NEVER IN MY BOOKSHELF

Den här veckan ställer Annika den lättaste frågan hittills i sin bokbloggsjerka.

Which book will never be find on your shelves?

#Blogg100

(7)

Själv tycker jag mina hyllor är väldigt mångfacetterade, dom innehåller filosofiböcker, stockholmiana, en massa London typ fotoböcker med viktorianska kyrkogårdar. den kompletta historien om Londons tunnelbana. Det mest underliga titlar jag hittat, ofta för att dom varit just underliga, sen finns det seriealbum, naturligtvis romaner , några deckare …………..

Men absolut inga kokböcker.

Nu är det faktiskt så att jag är känd för mitt goda tevatten, (kokas exakt 3 1/2 minut) sen är jag en hejare på rikskuponger också but thats it.

Numret till närmaste pizzeria och 80 kronor i rikskuponger så himla enkelt.

På något sätt så tillhör jag dom där antimänniskorna, som vägrar göra allt som andra på grund av att andra gör det. Jag har appledator för att alla har Windows, jag har en gammal kontantkortstelefon för att alla har en appletelefon o.s.v.

Men den största anledningen är att jag inte vill dras ned i kokboksträsket. Man påstår ju att mat är den nya klassmarkören, men det är fel, för det är kokböcker som är det, den som har flest färgglada kokböcker när man dör vinner.

Att man äger en massa kokböcker och har en jättelik köksö behöver ju inte betyda att man lagar en massa mat. Själv bor jag på gränsen till ett sånt område med just stora köksöar och en massa kokböcker, men jag lovar att där finns precis samma pizzerior och thaibaracker som nere i centrum bland hyreshusen.

Faktum är att vi är det land i världen som köper mest kokböcker och lagar minst mat.

Men vad har vi dom till då ?

Man lägger dom lite nonchalant på snedden på vardagsrumsbordet, så folk skall tro att man trots sitt fruktansvärda livspussel lagar fantastiska vardagsmiddagar, med färska fräscha råvaror varje dag i veckan till middag.

Vad det handlar om är att man behöver något att bläddra i den halvtimma varje kväll då ingen rör runt med en slev i en kastrull i TV4, medan man funderar över om Mannerström var rättvis, när han dissade den där tjejen i Sveriges Mästerkock. Sen blir man ju inspirerad också

Alltså inspirerad att se nästa veckas avsnitt av Sveriges Mästerkock i TV4.

Men det värsta är om man börjar laga alla rätterna i dom. Tänk om man skall laga alla rätter, baka alla cupcakes och muffins, tillslut kommer man ju inte i byxorna.

Då måste man köpa ännu fler kokböcker.

Dom står det GI, LCHF, 5:2 och annat på. Tillslut är hela bokhyllan full med eländet och man har hackat, strimlat och pocherat sönder  hela sin ekonomi.

Äsch, skit i det där och gör som jag, köp ett gymkort för pengarna istället

And justify your rotten lifestyle.

Men visst kan man bli inspirerad av mat.

Gå ner till centrum och gå in bland dom dystra olycksbarnen på sunkhaket. Slå dig ned bredvid Jack Vegasmaskinen och beställ in en fläskytterfile Oscar med en crabfisch ovanpå. Om du lyssnar på borden  bredvid, medan du studerar den simmiga bearnaisesåsen som tappert kämpar för att hålla ihop, så får du fantastiska uppslag till en novellsamling.

Eller som jag var med om i centrumets korvmojbarack. Går in för att köpa en kebab, när jag beställt och slagit mig ner på en av plaststolarna vinglar en stupfull svensk pensionär in. Han slår sig ned vid bordet framför mig men inte på stolen utan bredvid, Den 25åriga invandrarkillen bakom disken suger tag under armarna på den frånvarande gubben lyfter upp honom från golvet och dänger ner honom på stolen. Sen skriker han:

Nu får du för i helvete sluta supa!

Sånt får man aldrig uppleva i Hötorgshallen bland dom färska fräscha och dyra råvarorna.

KajsaLisa