KAJSALISA I LONDON DEL 6

Dagen då jag tog mig vatten över huvudet, kollade tiden och fick  halva London mellan benen.

Länkar till föregående inlägg Del 1 Del 2 Del 3 Del 4 Del 5

Nej, idag struntade jag i dom solarierostade sladdriga marmeladmackorna på hotellets frukostbuffe. Det blev en snabb kaffe. Sen har jag hittat ett perfekt fik mitt emot tunnelbanestationen.

Nu är jag på väg ner i tunnelbanesystemet igen. Det kommer att bli en lång resa, lång dag och ett jättelångt inlägg.  Jag litar inte på BBC, molnigt men uppehåll. Har dom fyra regnfria dagar i rad i London. Himlen ser lite lurig ut. Skall vara ute hela dagen, får väl hoppas att dom har rätt.

London Overground, heter det så ? Byter linje vid den här stationen, tydligen går inte hela tunnelbanan i tunnlar.

Jaha, skulle hon besöka Tovern, intresseklubben antecknar. Förstår inte att hon ens orkar blogga om det. Sen blir det väl vaktavlösning på Buckingham Palace, Madame Tussads, mata duvor på Trafalgar Suare och andra turistnörderier.

Ha ha, trodde ni ja. Byter bara linje här, jag skall besöka en plats som är mycket mer suggestiv, spännande och okänd.

Vi vänder oss om och går in i stationen till Docklandsbanan.

Dockland är gamla hamnområden, som på 80-talet gjordes om till lyxbostäder. En föregångare till Hammarby Sjöstad i Stockholm ungefär.

Nu skall jag resa vidare med denna förarlösa opersonliga plåtlåda, måste säga att jag älskar Londons tunnelbanesystem med sina runda kakelklädda gångar.

Docklands, hoppade av i dom centrala delarna, ingen höjdare, finanscentrum med dyra kostymer som springer runt på trottoarerna och pratar i mobilen. Inne i city har dom tråkigt finanscentrum i sten, här ute ligger ett i plåt.

Ja ja, jag vet, Londons högsta byggnad, får väl fota den också så ni blir nöjda. Där uppe i himlen sitter slipsnissarna och hittar på nya finansiella produkter, som dom lurar på sparare som i sin iver att bli ekonomiskt oberonde är beredda att begå finansiellt självmord.Sen när skiten brakar ihop så får vi skattebetalare sopa rent efter dom.

Sååååååååååå himla boring.

In i plåtlådan igen, vi åker vidare.

Okej, jag missade en sak i Docklands. Från plåtlådefönstret hade jag en jättehäftig vy på solstrimmor som letade sig ned mellan kolsvarta moln och träffade plåtfasaderna. Hann inte få upp kameran Men nu har jag stigit av plåtlådan i Greenwitch. BBC sa på TVn att det skulle bli molnigt och uppehållsväder. Jag tycker det ser ut som ”det börjar störtregna inom ett par minuterväder.” Själv satsade jag på ”packade ned regnrocken i ryggan sen får det bli vilket jävla väder det vill väder”

Jag skall vara ute hela dagen, men först så skall jag besöka dagens huvudattraktion, fuck vädret för nu skall jag bokstavligen ta mig vatten över huvudet.

Dom bygger om här, var ett helvete att hitta ingången, men här skall det visst vara. Alltså, jag har gått efter Themsen på bägge sidor, gått över Themsen och i morgon skall jag åka båt på Themsen. Det finns bara en sak kvar att göra.

Nej, jag skall inte bada

På väg långt långt ned i underjorden ( creepy music ). Nej, det finns inga spöken och Jack The Ripper är död, Måste tänka så när jag går nedför den här rostiga järntrappan. Men dom gula byggplattorna förstör stämningen lite.

Jaha, då var man nere. När jag kommer hem kommer folk att fråga ”åkte du båt på Themsen” jag kommer att rycka på axlarna och svara ”so what, gå under Themsen är mycket coolare.” Det är det vi skall göra nu. Vi förflyttar oss lite mer än hundra år tillbaka i tiden. Storbritannien med alla kolonier är en stormakt, större än vad USA är idag. London är världens nav. På bägge sidor om Themsen ligger stora hamnanläggningar dit varorna från kolonierna skeppas. Det arbetar och bor en massa människor i området. Men om man jobbar på ena sidan och bor på den andra så blir det lite komplicerat eftersom den närmaste bron över, är Tower Bridge. Vid förra sekelskiftet byggdes Greenwich foot tunnel som går rätt under floden och är nästan en halv kilometer lång. Stämningen är lite speciell här nere. Skitiga kakelväggar som ingen ens har klottrat på. Det är som ljudet av alla hamnarbetare som gått här nere till och från jobbet sitter i väggarna.

Nu är jag nästan framme, tunneln smalnar av, det här är intressant. Under andra världskriget bombades London av Tyskarna, Docklands drabbades hårt. Efter kriget försvann mycket av hamnarna längre ut på Themsen och området förföll. Även Tunneln lär ha skadats, det här kanske är reparationen man gjorde. Nu skall jag berätta om något som jag absolut inte är insatt i.

Hur kunde man bygga en tunnel under flodbotten för mer än hundra år sedan ? Iden är så enkel och genial att till och med jag kan förstå den och kanske förklara den. Dom här plåtarna känner jag igen från London Transport museum. Det är samma som fanns i en modell över hur man byggde tunnelbanan. Gräva ut en tunnel i lervälling långt ner under marken låter ju nästan som en omöjlighet.

Man stod alltså i det bruna röret på bilden, sen grävde man ut framför det. Efter det fäste man ihop en ring av järnplattor, sköt in det bruna röret en bit till och grävde vidare. Det är tydligen därför alla gångar och tågtunnlar i tunnelbanan är runda till formen. Sen är ju det man ser klätt med kakel utanpå. Rätt otroligt att man handgrävt stora delar av Londons tunnelbana. Måste varit ett slitsamt jobb, men på det här viset slapp man att dom som arbetade dog av ras i lermassorna. Man åker alltså runt i långa plåtrör där nere. Tunnelbanan kallas ju även The Tube.

Nu går vi upp och kollar vad som finns på andra sidan.

En park, med en vacker utsikt över Themsen.

På andra sidan ligger Greenwich, jag är nog inget vidare på att tolka Londonhimlar, det har inte börjat regna än. BBC kanske hade rätt. Vi går tillbaka.

För er som antecknar så är alla trappsteg tillverkade av Bowes Scott & Western LT så nu vet ni det.

Den här skylten talar om allt man inte får göra nere i tunneln, bra att veta så inte jätteläbbiga tunnelspöket kommer och biter en i näsan.

Sådär, nu var vi tillbaka. Nu står jag framför Greenwichmuseet, dom gubbarna på väggen är nog dom som gjorde tunneln, här tittar dom ut genom röret och får höra att den är för trång, bara att börja om.

Det här inlägget börjar bli rätt långt nu. Jag tror vi bryter här och fortsätter undersöka Greenwich i nästa.

Nu har jag tagit mig vatten över huvudet, återstår att kolla tiden och få halva London mellan benen, mer om det nästa gång.

KajsaLisa