DOM SMÅ RÖRELSERNAS BETYDELSE

Jaha, rörelse var temat i veckans fototriss, frysta rörelser menar dom nog eftersom det är en fototriss och inte någon filmtriss.

Jag brukar ju försöka få mina trissar att hänga ihop på något sätt och dom enda rörelser jag fotar är nog posande rockstjärnor, men jag skall försöka få allt att leda fram till en annorlunda slutbild.

Nu börjar vi.

Duracellkaninerna.

Efter att ha laddat upp lite akustiskt, drar Royal Republic på för fullt, tycker det finns rätt mycket energi i den här bilden. Står man så här långt fran så blir tyvärr alla bilder ur samma vinkel, men man slipper huvuden och händer framför. Den är tagen på Debaser- Slussen vilket för oss till …………….

Rockstjärnor skall ha långt hår att slänga med.

Debaser- Medis, den andra rockklubben med samma namn som ligger uppe vid Medborgarplatsen. Här fick jag också fritt framför och kunde dessutom röra mig runt lite. Blått är min favorit när det gäller scenljus. Tjejen som slänger med håret är sångare i tjejrockgruppen Thundermother. Vilket för oss vidare till ….

Thunderstorm and small movements.

Det värsta som finns är när folk släpar med sig paraplyer. Okej om man har ett litet, ser sig för, snabbt upp och ned med det när man fotar. Själv har man klätt sig vettigt för att uthärda det hela, men ser inte ett skit. Vid det här ovädret i Vasaparken åkte det upp minst femhundra när dom första dropparna kom. Folk stod där, småpratade under dom och verkade inte begripa, att ingen utom paraplynörden längst fram såg något.

Men  hämnden kommer när det brakar loss .

Det flaxade och rörde på sig ordentligt när jag tog bilden

”Du där framme  kan du fälla ned paraplyet en stund, du är ju ändå plaskvåt. Det är i vägen,tänkte försöka fota en blixt.”

Nej, så sa jag inte, jag gav upp, det började blixtra störtregna och blåsa så det gick inte ens att skydda kameran med ett paraply.

Vattnet från paraplyerna rinner ner på axlarna på paraplynörden bredvid. Då flyttar han sitt lite grann och börjar hälla sitt vatten på någon annan. Här har vi dom små rörelsernas betydelse. Små handledsvickningar slutar i ett böljande svärande paraplyhav, där blöta människor trasslar in sig i varandra. Sen kommer kastvindarna och sätter riktig fart på det. Ser inte ett dugg av scenen, men publiken är faktiskt skitkul att titta på, lite vickande handleder som slutar i totalt kaos.

För att vara sådär provocerande uberpräktig, fällde jag ner mitt miniparaply som jag skyddade kameran med, skakade ur det, stoppade jag ned  det i fickan på min långa  regnrock och plaskade lite med gummistövlarna i lervällingen. Fick en del dyngsura avundsjuka blickar, men dom kanske lärde sig något. Man får tänka på att dra igen huvan ordentligt så man inte får spröten i ögonen och så det syns att man står och myser, men inte att man skrattar åt dom.

Eftersom jag inte hittade någon bra video på åska eller åskmödrar  lägger jag väl in en  med Royal Republic istället.

Förutom att man inte ska släpa med sig paraplyer till utomhuskonserter har vi nu lärt oss två saker.

Man skall inte förakta dom små rörelsernas betydelse.

Och

Den enda sanna glädjen är skadeglädjen.

Okej, nu var jag elak men jag hatar när dom där spröten kommer farande i ögonhöjd.

KajsaLisa