• Prenumerera

    bloglovin
  • Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

    Gör sällskap med 3 andra följare

  • Kategorier

JAG ÄLSKAR TYDLIGEN OLYCKLIGA SLUT

Tänkte först koppla ihop veckans bokbloggsjerka med ett Londoninlägg som förra veckan, eftersom det kommer att innehålla ett besök i en trevlig bokhandel. Men det hann inte bli klart lovar att jag släpper det efter Marits helgbild.

#Blogg100

(85)

the-end-is-near

I veckans bokbloggsjerka ställer Annika följande fråga.

Har du läst en bok som slutade på ett sådant sätt att du blev rejält besviken?

Ärligt talat så kan jag inte komma på någon just nu, men jag tror jag vet varför. Jag har väldigt svårt för böcker där handlingen bygger på att något skall ske i slutet.  På något sätt kräver jag av boken att den är underhållande under själva läsningen, alltså inga transportsträckor som krävs för att bygga upp ett perfekt slut.

Kanske en orättvis betraktelse men pusseldeckare går fett bort för mig. Alltså när mästerdedektiven samlar hela bokens rollbesättning i salongen, för att briljera med sin oerhörda slutledningsförmåga. Egentligen är ju hela intriglösningen solklar.

Eftersom Miss Jones gaffel låg på sned vid dukningen till supen på sidan 38 och Major Rathbone ironiskt kallade betjänten för Sir på sidan 106.  Dessutom hade någon lämnat fönstret öppet i biblioteket fast det regnade,  så då måste Mr Jones vara mördaren. Varpå Mr Jones häpet tar sig för pannan och förbluffad över den store amatördetektivens slutledningsförmåga, erkänner mordet på Mrs Blunt, eftersom indiciekedjan ändå aldrig skulle hålla i en normal rättegång rent juridiskt.

Hade man väntat sig att Mr Rathbone var mördaren kan man ju bli besviken, men troligtvis har jag tröttnat på allt tedrickande på engelsk landsbygd redan på sidan 29 så jag har slutat läsa redan där.

Sen gillar jag inte förutsägbara slut heller men och andra sidan läser jag inte Harlequin.

Men tydligen så gillar jag olyckliga slut eftersom det är underhållningen fram till slutet som räknas.

Stirra på en vit pärm efter sista sidan är ju inte kul ifall boken var bra.

Men jag kan ju i alla fall lägga in en slutvideo.

THE END

KajsaLisa

 

20 svar

  1. Jag älskar brittiska gamla pusseldeckare! Mer te och engelsk landsbygd åt folket

  2. Haha, håller helt med om pusseldeckarna🙂

  3. Jag har någon konstig åkomma som gör att jag nästan aldrig kommer ihåg slut (gäller både böcker och filmer), i alla fall inte de som är väntade, puttenuttiga eller bara dåliga. Däremot minns jag alla slut som fullständigt knockat mig, som när huvudpersonen dör eller liknande🙂

  4. Underbart inlägg🙂 även om jag gillar en del av pusseldeckarna. Men när detektiven har fått fler ledtrådar än läsaren… oförlåtligt.

  5. Håller helt med dig. Det gäller faktiskt också filmer/tv serier typ Agatha Christie och Mord i Paradiset.

  6. Förutsägbara slut är trista…

  7. Åh, och jag älskar pusseldeckare! Särskilt Tant Agatha😉 Men visst är det tur att alla gillar olika?

  8. Jag vill helst ha böcker som är intressanta och spännande ända tills det oväntade (ej stereotypiska) slutet… Och Harlequin går fetbort! Där vet jag ju början, intrigen och slutet redan innan jag börjat läsa boken…

  9. Pusseldeckare i ett nötskal🙂. Jag kom heller inte på någon bok med dåligt slut.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: