• Prenumerera

    bloglovin
  • Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

    Gör sällskap med 2 andra följare

  • Kategorier

KAJSALISA REKLAMES THE CITY DEL 2

I bland blir det lite fel, den här serien skulle ju ta er med till annorlunda platser i Stockholm. Bilderna tog jag för nästan ett år sedan, när jag besökte platsen för att fota till min förra fototriss så var den helt förändrad. Båtvarven finns kvar, men hela holmen är renskrapad ner till berget eftersom dom giftsanerar. Den kommer naturligtvis att återuppstå men tyvärr så kommer en del plåtskjul och annat att försvinna av bara farten. Det är alltså ingen ide att besöka den på ett par år, vi får väl hoppas att den återfår sin lite slummiga karaktär. Nu kommer i alla fall del 2 i min serie om Stockholm som inte handlar om Stureplan.

Vi börjar en regnig sommarmorgon på Sergels torg.

Ja, det regnar lite, men skit i det och häng på här, det regnar inte värre än att det funkar med gympaskor och klär man bara på sig ,så kommer det naturligtvis att sluta regna.

Vi skall ta spårvagnen från Sergels Torg ut på Djurgården.

Mammalediga med barnvagnar är ett härdat släkte, fuck the weather.

Så där nu har vi hoppat av vid huvudingången till Skansen, men vi skall gå åt andra hållet genom Djurgårdsstaden ner mot sjön.

Området vi passerar genom heter alltså Djurgårdsstaden, förr bodde det folk här som arbetade med båtar och sjömän. Men det var långt innan det blev exklusivt att bo centralt vid vattnet. Något som vittnar om områdets lite sunkiga karaktär är att på det här torget stod en av stadens skampålar. Nu undrar ni kanske vart vi är på väg. Spårvagnen passerade ju Strandvägen innan vi svängde ut på bron, till Djurgården. Strandvägen är ju en av Stockholms exklusivare adresser, ute på Djurgården är det ännu exklusivare, Wallenbergarna håller till här ute. Då borde ju nästa ö vara superlyxig. Vi går ned till vattnet sen till vänster så får ni se.

Men känslan av lyx vill inte infinna sig.

Vi skall över den här bron.

Rätt blöt känsla över det här, vatten runt om, båtar som repareras och droppandet från grönskan. Det ihärdiga duggregnet slutar inte heller som jag trodde. Enligt  Murphys lag så borde solen titta fram, så jag fick gå och släpa på regnrocken över armen helt i onödan hela dagen. Men ibland så händer det väl att allt stämmer också. Färgerna bliri alla fall jättebra när man fotar, i det här vädret. Vi gillar läget och fortsätter uppför trapporna.

Tyvärr kan man inte gå runt där nere bland båtarna. Beckholmens namn kommer av att man tillverkade beck (tjära ) här på 1600-talet. En brandfarlig verksamhet som man inte ville ha inne i staden. På 1800-talet när ångbåtarna kom, blev det reparationsvarv här ute och man sprängde två dockor ( bassänger ) i berget med portar ut mot Saltsjön. Man kunde köra in båtar, stänga portarna och tömma på vatten.

Det som är häftigt med ön är blandningen av grönska och småindustri, man får liksom uppfattningen att dom som jobbar här och naturen slåss om platsen. Då skapas en variation i området som inte finns någon annanstans i  Stockholms innerstad.

Stigen går runt hela ön vi fortsätter.

Nej, Gustav den femte lekte inte med dockor, men han var med och invigde den här 1927. Här drog man in Vasa när man bärgat henne. Förstora gärna upp bilden och läs lite.

Stället är ju inget museum, utan fyller en funktion, gamla Vaxholmsbåtar som mår lite dåligt tar man in här, just nu är det en bilfärja som behöver pysslas om. Giraffkran är en sällsynt djurart som bara finns här ute.

Dom som jobbar här nere, passar nog på att gå på toa när dom har lunch.

Tycker ni bilderna är folktomma så beror det nog inte i första hand på vädret, den här platsen är rätt okänd fast den ligger så centralt. Men titta själva var nära Gröna Lund ligger.

Här mitt uppe på ön bodde han som bestämde över alltihop i Dockmästarbostaden. Dockmästare låter kanske inte så coolt, men tänk vilken sjöutsikt i tre väderstreck.

Sådär, tillbaka på bron.

Nu har det i alla fall slutat regna, vad var det jag sa. Här på andra sidan bron ligger ju en mysig uteservering, lite tidigt än kanske. Finansfolket i sina kostymer som skall ha affärslunch har inte dykt upp än. Fast sådana här ställen nära vattnet brukar ju var dyra, men jag vet ett annat ställe, vi sticker dit.

Vi får väl hoppas att man är försiktig och bevarar den sunkiga miljön. Tyvärr var det ett stort hål där jag tog sista bilden, med en grävskopa mitt i. Tänk om hela ön fylls med skokartongsliknande bostadsrätter med stora fönsterytor och man slutar laga båtar här. Dockan jag fotade kanske blir en underjordisk köpgalleria.

”Grattis alla män, idag öppnar Dressman i Beckholmsgallerian.”

I så fall åker jag dit, öppnar dom stora portarna och spolar ut skiten i Saltsjön.

Se till att ni är hungriga om en vecka så fortsätter serien med lite annorlunda snabbmat.

KajsaLisa

Annonser

4 svar

  1. Gillar verkligen såna där gamla kvarter som bevarats till eftervärlden..vi har ju lite sånt här i Göteborg med….tyvärr har dock det mesta rivits…men så är det väl…inget att göra åt alltid.
    Man uppskattar ju det som bevarats mer på detta vis antar jag.

    Ha så fint 🙂

  2. trevligt Stockholms-reportage 🙂 jag skulle verkligen vilja besöka storstaden, har bara varit på genomresa, aldrig stannat till där liksom, jag skrattade gott åt ditt förslag till skoluniform 😀 bra 🙂
    kramar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: