• Prenumerera

    bloglovin
  • Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

    Gör sällskap med 3 andra följare

  • Kategorier

MONTHY PYTHON IRL

I veckans bokbloggsjerka ställer Annika en fråga som gör att jag måste lägga in ett viktigt meddelande.

DSC_2498

#Blogg100

(22)

Följande inlägg garanterar blogginnehaverskan är helt sant och inträffade i Pressbyrån vid Vällingbys tunnelbanestation i Torsdags cirka 18.00 Naturligtvis är allt i den här bloggen sant, ibland är det sannare en annars, även om jag inte brukar gå in på exakt var på sannolikhetsskalan varje inlägg befinner sig. Alltså detta är sant så in i helve…….

Lika bra att skriva det eftersom den här storyn är helt otrolig men sann.

Så till frågan.

Har du sett någon pjäs eller liknande som du av en eller annan anledning tvingades att se men som du absolut inte gillade?

Om du vill får du vända på frågan för att i stället berätta om en pjäs eller liknande som alla bara MÅSTE se.

Nu går jag på teater på tok för sällan. Det sista jag såg var över ett år sedan och det var Rock of  Ages. Den går på Rondo i Göteborg nu och är klart sevärd även om Rheborg inte är med längre.

IMG_2586

Men föreställningen på Pressbyrån i Torsdags var klart sevärd, ett tragkomiskt drama som jag inte tror att ens Monthy Pythongänget kunde kommit på, eftersom det för för bisarrt och sjukt.

DSC_2126 (kopia)

Jag var i Vällingby i ett ärende och sprang in på pressbyrån för att köpa en dricka innan tunnelbanan skulle ta mig till en rockkonsert inne i stan. Bakom mig kommer en äldre tant med så stort vitt hår, så kutryggig och sned att jag inte kunde se ansiktet på henne. Hon greppade snabbt en Expressen och man såg på en gång att hon inte tänkte betala utan siktar mot utgången.

Det är nu det händer.

In i Pressbyrån kommer nu en äldre kutryggig man, rätt liten med rullator och skriker med gäll röst.

”Du måste betala!”

Han spärrar utgången med rullatorn och när hon försöker smita förbi så pressar han henne bort mot kassan, hon säger inget utan backar ett par steg tar sats och springer rätt in i rullatorn för att pressa ut mannen genom utgången. Med en hopbiten min spjärnar han emot. Sen fintar hon honom, smiter förbi och försvinner. Efter en snabb usväng gör mannen samma sak. Ovemannen är ju rena amatören mot den här, som dessutom finns i verkligheten.

Jag står bara och gapar, sen går jag bort till den unga tjejen i kassan och frågar

”Såg du?”

Hon skrattar åt alltihop. Det där händer flera gånger i veckan berättar hon, hon har till och med lärt sig vilka tidningar tanten gillar. Normalt så tar vakterna tidningen från henne och kommer tillbaka med den. Men vissa dagar bevakar rullatormannen utgången och försöker få bukt med buset i Vällingby. Tanten är förövrigt inte fattig och har egen lägenhet men det verkar vara någon form av mani.

Efter att jag skrattat klart så börjar det snurra inne i skrivarhjärnan. På något sätt både roligt och tragiskt. Det verkar som bägge personerna i dramat har problem som grundar sig på isolering och ensamhet. Hon får sina kickar av att sno tidningar och rullatormannen triggar nog henne ytterligare. Han som skaffat sig en sista livsuppgift att till varje pris stoppa hennes stölder.

Dom hatar säkert varandra men är ändå beroende av varandra för att fylla sina liv med en mening. Det här utkastet till en roman är så himla bra att ingen författare ens i sin vildaste fantasi skulle kunna komma på det. Vad händer i slutet, blir dom kära i varandra?

DSC_0490

Rullatormannen och sneda kleptomantanten spelas i Pressbyrån i Vällingby tunnelbanestation sporadiskt så länge skådespelarna orkar.

Har du vägarna förbi så köp en kopp kaffe och en nybakt kanelbulle av den trevliga tjejen, dröj kvar en stund så får du se ett fantastiskt drama från parkett om du har tur.

Just det, jag har inte copyrightskyddat varken sneda kleptomantanten eller rullatormannen så vill du skriva en roman så bjuder jag på det här uppslaget.

KajsaLisa

12 svar

  1. Hahaha! Helt fantastiskt!

  2. Ibland så överträffar verkligheten dikten🙂

  3. Jamen! Du har rätt, vet inte om jag ska skratta eller gråta. Tror nog båda två ser det som en utmaning, vilket ger dem en mening i ett annat tråkigt liv. Tragiskkomiskt, helt klart.

  4. Det var verkligen en tragikomisk berättelse, rakt ur verkligheten du bjöd på idag! Om man ska skratta eller gråta eller göra båda delar är en individuell tolkning på hur man reagerar🙂

  5. haha, kan se det framför mig! verkar hända mycket på presskiosker. Senast igår skrev min syster ett hysteriskt roligt inlägg på facebook om hennes 7eleven besök då hon råkade gå rakt in i en Hagrid-liknande man (lång, stor, rejält skägg och runda små glasögon) och han säger ”You don’t need to be scared dear, I’m not big, but you are so small, wonderful and petite”. Underbart!

  6. Hahaha, vardagsteater, det bästa som finns!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: