• Prenumerera

    bloglovin
  • Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

    Gör sällskap med 2 andra följare

  • Kategorier

KAJSALISA I DUBLIN DEL 3

ELLER  DEN MYSTISKA PENSIONÄREN PÅ FIBBER MAGEES

Andra kvällen i Dublin, jag och Linda har fått ett tips av en punkrockare i en CDaffär om en klubbspelning i kväll med det legendariska bandet Paranoid Visions som vi aldrig hört talas om, enligt punkaren var dom stora på 80-talet i alla fall i Dublin.

Förväntansfulla gick jag och Linda upp genom Dublins centrum. Det märktes att vi inte vant oss vid staden än. Vi tog spårvagnen en station från Harcourt där vi bodde till ändstatonen vid parken St Stevens green. tvåvåningsbussarna i staden hade vi noll koll på så vi frågade spårvagnsvakten hur vi skulle ta oss upp till Pernell Street i andra ändan på turistkartan.

”Walk svarade han,”it takes about twentifive minutes.”

Vi började förstå att den här staden var inte så stor, i alla fall inte för att vara huvudstad. Som Göteborg ungefär.

Lätt att hitta dessutom bara den stora O Connel Street på andra sidan Liffeyfloden norr ut till den slutar, sen in till höger på Pernell Street.

Klart mini London skall ha en mini Themsen, snygg bro.

Det hann bli mörkt innan vi kom fram, Pernell Street var en skum gata med sopcontainrar och kinesrestauranger att det här var ett ställe man inte läste om i guideböckerna förstod vi på en gång.

Första bandet, Linda tyckte basisten var cool, riktigt bra som uppvärmning.

Andra bandet, publiken var rätt blandad tjejen i rött hår skulle vi få höra mer av. Den mest mystiska personen här inne var den packade pensionären eller vad det nu var, han i mörk kostym och hatt på bilden. När första bandet sjöng ”I want my tension” skrålade han I want my pension” så vi utgick från att han var pensionär.

Dom hade en grym trummis.

Det var dags att gå ut på bakgården och fyllröka lite.

Utegården såg ut som att man kört runt med lastbil och tömt gamla alkiskvartar på möbler, sen bra tippat ut dom och spikat ett plasttak över.

Jag snackade med en irländare, dels hade han en himla dialekt, dels var vi bägge två rätt lomhörda och fulla, dels var det ett jävla liv i bakgrunden. Men vi hade trevligt och jag tror han förstod att Linda och jag var från Sverige. Plötsligt hör jag ett skvalande bakom ryggen. Linda tittar.

”Äsch” sa hon, ”det är bara panshishen som står och pissar på väggen, men varför bry sig, ingen annan verkar göra det. ”

”Fan vilket härligt sunkigt Rock and Rollställe, Globen släng dig i väggen” svarade jag.

In för att kolla nästa band,, Loaded 44 Den här  tjejen ”Beki” var rent grym.

Linda var i extas. Det kändes som man rest tillbaka i tiden till mitten på 70-talet. En skum källarklubb där det okända bandet  Sex Pistols körde ett gig. Naturligtvis har jag ingen aning om det stämmer,  eftersom jag inte var född då. Men jag kan tänka mig att det var så här det var ungefär. Bandet är så okänt att det inte ens finns på Wikipedia, men jag har hittat en video med dom.

Först stod Linda bara och stirrade, sen gick hon igång totalt.

Jag fick henne till och med att ställa upp på bild, för enda gången i den här bloggen. Bakifrån och i svartvitt i och för sig. Färgerna i den här bilden blev ändå helskumma. Så här ser min galna sidekick ut i alla fall.

Det finns en del riktigt dåliga liveupptagningar med det här bandet, men den här videon med bilder är rätt ok.

Det som är kul med klubbspelningar är att ibland är det svårt att hålla reda på vilka som är band och vilka som är publik.  Efter spelningen slår sig Beki ned vid bordet bredvid scenen och fortsätter på sin öl. Hörde att dom sålde sin CD så jag frågade. Hon vänder upp och ned på handväskan och häller ut innehållet på bordet. Några CD ligger i en hög med smink nycklar och annat. Köper den för 8 €, visst är det härligt när allt är så enkelt.

SEN TILL KVÄLLENS STORA SUPRISE.

Kultbandet Paranoid Visions äntrar scenen, pensionären reser sig från bordet och raglar upp. Vad fan sysslar han med ?

Det var ingen pensionär som stod och pissade på väggen, det var sångaren i bandet, så pass packad att han höll på att ramla ned från scenen när han lutade sig över mikrofonstativet.

Det här är nog bland det mest suspekta jag har sett i rocksvängen, men fan vad underhållande.

Helt i klass med Keith Richard eller Iggy när det gäller att se härjad ut, men sjunga kunde han.

Lägger in en bild till i svartvitt, räddade den på det viset för jag tyckte den var typisk. Tjejerna kör solo och sångaren har paus för att hälla i sig ännu mer öl.

Lägger in en äldre video med bandet, jovisst är det samma sångare, men häftigast är programledaren.

Kvällen tog slut, klockan tre stängde klubben. Linda och jag började vår vingliga promenad hemåt, tur att O Connel Street har så breda trottoarer. Lyckades under promenaden övertyga Linda att hon inte skulle klippa håret och färga det rött. Linda är Linda och Beki är Beki. Nere vid bron gav vi upp och tog en Taxi. Chaffisen körde smågatorna hem, tydligen stängde alla klubbar klockan tre så det var kaos på dom stora gatorna med taxibilar.

Kvällens inköp, Loaded 44 CD.

Vill passa på att tacka honom längst ned till vänster på bilden. Han ville inte vara med på bild, men ett smygfoto bakifrån tycker jag är okej. Det var han som tipsade oss så vi fick uppleva det här.

Irländare är underbara.

KajsaLisa

OBS VIKTIGT: Området som den här klubben ligger i upptäckte jag efteråt att man skall vara lite försiktig med. Enligt en guidebook så skall man undvika det även dagtid på grund av hög narkotikarelaterad brottslighet. Inte ragla runt där på fyllan klockan två på natten som vi gjorde. Det ligger dock bara något kvarter in från den stora gatan O Connel Street, men om man bestämmer sig för att gå hit så var lite vaksam. Däremot inne på stället så var det jättetrevliga människor.

Annonser

2 svar

  1. Härliga bilder! Ibland använder jag med autoläget, jag ser inget fel med det alls, ibland måste man det, men ibland är dte kul och bestämma vad man skall fokusera p¨å =)

    • Autoläget fungera ibland, men det som är autoläge kan även lura kameran eftersom det ofta vill göra ljus bilder t.ex. vill ha mörka bilder. Dessutom kör min Nikon alltid auto på största bländaröppning. Bra för porträtt och om man vill ha in mycket ljus, men skärpedjupet alltså allt bakom eller framför det man fokuserar på blir suddigt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: