FRÅN STRANDZOMBIE TILL THE FINAL SOLLUTION

Idag bestämde jag mig för att andas.

I över en vecka har jag inte kunnat andas, utan legat som en jävla zombie på stranden, okej i Söndags då när katastrofvädret drog in över Stockholm. Hann andas ett par timmar sen var det 30 grader och kört igen.

Sen har min kreativitet legat på nollpunkten, har nog aldrig  fotat så lite när jag varit ledig. Dessutom är inte stranden ett dugg fotogenisk, bara platt och tråkig.

Men det skall det bli ändring på idag, nu blir det bildinlägg.

Temperatur under 25 grader åska ösregn och vad jag hoppas på, frisk luft. Kanske inte låter så kul, men om det är den enda vägen ut ur bakugnen så får man väl gilla läget. Nej, så här på morgonen känner jag mig inte ett dugg kreativ, får väl hoppas frissan är det, skall dit först sen in till stan och äta lunch

Får väl värma upp mig med lite dagens outfitbilder eftersom jag knappt kommer ihåg var knapparna på kameran sitter.

Fördelen med att vara strandzombie är att man inte bränner så mycket pengar, det blev över till shopping alltså. Kom över en hög Cheap Monday för 150 kronor styck så jag hade inga betänkligheter att amputera benen på ett par. Okej, jag klippte och Morsan sydde. Så en av mina favorit T-shirts från Patagonia. Det skall faktiskt vara sommartemperaturer idag oavsett vad dom säger,det som varit tidigare har varit  ökentemperaturer.

Sen köpte jag den här bruna galonrocken från Didrikson i veckan, dels för att jag gillade den coola manchesterkragen och att det var jeanstyg på insidan, dels för att den går ned över knäna vilket är rätt praktiskt. Jag tror inte ens Aftonbladet kan uppfinna ett oväder som den inte fixar. Killmodellen var ballare än tjejmodellen, tur att dom gör kläder för små killar också.

Okej först till frissan som var väldigt noga med att jag drog upp huvan försiktigt för att inte sabba frisyren, eftersom det brakade loss ute när hon klippte mig. Konstaterade att den funkade bra mot hagel också. Sen tunnelbanan in till Slussen och efter lite skyfall med blixt bom bang och håret fortfarande i det skick jag betalade för, satt jag med torra kläder på Stockholms mest inkapslade uteservering för en dagens lunch, nedsköljd med Oppingårds Eldorado. Idag kom jag ihåg regnskyddet till kameran, men jag glömde  polarisationsfiltret. Troligtvis är det någon högre makt som anser att jag inte skall sitta och fega bakom en plastruta, utan ut med kameran and hit the weather. Okej, skall bara dricka ur och betala.

Just det, kanske måste prata lite allvar med en tjej jag träffade tidigare.

Nej, jag vet inte om du läser min blogg, okej du känner igen kläderna så du förstår att det är jag. Nu undrar du säkert om jag drog upp huvan försiktigt när jag lämnade Akkurat. Nja nu är det  att den där frisyren du fixade finns liksom inte längre. Det är bara en massa blött rött hår överallt både fram och långt ned bak på ryggen. Behövde skölja av och kyla ned det som fanns under, hjärnan alltså, så huvan åkte aldrig upp. Skitskönt och uppfriskande. Nej jag är inte otacksam, att du tog topparna kommer att göra det mycket enklare att reda ut det sen och jag har borste med mig. Så var inte ledsen vi skapade det här håret tillsammans.

Nu känner jag äntligen kreativiteten komma strömmande, men vänta, vad är det som sticker upp bakom husen, jo jag vet, det syns dåligt på bild i regnet, men vi går närmare med kameran.

Titta, det verkar ligga ett stort segelfartyg vid Skeppsbron. Fy fan vad romantiskt, jag menar dom killar som hissar segel på dom, har underarmar man kan klämma på. Jag går dit, smyger ombord och kollar vad som finns. Kanske hittar någon som jag kan göra en Titanic med längst fram i fören. Sen håller han i mig med sina ådriga stockunderarmar när jag klättrar ut på bogsprötet och hänger där med mitt röda flaxande hår som galjonsfigur i stormen. Då skall jag sjunga Till Havs och han kommer att bli kär i mig. Jag får träna på vägen dit.

Till haaaavs tiiil havs, till stoooorms min järva jakt Till haaaavs …………

Till haaavs !!!!!!!!!!!!!

Säger bara Jussi Björling släng dig i väggen.

Men vad i helvete !!!!!!!!!!!!!!!!!

 

Finlandsfärja med stolpar på, inga underarmar här inte. Sen blåser det ju ingen storm heller. Nu går jag in i gränderna, behöver avreagera mig på någon.

Alltså Evert!

Stå inte här och gnäll för att dom ställt ut dig i regnet, dom har ju hängt en rock över dig. Tänk på vad skall Fritiof Andersson och dom andra tycka? Vad är det för kärring som hittat på oss? Du skall bara vara jävlig glad att du står på den här sidan huset mot Järntorget. Tänk om du stått på andra sidan, fullriggarna är utrotade förstår du. Då hade du fått se en Finlandsfärja med telefonstolpar och matroser med spinkiga underarmar. Du hade spytt på eländet, eller okej du är ju en staty så du hade väl spruckit.

Jag menar hur många har inte sjungit dina sjömansvisor. Jag tänker på en annan skald Lasse Lucidor. Här en bit ifrån på källaren Fimmelstången på Kindstugatan, blev han nedhuggen under en duell 1674. Det är det enda han är känd för. Alla guider i Gamla Stan svamlar om det, men inte en enda jävel har läst honom. Vilket öde, fast han kanske inte skrev deckare.

Äsch, jag tröttnade på gnälliga statyer och mördade poeter dom ingen läst, vi förflyttar oss till 50-talets Paris en stund. Så här brukar alla bilder på 50-talets Paris se ut.

Titta, nu har jag sol också och luft som går och andas, turisterna börjar krypa fram ur sina blåa plastponchos, på den svenskaste gatan av dom alla. Här får dom lära sig om våra traditioner. Jag menar finns det något svenskare än mjukisälgar med vikingahjälmar. Förr fanns dom överallt i det svenska landskapet. Nu hittar man dom bara på den här gatan. Visste ni att nästan alla hembygdsföreningar köper sina älgar med hjälm från den här butiken.

Tur jag tog shortsen, nu är det lagom varmt kommer ni ihåg hur det kändes? Efter att jag flummat runt i Gamla Stan blev det fish and chips till middag. Problemet är som vanligt att hitta ett bra bord på Stora Nygatan. Är vädret sådär lurigt som för några timmar sen, så måste man hitta en med bra markis så inte maten blir blöt. Nu behövs inte det, men då ökar antalet som skall äta så det går på ett ut.

Sen kan jag inte sluta tänka på den där stackars olästa diktaren Lasse Lucidor, men och andra sidan är han ju kändis fast det var över 400 år sedan. Nu vet jag vad jag skall göra med mitt romanprojekt, den slutgiltiga lösningen. Jag slänger ihop det över helgen sen lämnar jag in det och får det refuserat. Då sticker jag upp till Kindstugatan och slår någon som är dubbelt så stor på käften, så blir jag också en legend.

Men först måste jag handla i bottenvåningen på Åhlens sminket försvann nedför kinderna när jag gick till Gamla Stan.

Skall man bli legend måste man vara snygg på sin begravning.

Eftersom  jag varit så morbid lägger jag bara in en lugn zombievideo, med ett av mina favoritband.

Det känns faktiskt som kreativiteten börjar komma tillbaka 🙂

KajsaLisa