• Prenumerera

    bloglovin
  • Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

    Gör sällskap med 2 andra följare

  • Kategorier

LITE HALLOWEENRUSKIGHETER

Jaha, då var det Halloween, snart kommer grannarnas ungar och ringer på dörren, då skriker jag :

”Hål i tänderna eller smisk på stjärten ?”

Genom att innan dom hinner säga något, förklara orsak och konsekvens, blir dom så paffa att dom glömmer bort vad dom skall säga.

Nej, jag är inte så elak, jag har en påse godis liggande hemma. Man får stå ut med alla högtider oavsett om dom kommer från Bibeln eller amerikanska sitcoms. Men bus eller godis går faktiskt att utveckla. Bloggaren Per Anders har en vuxenvariant ni kan testa på era grannar.

Sen kan vi ju gå vidare, en försäljare utanför dörren.

”Bus eller köp en brandsläckare. ”

När man öppnar står ett par gamla tanter i yllekappor utanför med en tidning i handen.

”Bus eller gå med i Jehovas Vittnen.”

Men nu var det ju Bokbloggsjerkan det handlade om och vad jag tänkte läsa under Halloweenhelgen.

Nu skall jag ta upp en riktigt ruggig bok, för det är väl det Annika är ute efter. Blev faktiskt inspirerad att ta ur den ur bokhyllan. Deckare nej naturligtvis inte, en faktabok som vanligt alltså. Deckare är totalt förutsägbara, mördaren avslöjas alltid i sista kapitlet, faktaböcker vet man aldrig hur dom slutar.

Stockholms Spökhus och andra ruskiga ställen av Stig Linnell.

Genom Stockholms olika stadsdelar guidar författaren oss genom historien, från Stockholm äldsta spöke munken Gideon. Hans lik spolades iland på 800-talet på Riddarholmen, efter ett skeppsbrott på Strömmen. När han var på väg till Birka, för att att hjälpa Ansgar att kristna vikingar. Sen har han irrat runt på Riddarholmen i 1200 år. Numera bosatt i Kommerskollegium Birger Jarls Torg 5.

Sen fortsätter det fram till den modernaste legenden, spöktåget Silverpilen, som Ma berättar om här.

Men boken innehåller så mycket mer är myter och sägner, hemska mord, hemska straff och läsaren behöver inte välja mellan pest eller kolera. Det finns kartor över massgravar där liken tippats ner efter epidemierna. Ni giriga människor som gnäller, när det skall placeras en flyktingförläggning eller ett härbärge för uteliggare i ert kvarter, bara för att ni är rädda  att era dyra bostäder skall sjunka i värde. Vet ni vad som döljer sig under era lägenheter, som ni betalat 80000 kronor kvadratmetern för? Tänk om alla benrangel från pesten 1710 kommer upp ur marken och spökar. Ingen mäklare kommer att vilja ta i era lägenheter med tång ens.

Själv fastade jag för avrättningar och det här är sanna historier. Galgbacken låg oftast placerad på en höjd eller en stor väg in mot staden. Avrättningarna var offentliga och man lät liken hänga kvar tills dom ruttnade sönder och ramlade ner av sig själv. Bara för att visa folk vad som hände, om man satte sig upp mot makten och lagen. Historierna runt det här ligger långt ifrån vad en splatterfilmsregissör ens i sin vildaste fantasi skulle komma på. Liken fick inte alltid vara ifred, tärningar tillverkade av bendelar från dom ansågs ge tur i spel. År 1592 dömdes en kvinna för hon hade stulit en hand och lagt den i en öltunna. Hon försvarade sig med att hon hade hört att tjuvafingrar gav mustigare öl.

Men den mest makabra historien i boken, tycker jag är om gardisten Pehr Victor Göthe som var den sista som avrättades offentligt år 1862. På sin färd baklänges på bödelskärran ut mot galgbacken, ute vid Hammarby för att halshuggas med bila, stannade vagnen vid krogen Hamburg. Den låg ungefär i nuvarande korsningen Götgatan-Folkungagatan. Av tradition skulle den dödsdömde här få sin sista sup, krogägaren graverade sen in namnet på den dödsdömde på glaset och ställde det i sin privata samling i ett glasskåp bakom baren.

Men Pehr Victor Göthe bet av efter halva supen och ställde tillbaka det halvfulla glaset  på bordet. Krogägaren tittade förvånat på honom, men han sa :

”Tack ! Resten tar jag när jag kommer tillbaka.”

Snacka om galghumor.

När det gäller skräcklitteratur i största allmänhet så har jag väldigt svårt för zombies, begriper inte riktigt logiken.

Men jag lägger i alla fall in en video på temat.

”Hjälp, skogen är full av zombies”

”Ingen fara, dom hasar ju fram, vi går härifrån i rask promenadtakt.”

”Nej, vi springer in i det där ödehuset där borta och spikar igen fönstren, så filmen blir längre än tio minuter”

I´m dammed if I vodoo

And I dead if I dont

Som ni märker kan verkligheten vara ruskigare än dikten

KajsaLisa

Advertisements

26 svar

  1. Halloween och godis ja…jag e nog en ganska hemsk mäniska som inte har godis hemma i beredskap och om det mot all förmodan ringer på några utklädda ungar som frågar bus eller godis, säger jag godis tack, drar påsen från dem och stänger dörren. Jag, hemsk? Neeejdå 🙂

  2. Det var otippat med en faktabok från din sida.

    För ett par år sedan hängde jag med på en arrangerad spökvandring i Göteborg. Rätt underhållande faktiskt.

  3. Det lät som en väldigt intressant bok! Den hade jag gärna läst någon gång 🙂

  4. Man kan också när ungarna skriker ”Bus eller Godis” skrika ”Bus” och så har man en spann med blå färg vid dörren & slänger det över dom. Kommer de tillbaka med sina föräldrar har men klart en spann färg till och slänger denna över föräldrarna.
    :o)
    Men man kan också säga ”Godis” till barnen och ta lite från dem,
    min syster gjorde det innan hon kopplade vad det var för dag.
    :o)

  5. Vilken trevlig bok! Den vill jag läsa.

  6. Här har det inte kommit några spökklädda barn ännu. Men jag två spökklädda ungdommar som jag tror var på väg till någon maskerad. De var för stora för att tigga godis tycker jag. Tack för länkningen…

  7. Verkar vara en spännande bok, måste kolla upp den! 🙂

  8. Den ska jag rekomendera gubben som går spök/stadsvandring i gamla stan=)

  9. Jag är inget stort zombiefan heller, men John Ajvide Lindqvists kortroman ”Tjärven” gillade jag (jag gillar allt han gör). Man måste ju nästan ha någon mer twist på det, som att vara fast i ett hus eller på en öde ö, för att zombiegrejen ska funka. Annars är det ju som du säger, räcker att promenera därifrån.

    • Men och andra sidan så accepterar vi ju att dom i Matrix utför avancerad Kung Fu i rockar ned till fotknölarna. Man skall nog inte tänka i dom banorna helt enkelt 🙂

      • Men rockarna är ju bara en del av the matrix, de finns inte på riktigt.

      • Precis, det gäller bara att leva med i handlingen, trots allt är ju den första matrixfilmen en av dom bästa rullar som gjorts och det är ju synd om man hänger upp sig på detaljerna.Däremot såg jag en dokumentär om när Trinity skulle snurra ett varv i lobbyscenen. Dom hade ett helvete med vajern som trasslade in sig i rocken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: