• Prenumerera

    bloglovin
  • Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

    Gör sällskap med 2 andra följare

  • Kategorier

KAJSALISA ÅTER I LONDON DEL 12

LONDON ROCKS

DEL 1

Gick upp till hotellet, duschade och bytte om efter Bowieutställningen på Viktoria & Albert, middag hann jag inte med. Nu blir det mer Rock and Roll, men på ett helt annat sätt.

Efter alla Londoninlägg jag gjort så kanske någon undrar vad man absolut inte får missa i stan, nu fetglömmer vi attraktioner som Madame Tussads och London Eye. Det finns faktiskt något som man ser så mycket av att man inte lägger märke till det.

Dom som bor där givetvis.

IMG_3263

Engelsmän har en stark berättartradition, kolla din egen bokhylla hemma får du se om du inte tänkt på det, Får man chansen att  träffa en engagerad Londonbo som berättar om något bör man absolut inte missa det. Jag kommer att ge två exempel på detta under den här serien, det här är det första . Att gå fram till en stressad Londonbo och be honom eller henne dra en bra story på gatan, fungerar nog inte så bra, men det finns alternativ. Vi skall ge oss ut på en pubvandring i rockens fotspår. Mest 60-tal, lite 50 och 70 tal också. Jag har tagit Central Line till Tottenham Court Road vid exakt rätt tidpunkt och rätt dag för att vara med på en London Walk.

London Walks är ett företag som har guidningar i London. Man går bara in på deras hemsida och letar upp ett tema som passar en (länk).  Sen är det bara att bege sig av till rätt tunnelbanestation  och betala 9 pund till guiden. Jag har tidigare berättat om Jack The Ripperturen (länk),

IMG_3266

Vi börjar turen, på den här teatern där man just nu spelar Queenmusikalen We Will Rock you. Här drabbades London för första gången av Rock and Roll när Bill Hailey & His Comets spelade här 1957. En lite halvrund gubbe som passerat 30-strecket med en lock i pannan. Knappast någon tonårsidol, men publiken älskade det och Bill själv var nöjd med konserten.

IMG_3269

Okej,det lät  kanske lite töntigt, men det blir bättre vi promenerar vidare till gitarrbutiksgatan Denmark Street.

IMG_3270

I den här butiken låg en inspelningsstudio, den var rätt ruffig och dålig utrustning, men det var billigt. Det passade  fem unga grabbar med Mick och Keith i spetsen som klev in här 1964  och spelade in sin första LP. Nu blir det inte Around the clock utan Around and Around.

Rolling Stones första LP gavs ut på bolaget Decca, som säkert var väldigt tacksamma för det nya gitarrbandet. Skivbolaget är ju känt för den största fadäsen i musikhistorien när man tackade nej till Beatles, med motiveringen att gitarrband var en övergående modefluga.  Stones insåg redan från början att Beatles hade lagt beslag på att vara  ”The white sheep”, så Stones fick bli ”The black sheep”, om det nu verkligen stämmer får vi se längre fram under promenaden. Men deras avslut med Decca innan dom släppte plattan Sticky Fingers på eget bolag var verkligen ”The black sheep” Dom var tvungna enligt kontraktet att släppa en singel till. Därför spelade dom in Cocksucker Blues som aldrig släpptes, men finns på youtube. Man förstår varför när man hör texten från 1969.

Where can I get my cock sucked

Where can I get my ass fucked

Texten om mötet mellan mellan den nyinflyttade unga killen och Londonpolisen blev för mycket för Decca. Men för att kunna lägga in en lite tyngre video i färg kan jag berätta att 1970 travade ett nytt gäng in här och spelade in sin första platta. Dom kom att bli stilbildande för all hårdrock och var nog ännu mer black sheep. Den här är bara något år gammal och Ossy är mycket piggare här än när jag såg honom förra sommaren. Låten är från deras andra platta, då dom redan hunnit bli världsartister.

IMG_3271

Vi passerar butiken där en ung Reginald Kenneth Dwight arbetade som springpojke i början av 60-talet, blev senare känd under namnet Elton John.

IMG_3275

Runt hörnet skyltfönstret till gitarraffären Macaris. Området var rätt förslummat i mitten på 70-talet, i en övergiven lägenhet hade fyra grabbar som kallade sig Sex Pistols flyttat in och bodde illegalt. Gitarristen Steve Jones ( det här var innan Sid Visious ) började bli hungrig, men pengarna var slut. Han gick in i den här affären, snodde två gitarrer och gick helt fräckt ut igen. Uppe i lägenheten gav han dom till basisten Glen Matlock och sa åt honom att sälja dom på stan, så dom fick pengar till käk.

Glen Matlock gick tillbaka till Macaris och försökte sälja gitarrerna där, Killen bakom disken ställde lugnt tillbaka dom, sen tog han Glen i kragen och slängde ut honom på gatan.

IMG_3274

På andra sidan gatan låg den legendariska rockklubben The Marguee. Men inte den ursprungliga, det här var version 2 som återinvigdes 1988 med Kiss på scen. Men hur som helst går vi in och tar en öl, det är en vanlig pub nu.

IMG_3277

Ute igen, lite länge bort ligger en oansenlig men intressant tegelbyggnad, Odeon.  Beatles manager Brian Epstein hade stylat dom med kraglösa kavajer och fixat skivkontrakt,  upptäckte 1966 att han skulle få väldigt lite att göra. Beatles hade bestämt sig för att sluta turnera. Han startade en rockklubb i den här lokalen.

Samtidigt på andra sidan Atlanten i Greenwich Village i New York träffar managern Chas Chandler en ung svart man som tröttnat på att vara kompgittarist åt andra iklädd mörk kostym. Bland annat kompade han Little Richard. Chas Chandler tog med honom till London 1966, försåg honom med två nya  bandmedlemmar. Mitch Mitchell på tummor och Noel Redding på bas.

The Jimi Hendrix Experience första framträdande var här.

I publiken stod Eric Clapton helt förstenad av Hendrix gitarrspel. Plötsligt kände han hur någon grep tag i hans ena hand. Han vred på huvudet, bredvid stod Pete Townsend gitarrist i The Who, lika skärrad. Vad skulle dom göra nu, börja inom sopsvängen kanske. Bägge insåg att det här var något dom inte kunde konkurrera med. Men dom två 60-talsikonerna skulle komma att klara sig utmärkt. Jimi Hendrix dog däremot den 25 September 1970 på ett hotellrum i London. Troligtvis efter att han blandat rödvin med sömntabletter därefter kvävts av sina egna spyor. Konspirationsteorierna har flödat och det har både diskuterats mord och självmord. Sant var i alla fall att han var rätt nedgången efter ändlösa turneer och droger.

IMG_3278

Den rastlöse Beatlesmanagern Brian Epstein dog redan tre år tidigare, 1967 av en överdos sömntabletter, Odeon är numera biograf.

Det här inlägget börjar bli långt. Vi bryter här och fortsätter med del 2 på Fredag eller Lördag, det finns mycket kvar att berätta, om knarkande rockikoner från 60-talet.

Bland annat kan vi ju kolla om Beatles verkligen var ”The white sheeps”.

KajsaLisa

Advertisements

16 svar

  1. Det där var en bra länk… tänkte mej en höst/vinterresa till London och lite kulturell vill man ju vara=))

  2. Bra, efter det här maraton inlägget som förresten var suverän, behöver jag ju inte pröjsa 9 pund längre. Satsar pengarna på några pints of bitter i stället;-)

  3. Tack, detta gillade jag verkligen. Kram

  4. Å nu försvann min fina tidigare kommentar igen. Booohooooo;-)

  5. Kul historik! Väntar med spänning till London rocks del 2!

  6. Där hade sonen min trivts en massa, när jag ser all rock 🙂

  7. vilken trevlig läsning 🙂 tänk att Elton John började som springpojke i en musikaffär, det visste jag inte
    Sv: jo, nog tror jag också att folk var lyckligare när telefonerna var av bakelit och satt fast där de var men å andra sidan fanns ju heller inte annat som vi behöver idag, jag menar, jag med min svåra diabetes hade nog inte levt särskilt länge då
    ha det gott ❤
    kramen

    • Visst skall man inte underskatta den tekniska utvecklingen och det var nog inte bättre förr.Vi har det nog rätt bra nuförtiden. Men ändå när man gick den här vandringen, så visst hade det varit spännande att få flytta sig bakåt i tiden tillfälligt och upplevt allt det här. När Swinging London gjorde skäl för namnet.

  8. Massor av spännande information i det här inlägget, vi måste definitivt göra en vandring nästa gång vi är i London!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: