Hej, nu är jag tillbaka efter min lilla paus, på något sätt kändes det förra veckan som bloggen bara galloperade iväg och jag inte var med längre, låter konstigt, men det är nog bästa sättet att förklara hur jag kände det. Känslan fanns inte där. Efter en helgs solstolsslappande, så hände en grej i Måndags, det började med att Linda ringde mig på Söndagen upprörd, jag gick igång på samma sätt och det hela slutade med det här inlägget som handlar om
VÅR OTROLIGA FÅFÄNGA OCH VÅRA VÅLDSAMMA ATTITYDPROBLEM SOM ENDAST KAN URSÄKTAS MED EN DJUP SJÄLVIRONI.
Jag har ju tidigare berättat om våra konsertbesök, men nu skall ni få följa med mig backstage och få veta hur det går till i verkligheten.
Jag hade stuckit tidigare från jobbet cyklat snabbt hem och när jag kom fram till dörren så satt Linda redan och väntade på mig.
Hon var klädd i skinnjeans, hoodtröja med Motorheadmotiv, svart bandana med lila dödskallar på huvudet, svarta högklackade pumps och sin långa oljerock hängande över armen.
Jag ska bara duscha sa jag, finns lådvin i kylen, ställ in hallspegeln i vardagsrummet, så kommer jag strax.
Linda hade av en händelse sett att mitt favvoband, Deathstars spelade på Grönan i kväll. Vilken himla tur att vi inte missade det. Dom få gånger vi kommer iväg på sånt här är heliga för oss. Därför har vi efter ett och ett halvt decenium kvalitetssäkrat konserterna.
Låter kanske konstigt, men vi har lyckats gå till en spelning i t-shirt en varm Augustieftermiddag, sen stått och frusit på kvällen i väntan på huvudbandet. Stått längst fram mot kravallstaketet, kissnödiga efter alla öl och inte kommit ut. Slagit upp tältet på rockfestivaler, i det som sedan blev en lervälling. För länge sen bestämde oss för att antingen lägga av med konserter eller försöka ta tillvara erfarenheterna.
Vi valde det sista och tycker vi lyckats bra.Vi har varsin anteckningsbok där vi poängbedömmer från ett till fem. Först planeringen, men för att vi inte skall framstå som för präktiga, så bedömer vi även attityd. Samt hur roligt vi har haft, eftersom sytemet skall leda till att vi har kul. Dom som känner oss ruskar bara på huvudet åt alltihopa, men vi hävdar bägge att vi nått framsteg och för oss är det på fullt allvar.
Jag steg ur duschen lindade in mig i en badhandduk och gick in i vardagsrummet, där Linda slagit sig ned, satt på stereon och nynnade med i Venus in arms Vi började med hennes outfit.
Jag tänkte så här sa hon, fast jag tvekar om tröjan, mina tatueringar på armarna syns ju inte. Tänkte på den här gamla Maiden t-shirten istället. Sen tror jag Amanda lånat mina dödskalleörhängen med sig till fritids, har du några snygga tror du.
Du kan väl köra ett par stora silverringar, som jag alltid gör, sen har jag ett svart linne med ornamentik, det är för stort för mig. Då syns taturingarna jättebra, blir det kallt kan du ju ta hodden över.
Vi fixade detaljerna och bättrade på hennes make, efter en blick i spegeln var hon helnöjd. Nu var det min tur, jag sprang ut i hallen. Det blev mitt Backyardbabieslinne med dödskallelogga ( som vanligt, jag älskar det ) ett par väl inslitna jeans med låg midja, nitskärp, knähöga stövlar med hög klack. Mycket svart kring ögonen.
Orginalet, inte jag alltså
-Fy fan vad du är lik Karin Axelsson när du sminkar dig så där sa hon. Häftigt, fast ska du gå så där, dom har ju varnat för kyla och regn. Kan bli taskiga planeringspoäng
Jag blir alltid lika smickrad när någon påpekar att jag liknar basisten i Sonic Syndicate, speciellt eftersom hon är minst fem år yngre än jag. Det blir jeansjacka och den där långa rocken som jag brukar gå ut med Lufsen i när det regnar svarade jag, tycker det blir lite Gothkänsla med huvan uppe faktiskt.
– Skall du inte ta din oljerock som jag istället föreslog Linda, det är mer attityd i den. Vi köpte ju dom för att slippa headbanga i Helly Hansen när det regnar.
– Vi testar bägge, svarade jag, jag hämtar dom.
Började med den svarta, Linda höll med om att det fanns lite Gothstuk i den, men reflexer är inte rock and roll. Fortsatte med den långa oljerocken, jag påpekade att hennes var ju svart, lite van Helsing, vampyrdödaren i den. Jag hade bara hittat en brun i min storlek. Kändes lite Lida Coutryfestival över den.
En enda gång hade vi varit på den årliga Countryfestivalen i Lida friluftsområde, Vuxna fulla män i hatt med leksakspistoler och dansband som sjöng om hästar. Linda fick rysningar när jag påminde henne.
– Du sa hon, den är mörkbrun, så det är inte kofösarstuk, men…..
– Kanske skall ta paraply istället föreslog jag för att retas.
Linda ruskade på huvudet, det värsta hon vet är när det börjar poppa upp paraplyer framför henne i publikhavet. Man ser inget, kan få spröten i ögonen och såååå himla töntigt.
-Vänta, jag fick en ide utbrast jag.
Jag sprang iväg och hämtade skinnbyxorna, i med nitskärpet ner med dom i stövlarna, på med jeansjackan och oljerocken. Gick tillbaka till Linda i vardagsrummet.
-Shit! Utbrast hon, du fixade bort ”Lida”, det var jeansen som förstörde, det, helgrymt. Du förresten, jag fick skatteåterbäringen tillbaka, så jag köpte några burkar Buddington på bolaget, nu har vi löst klädproblemet och kan softa en stund, hämta ett par glas.
Ha, lyckades till slut
Jag hörde det välbekanta pyset av kvävepatronen när Linda öppnade sin favvoöl.
-Du kanske skulle fota en dagens outfit till bloggen, föreslog hon
– Aldrig i livet skrattade jag.
-Hur går det med sexnovellen i bloggen förresten?
-Jag har kört fast lite svarade jag. Jag brukar göra det, men nu skall jag ju skildra
ditt sex också, det är fortfarande okej att jag gör det hoppas jag.
– Visst svarade hon, så länge jag får heta Linda så ingen känner igen mig, men varför heter du KajsaLisa egentligen?
– Tyckte det lät så bonnigt och präktigt, står väl för allt jag inte är. KajsaLisa bakar bullar och pysslar om rosorna i trädgården typ.
– Ha ha skål på dig KajsaLisa.
– Skål Linda.
Vi softade en timma, några Buddington senare var det dags att sticka. Jag drog upp översta byrålådan i hallen och tog fram några gamla nitarmband som vi satte på oss, sen tog vi på rockarna och ställde oss framför spegeln igen.
-Nu blir vi coolast i publiken, inget snack alltså, sa jag och Linda höll med. Jag skiter i om det blir regn, jag skall ha ett par stora svarta solglasögon uppskjutna på huvudet, det blir pricken över allt liksom.
Tog fram solglasögon och ett par ryggor, så vi kunde skifta klädsel och visa tatueringarna ifall vädret tillät.
Vi tog tunnelbanan in till stan och buss ut till Grönan det hade blivit kallare och vädret såg lite opålitligt ut.
-Vi får hoppas vi slipper regnet sa jag.
– Tja jag har funderat på det, svarade Linda. Tänk om man måste lyssna till Deathstars på Stora scen i solnedgång, du vet en sån där Thomas Ledinsolnedgång som det brukar vara på Allsång på Skansen. Skulle förta hela stämningen, dom sjunger ju inte om sandaler av plast direkt. Kanske föredrar regn.
-Okej, kolsvarta moln och dimma upp till midjan föreslog jag.
Efter att vi betalat blev vi hänvisade till Lilla scenen, vi tittade frågande på varandra. Lilla scen, vad är det? Fast finns Stora scen så måste det ju finnas en liten.
Okej, Lilla scen ligger på en dansbana, ja den var liten och inomhus.
KajsaLisa: Kolla kidsen, vi börjar ju bli lite gamla, hur länge till kan vi hålla på som vi gör.
Linda: Om 15 år sitter dom här tonåringarna hemma i soffan och tittar på Bonde söker fru. Helt knäckta efter att dom hämtat ungarna på dagis och lagat mat. Fast vi håller väl på fortfarande eller hur.
KajsaLisa: Självklart, det är en och en halv timma kvar, skall vi äta först? Tyrol kanske.
Utanför dansbanan stötte vi på den här tjejen, en tysk hängiven Deathstarsfan. Världens lyckligaste människa.
Hon fick min bloggaddress, så hon kunde sno lite bilder av sig själv.
Till Tyrol
Vi gick till Tyrol, tog in varsin wurre med sourkraut och en grumlig weisbeer. Eftersom vi tilldrog oss en viss uppmärksamhet från några yngre killar, vilket vi givetvis njöt av, så lättade vi på klädseln, för att visa lite tatueringar. När vi betalat så pratade vi lite om konserten med en kille i baren, ett ryckte gick på Grönan. Jag blev ivrig, Linda frågade om jag hade paparazziplaner, vi sticker tillbaka med en gång, sa jag. Men först skulle vi tömma blåsan efter ölen, ingår i konceptet.
Nykissade framför Lilla scen
Linda: Du, snacka planering, nu står vi under tak och det regnar inte ens, man kanske skulle ta av sig lite och visa upp överarmarna igen. Blir nog lite svettigt att headbanga annars.
KajsaLisa: Fast det var himla bra fickor på den här rocken, får plats med teleobjektivet, slipper krångla med kameraväskan när jag skall byta.
Linda: Du har större fickor på din, fick knappt ner min Buddington, skall vi dela på den innan dom börjar spela.
KajsaLisa: Nej, du är galen, vi skall väl inte bli utkastade. Hur fan fick du in den där?
Linda: Äsch, gammalt trick. Man lägger den i fickan och lägger rocken över armen, blir man muddrad i ingången så håller man ut armarna. Då kollar dom ryggan och kroppen, rocken missar dom, skitenkelt.
Äntligen drog dom igång
Shit,vart tog publiken vägen
Ryktet stämde, Gene Simmons och två till från Kiss var här. Paul Stanley saknades, dom skall spela i Stockholm på Lördag. Tycker det är lite divigt att dyka upp exakt när dom börjar, för allt kom av sig. Fast är man rockikon så är man
Fast dom var snart igång igen, med besked.
Sångaren Whiplascher Bernadotte, ( säkert en avlägsen släkting till kungen) . Höll en lagom dekadent fjollig attityd och mellansnacket mellan låtarna var skitkul.
Bra röj på scen
Så här ser det ut när ett band äger scenen.
Nej, jag har inte blivit 2,5 meter lång, i det här läget får man fotapå autoläge lyfta upp kameran i luften och chansa, ibland lyckas man som den här bildenKonserten avslutades med Death dies hard som extanummer. Vi gick därfrån för eftersläckning
Vi drog oss ned mot Tyrols bakficka igen, men dom höll på att stänga, så vi fortsatte ut från Grönan och hamnade på en uteservering på en resturang på andra sidan gatan. Dom kom ut och berättade att köket snart stängde, fast vi ville bara ha en varsin öl. Vi var faktiskt lite småhungriga, men inte så intresserade av deras prima råvarortoaster med ett rucolakvist på toppen, för 149 kronor styck. Så när servitören kommit ut med ölen och försvunnit så sprang Linda över gatan och köpte två chorizokorvar med bröd. Vi åt korvarna i smyg, sen sa Linda
-Är vi redo för utvärderingen?
– Visst svarade jag och tog fram penna och anteckningsbok. Om vi tar bandet först så får dom fem poäng av fem, skitbra.
Linda höll med.Sen gick vi över till våra insatser.
– Hade vi kul?
– Vill sätta en femma där också, svarade jag och Linda instämde.
Nu återstod dom två svåra punkterna det alltid blir diskussioner om, planering och attityd.
Linda föreslog en fyra på attityd och en femma på planering, allt hade ju funkat, vi hade rätt cool outfit drog till oss uppmärksamhet, fast den kan alltid bli bättre, vi var på plats i tid hann softa innan med öl och vart inte kissnödiga under konserten. Klädseln skulle funkat om det blev regn eller kallt.
– Du jag måste vara lite kritisk svarade jag, dels visste vi ju inte att det var
inomhus, och outfiten vill jag bara ge en svag fyra, Jag har ju bara tatuerat ena överarmen, men jag skall fixa den andra i vinter.. Glöm inte att femmor skulle vi vara sparsamma med. Fyra, fyra är mitt förslag, tänk på att vi har haft fem på rolighetsfaktorn flera gånger i rad nu, det beror på att vi har varit så stränga mot oss själva. Jag kommer ihåg en festival i tonåren, då allt gick snett och vi sa aldrig mer. Vi får inte bli övermodiga, Linda nickade och instämde.
Vi fortsatte kvällen på uteserveringen, Grönan stängde, det blev tomt på folk utanför på gatan. Eftersom vi hade så mycket att prata om vart vi sittande och tog in en öl till. Vi märkte att det började droppa på markisen, det övergick till ett smattrande, vi tittade på varandra och konstaterade att regnet som skulle kommit under konserten kom nu istället. Om det skulle fortsätta eller bara var en skur var svårt att avgöra eftersom det var mörkt.
Det ökade så det dånade i markisen, vinden tog tag i den och skakade om den, dom som satt ute gick in, eller vinkade till sig en Taxi. Vi satt längst in mot väggen, så vi satt kvar, fast det blev lite kyligt i vinden. Vi tog fram rockarna ur ryggsäckarna och satte på oss dom.
Linda satt tyst och tittade på dom stora regndropparna som studsade mot den blöta asfalten utanför, tillslut sa hon
– Du, vi hinner inte med sista tunnelbanan, det blir att springa runt och leta nattbussar i det här vädret.
– Tycker inte att vi skall ta Taxi, svarade jag. Det är ju svindyrt, ta din skatteåterbäring och gå på bio med ungarna istället, det behöver ni. Vi tog ju med dom här långa rockarna för att vi räknade med det här, om det regnar på oss nu istället för på konserten spelar väl ingen roll, ingen har väl dött av att bli blöt i håret.
-Nej det är inte det, utan jag tycker vi skall ändra till en femma för planeringen, nu såg hon nästan bedjande på mig.
-Motivera.
– Jag tycker allt flytit på så bra i kväll, vi fixar ju attityden i alla lägen. Jag vet att vi förstod vad man skall ha med sig på utomhuskonserter, redan från den där hemska festivalen du påminde mig om, när vi gick klädda i svarta sopsäckar i två dar. Nu ser vi ju inte ens ut som friluftsmuppar fast det regnar. Vi fixar ju nattbussen med attityd också som du sa.
-Jag kan hålla med dig, svarade jag, gillar varken att springa runt i jeansjacka och leta nattbussar i det här vädret, eller se ut som jag skall ut och fiska på konserter, men vi har aldrig räknat hemresan förut och vi kan ju inte ändra reglerna i efterskott. Spelning och fest eller barhäng efteråt räknas.
Vi diskuterade ju saken efter Backyard Babieskonserten på Skansen för snart två år sedan, det var ju efterfest på Tyrol och jag hängde ju med den där killen hem. Vi satte inga extra planeringspoäng för att jag hade kodisar med mig, för vi ansåg att det låg utanför själva aktiviteten, hade vi gjort det på toa på Tyrol hade det blivit vår första femma. Men vi kan ju ändra reglerna till nästa gång om du vill.
– Men jag har ju min Buddington kvar i fickan, om vi drar nu och dricker den på vägen till bussen då?
– Nej då har vi ju konstruerat en situation för att få fem poäng, men jag fick en ide. Så här gör vi: Vi sitter kvar tills dom stänger så dom kör ut oss, regnar det då så dricker vi upp ölen, och då har ju inte vi påverkat situationen. Men då måste vi tömma blåsorna först, blir vi kissnödiga när vi väntar på bussen så är vi tillbaka på fyra poäng för planeringen igen.
–Kajsa, du är ett geni utbrast hon, nu går vi på toa.
Efter toabesöket så gick vi och satte oss igen, nu droppade det bara på markisen, jag tyckte nästan synd om Linda, hon satt som på nålar och föreslog att vi kunde ju dricka långsamt och promenera ett par hållplatser, ifall det var uppehåll när vi stack härifrån.
Men hon hade tur, lagom till servitrisen dök upp så hade det börjat ösregna igen. Hon ville vara snäll och säga åt oss att dom stängde snart, så vi hade en kvart på oss att ringa en Taxi. Vi tackade och bad om notan, Efter ett par minuter var hon tillbaka och vi betalade.
– Fick ni tag på en Taxi frågade hon och tittade ut mot gatan, som om hon hade dåligt samvete för att köra ut oss.
– Nej, vi tänkte ta 47an till Centralen och leta upp en nattbuss, svarade jag.
– I det här vädret, hon stirrade på oss.
Tydligen var det här stället vana vid rika bekväma gäster, eftersom dom serverade primaråvarortoast, med rucolakvist på för 149 kronor. Nu lade sig Linda i samtalet.
– Shit vad det regnar sa hon och försökte se förvånad ut, fast det gör inget.Vi har bestämt att dricka öl i regnet i natt.
– Ni får inte ta med glasen härifrån, påpekade servitrisen.
– Nej det behövs inte, vi är proffs på att planera, jag har en egen.
Linda sken som en sol och tog upp ölen ur fickan. Jag bet ihop för att inte börja asgarva. Servitrisen sa att vi kunde sitta ett tag till, så kanske vädret lugnade ner sig, men vi sa att vi inte ville vara ivägen, fällde upp kragarna och gick ut i regnet. Med hennes blick stirrande efter oss.
När vi kom ut förstod vi att det inte var någon höjdare att dricka Buddington ute i det här vädret. Jag påpekade att vi kunde ju klämma den under tak på busshållplatsen. Bussen stod inne och jag var på väg att instinktivt börja springa, men Linda tog tag i mig, ölen först. Det gick ändå inte att springa i en rock som nästan nådde ned till fotknölarna och högklackat, så vi såg 47an försvinna bort.
Det var halvtimmestrafik på natten, så vi hade god tid på oss. Jag blev blöt i håret bara sa jag, sköt ner solglasögondiademet i pannan och skakade ur vattnet, Samma här sa Linda, tog av sin bandana som nu såg ut som en lila wettexduk och vred ur den. Sen kurade vi ihop oss längst in i hörnet på kuren.
”Fem poäng” sa Linda och jag hörde det välbekanta pyset från gaspatronen i hennes Buddington, samtidigt som den väl omskakade burken sprutade över min rock. Jag tröstade henne och påpekade att om det kommer från himlen eller från en burk har ingen större betydelse, vi kunde ju ställa oss utanför kuren fem minuter innan bussen kom, så sköljdes det bort.
Hon påpekade att hon hade en till i andra fickan och den lyckades hon spruta över oss bägge, men jag bara skrattade åt henne och hon la armen om mig. Sen satt vi i kuren som två fjortisbästisar och drack ur varsin burk.
– Fy fan vad mysigt vi har påpekade hon. Vet du vad, jag tycker vi skall ha fem poäng för attityd också, vi är ju ascoola i alla lägen.
– Håller med dig, svarade jag, det blir maxpoäng på den här spelningen,. Efter alla år har vi nått målet, vi är Rock and Roll personifierade. Stå framför scen och spela cool fixar dom flesta, men vi behåller ju hela attityden vad som än händer. Vi har lyckats kombinera attityd och planering, glider bara runt och myser, utan präktighetssyndrom. Såg du minen på hon som tog betalt. Fast nu återstår inget, nu måste vi vara självkritiska och stanna på toppen. Sex poäng finns inte.
– Tyckte hon var snäll, som brydde sig i alla fall. Vi får hitta nya mål, skulle ju kunna skaffa några stickers, få en liten stjärna eller dödskalle i boken om man gjorde något speciellt, man kan alltid nå högre. Till exempel den där Gene Simmons, han är ju känd för sitt vilda sexliv och alla tjejer han satt på. När han ändå var där så…………….
– Du, skrattade jag, jag håller just på att skriva om hur du var ute i skogen i min nya sexnovell. Skulle du ge dig på den gubben, så skulle han vara död efter en kvart. Glöm inte att rockmyten är bara en myt, från Gene Simmons sexliv ända ned till våra anteckningsböcker. Om vi har tur hinner vi sova ett par timmar innan vi skall gå till våra Svenne Bananjobb i morgon. Du skulle bara få en massa arga fans efter dig, för att du tog livet av en rockikon.
Linda blev gravallvarlig och svarade med en klump i halsen.
– Jag vet innerst inne att det är en myt, men du måste lova att aldrig säga sådär till mig igen, jag lever för den och älskar den.
Jag lovade och sa förlåt, jag har ju precis lika kul som själv. Nu var det fem minuter kvar till bussen skulle komma. Vi reste på oss för och gick ut i regnet för att skölja bort öllukten.
Dom här videorna har jag tubat tidigare, men jag lägger in dom igen, några av deras bästa låtar
Nu när jag sett dom vet jag att dom är jättesnälla i verkligheten.
Tio minuter senare
KajsaLisa: Jag tror vi är avspolade nu, kan inte bussen komma snart?
Linda: Är det inte 47an som kommer där borta?
KajsaLisa: Ser knappt ett skit, solbrillorna har immat igen.
Linda: Tänker du glida in på bussen med dom på?
KajsaLisa: Självklart, vi ligger ju på topp nu, måste vara rädd om attityden
KajsaLisa
www.aftonbladet.se/nojesbladet/musik/rockbjornen2010/article7282085.ab
www.aftonbladet.se/nojesbladet/musik/rockbjornen2010/
www.aftonbladet.se/nojesbladet/musik/rockbjornen2010/article7270752.ab
www.aftonbladet.se/nojesbladet/musik/rockbjornen2010/article7193324.ab
www.aftonbladet.se/nojesbladet/musik/rockbjornen2010/article7199286.ab
Kommentarer
haha klart att han är släkt med kungen inte tänkt på det förut. de ska nog spela på bröllopet.
ska genast lyssna på murderdolls
Filed under: Uncategorized |
KajsaLisasblogg's Blog 
Lämna en kommentar