläder.
Men jag hade tur, Pressbyrån hade öppnat, köpte en kopp kaffe. Nu måste jag stänga rocken, ifall jag somnar och tappar kaffekoppen över mig.
Nix, jag tappade inte koppen över mig men hade jag gjort det kunde jag ju köpt en ny kopp när jag gick av och blivit avsköljd i väntan på bussen.
Skulle behövt en kopp kaffe till för att vakna, men det är i alla fall torrt och skönt inne i bussen.
Torrt, nja till nästa resenär skall sitta här. Funderar på att ta en sydväst-snooze, tar jag på mig den här inne så skyddar öronlapparna från ljudet av blippande mobiltelefoner. Men jag skall ändå av om ett par hållplatser.
Går av bussen, fortfarande inte riktigt vaken, men jag fick lite hjälp på traven.Skall gå över gatan.
And now I´m entering the ……………
Lägger ut en bild som visar varför paraplyer är totalt värdelösa.
Se dig för gubbjävel!!!!!!!!!!!!
Det finns inga dåliga bilägare, bara dåliga kläder, eller förresten det gör det visst. Okej jag har kapslat in mig totalt i regnkläder, så det blev bara en massa uppfriskande vatten i ansiktet. Jag borde vara helt vaken nu.
MEN
Fyra minuter senare.
Men vad nu, känner igen den här skylten, just det jag jobbar ju här, hur kom jag hit egentligen?
Äsch skit samma nu är jag på jobbet och hänger av mig, börjar om elva minuter, en iskall dusch, sen är det bara att hoppa i dom gröna kläderna, upp på avdelningen, hälla i sig en kopp kaffe till och börja jobba.
Jävlar höll på att glömma borsta tänderna.
KajsaLisa
DEL 2 KOMMER I NÄSTA FOTOUTMANING HOS GEMS WEEKLY PHOTOCHALLENGE PÅ TEMAT TAPPA.
Går man ut på krogen och fixar att hålla avstånd så finns det ju en fördel med pandemin, dom serverar ju gratis alkohol. Visserligen bara för utvärtes bruk, men ändå.
Jag skrev i Torsdags att jag missade tråkigheten på Tråktorsdagen, så här låg det till.
Jag tog en promenad genom stan i det fantastiska vårvädret och hamnade lagom till lunch på Oliver Twist.
Det blev en Entrecote med pommes rödvinssås och kryddsmör, så gott att jag glömde bort att fota innan jag var inne i halva måltiden. Till det blev det en Skebo Drickarstout, som jag inte druckit sen Akkurat lade ned sina Fredagsluncher i början av pandemin. Den bästa måltidsöl som finns.
Sen lyckades jag fixa ett fönsterbord, rätt praktiskt med tanke på Skyltsöndagen, bara att fota medan man äter.
Efter kaffet som serverades med en liten chokladmousse var det dags att gå.
Trodde jag.
På vägen ut frågade jag en kille som satt med en spännande öl vad det var och om den var god. KBS, nummer 6 på tavlan. Han såg ut att njuta så jag litade på honom.
Efter ett par minuter satt jag vid bordet igen, över 12%, men en kraftig smak som balanserade det.
Den räckte länge och efter en lunch på närmare två timmar, kände jag att det snurrade till i huvudet när jag reste mig för att gå, precis lagom inte mer och inte mindre.
Jag skriver det här för att inte framstå som en jävla egoist, men problemet med dom önskningarna är att dom är så himla svårfotade så jag tar några personliga istället.
Jag önskar att jag kan börja hänga på rockklubbar igen, saknar alla band, roliga människor, barhänget och givetvis fotograferingarna.
Dra till London igen har inte varit där på över två år.
Gå ut och ta en öl på en uteservering nu när vårvärmen kommer, med vem jag vill och hur många som helst utan restriktioner.
Köpa ett gymkort utan risk för nedstängning och börja träna igen, eftersom jag börjar känna mig plufsig.
Men egentligen kan jag nöja mig med en önskan, att den här bollen försvinner för då faller dom andra önskningarna in av sig själva.
Men det är ännu mer svårfotograferat än det jag skrev först. Fick sno en bild från nätet.
Det var länge sen sist men idag skulle jag tycka till på en marknadsundersökning.
Jag skyndade mig hem efter jobbet och efter en stund i eftermiddags kom en taxi med dom här sakerna, en mobil och instruktioner i ett kuvert. Tyvärr får jag inte gå in på vad det handlade om, men jag kan säga så här mycket att det handlade om en app som skall introduceras, lite hemlig fortfarande.
Jag kopplade upp telefonen mot min router och satt i över en timme och pratade med någon och testade appen, sen packade jag ned allt i kuvertet och en ny taxi hämtade upp det. Jag har varit på sådana här marknadsundersökningar tidigare, men då har det varit inne på något kontor i stan, tydligen går det lika bra att tycka hemifrån som att jobba hemifrån.
Jag fick ett presentkort på 700 kronor för besväret, något att länka upp till Caritas GladMåndag tycker jag 🙂
Konstig tanke jag fick, undrar varifrån, kan det vara den blåa himlen?
Det är ju bara slutet på Mars men inga sommartemperaturer. Men jag skall lägga det på minnet, en ny bikini till i sommar, tror svart vore rätt snyggt.
Jag fortsätter på klädtemat till BPs skyltsöndag den här klassiska skylten hittade jag på Sturegatan i Sumpan, kläderna var också klassiska eller om man skall vara ärlig, tantiga.
Kollar man i böcker med svartvita bilder på Stockholmsbutiker, verkar det krylla av trikåbutiker. Vad är trikå egentligen, har jag haft det på mig någon gång, tror balettdansöser använder det.
Hur som helst på Råsundavägen i Solna ligger den sista trikåbastionen i staden. Värd att K-märka.
