• Prenumerera

    bloglovin
  • Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

    Gör sällskap med 2 andra följare

  • Kategorier

KAJSALISA REKLAME THE CITY DEL 6

VAD ÄR NU DETTA.

Jag står och trycker under ett utskjutande hustak vid färjeläget på Skeppsholmen inne i stan. I dag är det av och på väder antingen sol eller störtregn. Tog Djurgårdsfärjan från Gröna Lund, för att få ett par extrabilder till del 3 i den här serien om strömmingskiosken.

När färjan gick in här fick jag ett infall och kom på att den här platsen är intressant att skildra i min Stockholmsserie, som inte handlar om Stureplan. Jag steg av båten och kände några tunga droppar, sen såg jag en vägg med  regn komma farande över vattnet. Kameran hängde lös på magen och jag hann precis in under taket det det började forsa ned från himlen. Det vatten som kommer i tratten skull alltså hamnat på mig och kameran. Taket funkar så länge det regnar rakt ned men snart börjar det väl blåsa också. Lite tråkigt, men får väl se det som belöningen för att jag klafsat runt i gummistövlar och släpat på regnrocken i ryggan.

Medan jag snabbt stoppar ned kameran och kapslar in mig, så kan vi titta på den här kartan. Vi befinner oss alltså uppe i högra hörnet där färjan går in. Många kanske besökt Skeppsholmen för Moderna Museets skull, men även om det just utbröt ett våldsamt gå runt och mysa på museumväder så tänkte jag vi skulle titta på själva ön.

Sådär, nu är jag klar att trotsa vädrets makter, tänkte bara ta en bild ….

Fan, nu börjar det blåsa, fick vatten på objektivet.

Så här ser det ut där färjan kommer in, man kan ju tycka att dom borde sätta upp en väntkur eller ett tak, det är kanske inte alla som skall på eller kliver av här, som är beredda på störtregn och vi skryter ju över Stockholm som turiststad. Nu skall jag gå baklänges runt Skeppsholmen mot vinden och fotografera.

Okej, nu förstår jag hur dom tänkt, det heter ju Skeppsholmen, ön är alltså till för saltstänkta sjöbjörnar. Dom springer in under taket och tar på sig Henry Lloydjackan, sen sköljer man av gummistövlarna med vattnet som kommer ner i tratten. Om jag står ute och håller kameran under taket så blir det en bra bild på hur det fungerar. Har det flutit ut några japanska turister i blåa plastponchos ( alla japanska turister har sådana ) , som väntar på färjan, så kan dom numret till sjöräddningen.

Hörde du sjöväderrapporten dom varnar för sidvind på 3 sekundmeter, vi måste söka nödhamn.

Började promenaden med att gå åt vänster, många roliga båtar att titta på, nu har vädret lugnat ned sig lite så jag kan ta fram kameran.

Så här ser ser bryggan jag gått hit ut, nu droppar det bara lite så man kan ligga ned och få en kul vinkel, titta, det börjar klarna upp. Klär man sig vettigt så går det faktiskt att fota så här och hade jag inte gjort det, så hade jag blivit så dyngsur under promenaden, att det inte spelat någon roll om jag lagt mig ned. Sen får man acceptera att man är knäpp, det är ingen som går ut och tittar på mig i det här vädret i alla fall. Men tänk om det dök upp någon hunk nu som missförstått situationen och börjat med mun mot mun metoden.

”Shes alive, shit I can feel her tung”

En engelsk hunk alltså.

Så fan heller det klarnade upp, nu börjar det igen, its not raining cats and hunks today its raining cats and dogs.

Ifall man inte kan stå under något och fota när det ösregnar kan man stå bredvid något när det regnar på tvären. Men nu fick jag vatten på linsen igen, dom har gått om toaletter här, skall bara smita in och fixa det.

Fem kronor för att torka av kameran, hutlöst !

Jag får väl sätta mig och klämma fram några droppar så jag får valuta för pengarna. Så där nykissad och klar att gå ut i ovädret igen,  en snabb blick i spegeln, då händer det ………

Jag stelnar till, legenden är alltså sann.

Kameradamen !!!!!!!!!

Enligt legenden hittades hon en iskall novembermorgon, här utanför liggandes död iklädd en svart lång rock och med en lådkamera fastfrusen  i plankorna. Exponeringstiden i slutet på 1800-talet var mycket längre, så man han frysa ihjäl innan bilden blev klar om man skulle ta knäppa bilder i skitväder. Nu lär hon visst spöka här inne på toaletterna för att få tillbaka värmen i sin döda kropp. Måste ut härifrån innan hon snor min Nikon.

Tyckte det slutade smattra mot taket där inne, tror det börjar klarna upp nu. Nu undrar ni säkert vad det är för stor tekanna jag fotat. Det var den jag stod bakom när jag fotade lastbåten. Den heter styckekranen och är en lastkran från mitten av 1700-talet, som var till för att flytta tunga kanoner in och ut ur skepp med. Eftersom man inte uppfunnit ångmaskinen, drevs den av människor som gick inne i två stora hamsterhjul i den.

Eftersom solen tittar fram så bryter vi inlägget här och fortsätter i morgon. Det börjar bli rätt långt och det finns mycket kvar att titta på.

Sen vore det ju kul att i alla fall en gång den här sommaren få göra ett helt inlägg i solsken.

KajsaLisa

Annonser

6 svar

  1. Jätteroligt att få ett annorlunda reportage från Kgl Hufvudstaden. Du menar väl inte att det har regnat idag eller igår!? …… Synd, men bilderna är fina!

  2. Bra att du pausar då solen tittar fram.. för det var rackarns vilket oväder du har haft där… Då är det skönare att hålla i solen 🙂

  3. mm, det är fina regnblider du tagit men som sagt, det är roligare att fota i torrväder och solsken

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: