BÖCKER OCH BETYG

Hänger på Bokbloggsjerka den här veckan också.

Veckans fråga är betygsätter jag böcker ?

Det enkla svaret är nej.

Nu kommer det långa svaret varför jag inte gör det 🙂

Varför ger jag inte böcker fem stjärnor, tre bokmärken en överkorsad bokhylla eller något annat symboliskt ?

Vi läser alla böcker på ett personligt sätt, jag kan bara subjektivt förklara för andra varför en bok är bra eller dålig. Andra människor har andra referensramar och tycker dom min förklaring är helt skruvad, så varnar jag ju dom för att läsa boken samtidigt som jag hissar den.

Ibland kanske det är bäst så.

Nu skall jag ge ett icke betygsatt boktips om en fackbok ( herregud, inte nu igen ). Det förklarar också vad jag menar lite bättre.

LONDON DESS GLANS OCH GÅTOR

Av Nick Yapp och Rubert Tenison

Denna totalt obetygsatta bok tycker jag är helt underbar. När jag reser någonstans så har jag alltid med en guidebok typ Lonley Planet men dom räcker oftast inte. Jag vill ha mer kött på benen, kunna gå runt i en stor stad och liksom känna in den, istället för att bara leta sevärdheter och shoppingfynd. Känna att det man ser och upplever liksom har en förklaring, ur ett historiskt och kulturellt perspektiv. Saker är oftast på ett visst sätt av en anledning.

Ett enkelt exempel var när jag var i Dublin, som precis som Stockholm är en huvudstad. Det fanns inga statyer av kungar drottningar eller andra regenter.  Var man lite påläst förstår man varför, Irland var från 1200-talet fram till 1922 ockuperat av engelsmännen, som knappast behandlade dom väl. En kung är alltså en förtryckare.

Däremot finns det statyer över poeter, filosofer, författare och framför allt frihetskämpar.

Men även rockstjärnor som Phil Lynott, i det gamla irländska rockbandet Thin Lizzie. Mitt bevis för min  nästan förutsägbara teori fick jag i katakomberna under Christ Curch, där det stod några gamla deformerade kungastatyer. Inte av tidens tand utan för att Dublinborna kastat sten på dom.

Innan jag insuper London med alla mina sinnen, kan jag alltså sätta mig in i hur dom kriminella nätverken i City fungerar, vem som äger marken, hur det är att vara uteliggare här och annat värdelöst vetande. Allt med en bra skriven lagom lång text och fantastiska bilder. Men nu till själva problemet, låt oss säga att min syrras tonårsdotter skall resa dit och jag lånar ut denna bok till henne som en femplussare.  Hon är väl mest intresserad av att shoppa kläder, vilka discon som har öppet längst och dom snyggaste killarna.

När hon kommer hem så skriker hon åt mig att byarna runt London intresserar henne inte alls och hon fullständigt skiter i varför Londons upperclass syr upp sina kostymer på Savile Row. Dessutom gav den förbannade boken henne övervikt på planet hem eftersom hon köpt sju par nya skor. Sen dänger hon den i huvudet på mig vilket gör rätt ont för den är tung.

Men för mig är den fantastisk, utan den hade jag aldrig hittat den här spännande platsen ute vid Greenwich

En halvkilometer lång tunnel under Themsen, som jag berättade om i det här inlägget.

LÄNK

Här kunde jag alltså gå och nästan höra suckandet av morgontrötta hamnarbetare som gick här för hundra år sedan. Sen kommer man hem och rycker på axlarna åt folk.

”Vaddå båttur på Themsen, jag promenerade under den.”

Nu gled jag väl kanske ifrån ämnet lite, men eftersom jag är övertygad om att den här frågan bara var ett svepsjäl för att vi skulle presentera  böcker gjorde det nog inte så mycket.

Enligt Bokus så är den slut på förlaget. Men eftersom det låg stora travar med den för några år sedan på bokrea, så borde den finnas på antikvariat. Hittar ni den inte kan ni göra en test i alla fall. Nästa gång ni är i London så besök London transport museum vid marknaden i Covent Garden. Upplever ni därefter Londons överbefolkade tunnelbaneperronger som spännande och känner historiens vingslag i tunnlarna.

Då är ni  lika stora nördar som jag och det säger mer än fem bokmärken 🙂

KajsaLisa