• Prenumerera

    bloglovin
  • Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

    Gör sällskap med 2 andra följare

  • Kategorier

KAJSALISA ÅTER I LONDON DEL 10

( Lägger ut första delen i min nya Londonserie, kommer att vara borta och ouppkopplad den här veckan, men det finns mycket att läsa här så länge och många bilder givetvis.)

En katt bland hermelinerna som räddas av en Nikon.

Jaha, var man framme i London. Jag har bestämt att den här nya serien kommer att haka på den gamla. Jag har ju tidigare lagt upp serien KajsaLisa i London och KajsaLisa åter i London. Istället för att kalla det här KajsaLisa åter i London igen, så får  den hänga på den gamla serien med nya nummer. Jag åkte ju aldrig hem i förra serien. Om jag på grund av detta skall döpa om alla inlägg emellan till KajsaLisa i Sverige del …. har jag inte bestämt än.

IMG_3470

Resan över gick bra förutom en incident på planet. Det fanns bara okryddad tomatjuice till min Bloody Mary. Men jag skall kontakta Luftfartsverket när jag kommer hem.

DSC_1568Sen återstod att trängas med resväskan på tåget från Gatwick till Viktoria Station, jag är för snål för att åka Gatwick Express. Efter att jag köpt mitt Oystercard för kollektivtrafik i sju dagar, var det dags att attackera trapporna till Cirkle Line. Åkte till Bayswater, visst är det kul med en nästan original tunnelbanestation från 1868, men dom kan väl för fan sätta in en hiss någonstans där den inte stör miljön. Efter att jag släpat upp väskan på Quennsway så kunde jag i alla fall dra den till hotellet.

Det var närmare 30 grader varmt och sol. duschade och bytte om till svart linne med camobrallor, inköpta på CUM på Drottninggatan. En kinky butik som får oskyldiga modebloggare att rodna.

Vad CUM betyder ?

Alla dina obefruktade barn i gele ungefär 🙂

Okej, hajar ni inte så gå in på google översätt. Jag kommer i alla fall aldrig att berätta i London var jag köpt dom.

Men dom skulle under kvällen ändå ställa till med problem.

Sen ner i tunnelbanan igen och upp vid Marble Arch.

DSC_1370

Gick några meter nedför Oxford Street rundade hörnet vid Kentucky Fried Chicken och slank in på City of  Qubec. Puben har ingenting med Kanada att göra men ligger på Old Qubec Street. Det är ont om riktiga pubar runt Oxford Street, men den här kan jag rekommendera. Oftast gott om plats och jättetrevlig personal, dessutom en uteservering.

DSC_0320

Beställde en pubmacka och en öl, som försenad lunch. Han som jobbade där såg mig slänga längtande blickar mot dom få borden på uteserveringen, som var upptagna. Han tog med mig ut och frågade om det var okej att slå sig ned. Det kallar jag service. Träffade en trevlig norrman att prata med, som slapp vara med på bild.

IMG_3242

Tog en öl till innan jag lullade vidare nedför Oxford Street. Primart är något av Oxford Streets Ullared. Men vi skall inte in och leta billiga underkläder. Det är roligare att shoppa med ögonen i dyrare affärer.

DSC_1357

Vi slinker in på Selfridge, nej det är fortfarande eftermiddag, men byggnaden gör sig bättre i mörker så jag lägger in en bild jag tog några dagar senare.

Visst kan man handla som vanlig löntagare  här också, man behöver inte köpa handväskor för 15000:-  Förrförra gången jag var i London köpte jag ett par Hunterstövlar här för 800:-.

IMG_3245

Men har du gubben med dig så var försiktig, så han inte blir shoppingsugen, okej han köper inte handväskor men han kanske blir intresserad av ett fotbollsspel i glas och krom, som garanterat kan tömma semesterkassan. 130000:-

Nu är goda råd dyra, men jag har en back up plan. Dra ut honom från Selfridges, gå med honom under uppsikt nedför Oxford Street, vid Oxford Cirkus svänger du in på Regent Street.

Nej du skall absolut inte stanna på vägen och dricka öl, okej jag gjorde det men jag befann mig inte i en nödsituation.

IMG_3250

Gå in på Hamleys, Londons största leksaksaffär, på femte våningen av sex finns det modelljärnvägar bilbanor plastmodeller och annat för att avleda uppmärksamheten som är bra mycket billigare.

DSC_0322

Nu kan du lugnt gå ut på Regent Street igen. Gatan ner mot Piccadilly Circus är något av en vattendelare. På ena sidan Soho förr förslummat, en etnisk smältdegel känt för sina porrklubbar, på andra sidan det exklusiva Mayfair. Brittisk överklass som glider runt med  stiff upper lips, i skräddarsydda kostymer för 40.000 sydda på Saville Road, målet för promenaden ligger där inne.

DSC_0331

Promenerar nedför New Bond Street. Som hörs på namnet är gatan uppkallad efter Daniel Craig och inte Pierce Brosnan. Själva Bond Street är så gammal att den säkert är uppkallade efter Sean Connery.   Vi kan ju dissa lite varumärken på kul medan vi promenerar,  jag har nog ändå inte råd att handla här. Här  ligger Viktorias Secret, vad är då hemligheten med Viktorias svindyra underkläder ? Jo dom är pyttesmå och innehåller knappt något tyg alls. Försök alltid få ett bra kilopris.

Men dom kanske menar något annat och stavat fel, men jag får ändå inte ihop det. Om jag nu köper ett par trosor här till bra kilopris och tar dom på mig till nästa krogbesök för att vara fin under, (man vet ju aldrig) Sen kommer det fram något snyggt och börjar hångla med mig, då är det väl mitt och inte Viktorias sekret som kommer i dom.

DSC_0336

Här har vi nästa dyra märke, Hugo Boss. Jag har alltid trott att namnet varit konstruerat för att associera till att klädmärket bärs av folk som kommit långt upp i karriären men det är fel. Hugo Boss har funnits i verkligheten och levde i Tyskland. Han drev en rörelse som började växa på allvar på 20-talet, när en liten mustaschprydd farbror behövde bruna skjortor uppsydda till sina kompisar. Under 30-talet ville alla bli kompisar med farbrorn, även Hugo Boss som gick med i hans parti. Nu fick Hugo jättemycket att göra, svarta uniformer med dubbla S på blev jätteinne. Men som tur var så hade den lille mustachprydde farbrorn en massa ickeariska slavarbetare som kunde hjälpa till.

Kan tilläggas att idag arbetar företaget med en fond till dom drabbade för att tvätta bort ryktet från sin suspekta grundare.

DSC_0357

Nästa märke, Louis Vuitton, vars ägare inte ville betala skatt i Frankrike när socialistregeringen försökte få ordning på ekonomin, med skattehöjningar för dom som har råd med det. Märket är känt för sina svindyra handväskor.  För ett par år sedan så lät en tjej i Danmark göra t-shirts, med ett satiriskt tryck av en liten undernärd svart tjej som bar på en designerhandväska. Överskottet för denna ironiska t-shirt skulle gå till att bygga upp sjukvården i Sudan. Louis Vuitton påstod att väskan påminde om en i deras kollektion och stämde henne för varumärkesintrång. Dom ville ha 180000 om dan så länge som hon fortsatte med verksamheten.

Nej, vi går vidare, jag blir bara äcklad.

DSC_0343

Burberry, ett brittiskt klädföretag. Om man kan säga något om brittiska klädföretag så har märkena alltid stått för kvalitet och är ofta äldre en vad man tror. Det som blir ett problem är att dom har riktat sig till folk som skiter i allt vad trender heter, så dom används till dom ramlar i bitar. Vilket ju inte är bra för affärerna. Men på senare år så har man försökt åtgärda det på olika sätt.

Skall ge några exempel.

  • Hunter, nej märket uppfanns inte efter att stjärnmodellen Kate Moss staplade runt för några år sedan på en lerig rockfestival och gummistövlar blev jätteinne. Märket grundades redan 1856 och var storleverantör till skyttegravarna under första världskriget. Nu görs dom med samma kvalitet i trendiga färger. Mina är två år gamla och jag har inte lyckats slita ut dom..
  • Barbour. Kända för sina oljerockar, men för att inte bara rikta sig till lantadeln som sett likadan ut i hundra år, så har man gjort modeller i modernare och mer figurnära skärningar. För alla som inte vill se ut som dom klivit ut ur TV apparaten, när evighetsserien Emmerdales Farm visas.
  • Doc Martens. Vrålproletära arbetarkängor och det är ju inte deras fel att skinheadkulturen gillade dom. Nu finns dom i alla möjliga glada färger som effektivt tvättar bort fasciststämpeln.
  • Burberry, tja vad skall man säga. Märket uppfann trenchcoaten, ett av världens mest praktiska plagg. Var precis som Hunter leverantör till brittiska armen under första världskriget. En trench som gick ned över knäna och ett par Hunters måste varit det mest perfekta man kunde ha i en lerig blöt löpgrav på västfronten, även om den inte var skottsäker. Trench betyder för övrigt just skyttegrav. Att det sedan blev kult kan man nog tacka Humprey Bogart och andra hårdkokta skådisar för.

dsc_0285

(Den jag själv köpte på förra resan och lite rockoutfits.)

Men vad fan har dom gjort !

Jag gick in i butiken, med jättetrevlig personal som bugade för mig. Men av dom långa praktiska rockarna, perfekta för engelskt skitväder syntes inte ett spår. Här hade man lämnat sitt grundkoncept totalt och låtit några påtända designers gå lös på kollektionen. Korta figurnära saker som var utspökade med bland annat latexärmar. Priserna för dessa kreationer låg långt över 10.000 och signalerar verkligen att man har mer pengar än smak. Av dom tåliga tidlösa rockarna som i och för sig var dyra men kan bäras säsong efter säsong återstod något som nästa vår kommer att anses urfånigt, då skall det väl vara tweedärmar istället för latex.

Men dom kanske skulle funkat i skyttegravarna som hemligt vapen. Tänk er engelsmän som stormar slagfältet i tigtha korta trenchar med gummiärmar, tyskarna hade skrattat ihjäl sig.

Är du ute efter en äkta Burberry till bra pris så kolla på någon av alla marknader i London eller i vintagebutikerna. Själv köpte jag ett annat märke.

DSC_0351

Men ny börjar jag bli hungrig, det är dags för middag. Jag skall testa en sak. Engelsk mat i allmänhet och pubmat i synnerhet är väl ingenting som får alla matexperter att gå i taket. Möjligtvis framstöta ett fnysande. Själv brukar jag alltid hävda att det beror på om man tillagar med omsorg eller inte. Sist hade jag lite oflyt med pubarna men den här gången har jag förberett mig ordentligt.  Varje år i Mars har England pajfestival och puben The Guinea på 30 Brompton Place vinner tydligen alltid. Nu skall jag övertyga att brittisk pubmat kan vara läcker.

Men nu uppstår ett problem.

Tjejen inne på puben, som är rätt liten hänvisar till restaurangen i dörren bredvid. Jag går dit, en man med grön jackett vaktar ingången. Jag skymtar restaurangen bakom honom. Vita dukar mörk brittisk herrklubbsinredning och dom som äter där inne har definitivt inte svart linne och camobrallor. Skulle dom som jag ha en svart panter tatuerad på överarmen, så döljs den av deras vita skjortor och blusar.

Själv har jag tyckt mina camobrallor är skitcoola, hela Sabaton har ju likadana, dessutom har jag aldrig begripit mig på folk som klär sig korrekt i 30 graders värme, har dom gömt luftkonditioneringen i portföljen ? Jag börjar inse att Sabaton inte gäller som dresscode här, men nu gäller det att spela cool och världsvan.

IMG_2677 (kopia)Nej, dom äter nog inte här när dom är i London.

Sabatonbild jag tog på Bandit Rock Awards.

”Jag skulle vilja ha ett bord” börjar jag. Han titta förundrat på mig.

”Vet ni vad vi sysslar med här” blir svaret.

”Ja absolut” svarar jag utan att darra på rösten. ”Ni lär ju ha englands godaste paj som vunnit flera utmärkelser, den skulle jag vilja testa.”

Han studerar mig uppifrån och ned blicken stannar på min Nikon som ser rätt biffig ut med motljusskyddet monterat. Vem är jag egentligen?  Nej knappast Guide Michelin men en matskribent kanske. Det ligger liksom i luften att jag skapat ett problem som måste lösas.

”Vänta,” säger han och försvinner bort en stund, sen släpper han in ett par kostymer som absolut inte bokat bord. Själv står jag bara och ödmjukt och njuter av situationen jag skapat.

Men tillslut frågar han med nervös stämma om det är okej att äta inne i puben, jag svarar naturligtvis går det och han pustar ut. Han öppnar en dörr i väggen och jag glider in.

DSC_0354

Pajen levererades snabbt, som ni ser så han jag inte dricka upp min föröl. Naturligtvis skall den avnjutas med en Guinness. Camobrallorna syns nertill i bild.Han dyker upp ett par gånger och pratar med mig, en väldig trevlig dörrvakt. Jag upplyser honom om att pajen var utsökt. Det är en steak and kidneypie och njursmaken finns liksom bara där i bakgrunden. Dessutom är det mycket roligare att snacka med tjejerna bakom bardisken, som är en meter ifrån mig än att titta på kostymnissar och vita dukar.

Efter att vi kommit överens om att engelsk husmanskost bara äger och att Gordon Ramsey gjort London till matupplevelsernas Mecka så tackar jag jag för mig och betalar.

DSC_0355Den trevliga dörrvakten, tänkte gå och köpa en Sabaton CD till honom.

DSC_0383

Vinglade ned till Piccadilly Cirkus. En vecka i London framför mig, härligt. Nästa avsnitt kommer om en vecka.  Jag kan starkt rekommendera det här stället att äta på, naturligtvis skall man testa pajen, den finns utan njure också. Men klä er för guds skull anständigt så ni blir insläppta.

Nej jag lånar inte ut min Nikon.

Men vi kan ju lyssna på Sabaton.

Bra låt och coola brallor eller hur 😉

KajsaLisa

Advertisements

20 svar

  1. Förstår nu att London är en underbar stad.

  2. Hahaha!!!! Vilket härligt inlägg som har precis ALLT!!! Du och jag har ungefär samma åsikter om kläder, men hallå – det där fotbollsspelet i glas är ju värt varenda shilling;-)
    Å Steak & Kidney pie är ett måste. Gillar inte pajer annars, speciellt inte de konstiga varianterna förutom ”Steak&Sidney” som maken brukar säga. Så tack för tipset! Å du kunde ju faktiskt ha varit en ”riktig” matskribent!
    Engelsk mat – alltså husmanskost – är totalt underreklamerad tycker jag själv. Jag har alltid älskat deras publunchen/-middagar. En rotbiff/lamm/pork med yorkshire pudding, grönsaker, sås och potatis som traditionell söndagslunch är helt suverän. Ett måste det med!
    Nu ska jag se fram emot ditt nästa reportage. Synd bara att jg måste vänta en hel vecka;-)
    Ha det underbart i London!

    • Ha ha, jag är redan hemma, bilderna är sen andra veckan i Juli och jag lägger alltid upp mina serier i efterhand när jag sorterat bilder och tankar. Skulle vara kul att testa en Söndagsmiddag på en pub. Jag har aldrig gjort det, men vet att dom är heliga i England.Tack för tipset.

  3. Vid mina Londonbesök förr om åren så gick jag alltid in på alla skivaffärer jag såg (och de var många) och bläddrade i skivbackarna i min ständiga jakt efter sällsynta skivor jag inte kunde hitta i Sverige. Idag är ju skivaffärer i Sverige en utdöende företeelse. Finns det fortfarande skivaffärer i London? Jag minns bland annat en stor kedja som hette HMV.

    • HMV lär vara borta, däremot hittade jag en guldgruva Selfridges har en CD avdelning i källaren, gjorde flera fynd. Nu kollade jag bara på det som intresserade mig men jag tyckte det var rätt välsorterat och framför allt billigt.

  4. Dina London berättelser är verkligen fantastiska…

  5. Nä, det vore otrevligt om det var Victorias sekret i trosorna, skulle nog inte sälja så bra då,,,

    Och så typiskt brittiskt att ändå lösa det så du fick din paj utan att de behövde få in dina coola brallor i sitt etablisemang…

  6. London är fantastisk, det vänliga folket gav mig otroligt mycket. Som tex: min dotter vred sig lite granna och såg sig omkring och en pojke i 7-8 årsåldern kom fram och frågade om hon behövde en toalett. Vi stod och tittade lite undrades varför folkmassan gick åt ett håll, då en polis steg fram och förklarade att Queen skulle uppträda. När vi kom upp mot en annan folkmassa som stod på varsin sida på vägen undrade vi också… Men inte länge för en tandlös gammal herre klev raskt fram till oss och förklarade vaktavlösning, han hade deltagit i x antal år själv och poserade stolt med ett par medaljer och kilade raskt till nästa familj som stod och funderade säker samma som oss. Han gick likt de andra som senare kom förbi marscherande. Fina bilder! Bra skärpa och fina färger. Texten som vanligt bra 🙂

    • Tack, men mycket beror nog på att man blir inspirerad där och att folk är så trevliga. Alla ber om ursäkt om man stöter till någon, men jag tror det måste vara så om man skall kunna leva 8 miljoner på en liten yta.

  7. hahaha – nu har jag kollat vad CUM är 🙂 okidoki 🙂
    finns det alltså folk som köpet ett fotbollsspel i glas och krom för ofattbara 130.000 kr!!!!
    Sv: tack 🙂 äppelmos alltså 🙂
    kramar

  8. Det är många nollor du har bakat in i det här inlägget. Tack för promenad och fina bilder! 🙂

  9. Så härligt med lite London igen=)) Tror du ska vara glad att du inte kom in i restaurangen… haha…

  10. Snart dags att skaffa sig en egen lya där kanske ? Hur många ggr per år åker du ?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: