GATUSKYLTSÖNDAG 8: KÅKAR STRAFF OCH HELVETET

Mitt bidrag till BPs SkyltSöndag.

Kåkbrinken, en gränd som slingrar sig ned från åsens västra del i Gamla Stan från Stortorget.

Så här ser det ut idag, men för att begripa namnet måste vi ta oss tillbaka till tidig medeltid.

Kåken stod på Stortorget och beroende på vilken källa man kollar i, var det antingen det en skampåle eller ett hus. Egentligen skiljer bara detaljer men vi håller oss till den sista källan, eftersom den är ruggigare.

Sitta på kåken eller kåkfarare är ju gamla kända uttryck, vi pratar alltså om brott och straff, men till skillnad från förra gången när jag berättade om Mäster Mikael, som var bödel på 1600-talet förflyttar vi oss sådär 300 år bakåt i tiden. 

Lite mörkt när jag tog bilden men Kåken lär ha stått till höger om julgranen där brunnen som knappt syns står idag. Det var en låg byggnad med skampåle ovanpå, som fungerade som häkte för förbrytare, innan dom hängdes eller halshöggs. Det var bara dom med hög social status som fick halshuggning. Ovanpå taket fick dom som gjort lindrigare brott som äktenskapsbrott stå och skämmas. Utförde man stympningsstraff, spikade man upp öron och händer på kåkens väggar.  

Kåkbrinken korsar Prästgatan jag tidigare berättat om och enligt första källan bodde bödeln där. Följer man Prästgatan norr ut, så slutar den i en återvändsgränd.  Fram till 1885 hette sista stumpen Helvetesgränd, passande namn eftersom bödelns stuga låg här, med en håla under där den dödsdömde fick vänta på sitt straff.

Bägge varianterna kan ju i och för sig vara sanna, eftersom medeltiden var rätt lång, man kan hunnit med bägge.

KajsaLisa