• Prenumerera

    bloglovin
  • Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

    Gör sällskap med 3 andra följare

  • Kategorier

KAJSALISA I DUBLIN DEL 6

Som jag skrivit tidigare, så innehåller inte Dublin så mycket måsten. Visst finns det mycket att se, men inte sådana saker där man skall stå i kö i timmar, därför att alla man känner frågar om man varit just där. Som Madame Tussads i London eller Eifeltornet i Paris. Men det finns ett absolut måste, förutom den fantastiska Rockklubben Fibber Magees som Linda och jag upptäckte och knappast finns med i Lonley Planet.

Känns gatunamnet igen från någon flaska kanske ? St James Gate, just det, vi skall besöka Guinness Storehouse.

Visste ni att Irland egentligen är tvåspråkigt, Engelska och Iriska, alla skyltar är på bägge språken. Men Engelska verkar vara vardagsspråket. Iriskan lär behärskas perfekt av cirka 11 % av befolkningen. Det finns krav på att man skall kunna det för vissa offentliga tjänster dessutom är det ett officiellt språk i EU. Själv tror jag att tvåspråkigheten är mest en fråga om nationell indentitet. Efter att man varit ockuperade i över 700 år av engelsmännen så förstår jag att man inte vill ha det som enda språk rätt av, utan även bevara gamla irländska språktraditioner. Guinnes heter i alla fall samma på bägge språken så nu kan jag beställa in en öl på Iriska.

Nej, vi skall inte in här, här görs Guinness i ett högteknologisk modernt bryggeri. Vi skall vidare till en stor gammal lagerbyggnad.

Man behöver inte åka spårvagn hit, det finns andra sätt.

Här ska vi in.

Vi kan ju börja med ingredienserna, så man vet hur man gör en, ifall man står utanför systemet fem över 3 någon Lördag. Så här gör man en Guinness.

VATTEN

Nej, det är inte typiskt irländskt väder, dom har lite vattenshow i en stor önskebrunn. Pengarna man slänger i går till miljöprojekt med vatten.

SÄD

Man använder korn som man rostar, vilket ger ölen den mörka  färgen.

JÄST

I det här kassaskåpet lär man förvarat den jästkultur som man skapade den första Guinnissen med.

Humle

Är en ört som jag glömde fota.

Den femte ingrediensen. Arthur Guinness

Hur fan får man ner honom i flaskan ? Hur får man tag på honom över huvud taget ? Äsch, skall ni göra en Guinness och inte hittar honom, så hör av er till mig så kommer jag över och simmar runt lite, kallsupar gör inget alls. Okej, det var bara symboliskt, det räcker att tänka på Arthur Guinness när man gör ölen så blir det bra.

Sen ner i koppargrytan med ingredienserna koka ihop, ned med jäst och låt det jäsa. Kom ihåg att Guinness är ett överjäst öl. Det betyder att jästen ligger ovanpå vätskan och den skall jäsa i rumstemperatur, ligger jästen på botten och man kyler ned det, så kommer det ut en lager. Inte kul alls, här har man längtat efter en Guinness och så blev det en stor stark 😦

Orkar man inte dricka upp allt på en gång, så snickrar man ihop en tunna.

Vi kollar vidare, så här ser museet ut, det är rätt högt och i mitten finns ett atrium som är format som ett Guinnessglas.

Miljön i den här ombyggda gamla industrilokalen är rätt häftig, man har sparat en del gammalt också.

Vi skall högst upp.

I  biljetten ingår en pint Guinness, det finns annat att välja på också även alkoholfritt. Här är den mest fantastiska uppfinning som det här företaget kommit på efter ölen.  Högst upp ligger en skybar. Det är minst 30 grader varmt och  knökfullt med folk så man knappt ser ut över ett grådaskigt Dublin. Men vad är det då som är så fantastiskt med den ?

Jo, man går tillbaka ned några trappor och kommer in på en mysig Pub. Alla turister tänker ”måste bara se utsikten” och löser in sin Guinnessbiljett i stans garanterat värsta turistfälla. Det innebär att det finns gott om plats här.

Musikunderhållning, finns det något som passar bättre till en Guinness än irländsk folkmusik ?

Ja det skulle möjligtvis vara den Irish Stew dom serverar här för 8 €. En kalopsliknande rätt med potatismos som dom är väldigt duktiga på att göra här. Sen ett hembakt bröd till, som naturligtvis innehåller Guinness.

Man löser in sin drinkbiljett och har minst lika bra utsikt över ST Patriks Catedral.

Kom ihåg om ni besöker det här stället, undvik skybaren.

Efter mat öl och utsikt blev det shopping, nere i sovenirbutiken.

Håller jag fullständigt med om.

En Guinnesshoddie. Visst kan man rynka på näsan åt all reklam, men det finns ju något bra med det också. Dublin är som jag sa tidigare rätt litet för att vara huvudstad. Går man runt i Dublin och ser alla pubar som serverar Guinness, lagern Harp och en ale som heter Smythwick görs också av företaget, så verkar dom nästan ha monopol på tappkranarna. Sen alla affärer med Guinneskläder och prylar, gör nästan att Dublin känns som ett brukssamhälle som lever på att göra öl. Såg en film från den nya fabriken där allt sköts från ett toppmodernt kontrollrum, av folk med vita rockar. Jämför man med det vi såg på museet, med egentillverkade trätunnor och annat, förstår man att det inte går åt lika mycket folk att göra öl längre. Men genom att slå vakt om varumärket på det här viset så skapas det ju andra jobb, som i alla fall till en del väger upp.

Sen ligger dom ju fortfarande mitt i Dublin och gör ett av världens bästa öl.

I nästa avsnitt blir det lite shopping.

KajsaLisa

Advertisements

6 svar

  1. Jag tror kanske vi åt på samma ställe. (Maten var iallafall lik!) Det är ju inget som säger att man inte kan gå upp i skybaren och titta på utsikten ändå, utan öl.

    En cool grej på Guinness Store House tyckte jag var att man kunde smaka på det rostade kornet. Mmmm…

    • Visst kan man det, men den här dagen var så gråtrist så jag nöjde mig med fönstret. Det där med kornet missade jag, eller också hade dom tagit bort det. Hade varit spännande att smaka.

  2. Va fint du beskriver det, jag har varit där, gillade skybaren med ”turistguidningen” på fönsterna och ölen var ju gratis;)

  3. Jag är ingen stor anhängare av ölet, men gillar starkt ditt repotage om fabriken och rundturen. Mycket bra förmedlat 🙂

    • Jag tror nog att det är en sån öl som man antingen älskar eller tycker smakar illa. Det är det som är kul, den lämnar ingen oberörd. Kul att du gillade inlägget. Det är alltid kul att få respons just på sådana här inlägg eftersom dom tar tid att sätta ihop.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: