• Prenumerera

    bloglovin
  • Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

    Gör sällskap med 2 andra följare

  • Kategorier

KAJSALISA GÖR EN FRODE.

Dags för ett litet event igen, Ängelen, ett teaterstycke med Cecilia Frode på Maximteatern vid Karlaplan.

Få se nu, Cecilia Frode ? Just det, Mäklarna, TV-serien där hon spelade mot Kjell Bergqvist. Men det jag minns henne mest som, är en stentuff kvinnlig polis i den sanslösa Beckparodin Kommisarie Späck. Knappast den typ av roll som kritikerna gillar, medan jag skrattade så jag höll på att ramla ned på golvet  åt slapstickhumorn. Nu gillar kritikerna henne. Undrar om ……..

Nej, jag skall inte döma ut något. Personligen älskar jag när folk kan visa upp olika sidor av sig själva, överraskar en med ett ”det trodde jag inte om dig” på ett positivt sätt.

Men jag har varit lite orolig över det här eventet. Det  är alltid lika kul när man åker hem på tunnelbanan, att klura ut vad jag kan göra på den här grejen i bloggen. Men kommer min vanliga skruvade stil att fungera. Nu är jag ensam här. Min sidekick den headbangande ensamstående tvåbarnsmorsan och truckföraren Linda, som alltid brukar skruva upp min redan skruvade tillvaro är inte med idag. Det börjar redan 17:30 och hon hann inte livspussla sig hit efter jobbet.

Men även om jag inte är lika flexibel som Cecilia, så kanske jag skulle försöka vara lite seriös för omväxlings skull och hoppa mellan ytterligheterna.

Ikväll skall jag göra en Frode.

Men nu måste jag gå in det börjar nu.

Det blir tyvärr inga bilder på skumpa och mackor den här gången, jag minglade bort mig i foaljen och glömde fota. Vi förflyttar oss raskt in i salongen.

En tom scen, det kommer upp en pianist och en basist, sen kommer figuren Ängelen. På en gång förstår jag att det här är ingen tung ångestladdad figur som hon gör i blått hår och vita trikåer. Ängelen är lite naiv, ifrågasättande, lite Pippi Långstrumpmässig på något underfundigt sätt och framför allt  ………………………

Jätterolig.

Trots att hon är Ängel tror hon inte på Gud, för varför skall man tro på någon som aldrig visar sig. Hon har inget svar på livets frågor för hon är ingen coach (gushelov), men hon ställer dom frågor som får oss att tänka till. Egentligen är det genialt med en tom scen, det finns inget som distraherar hennes monolog. Vassa meningar som: ”Vi köper saker för vi är ensamma, den som har mest saker när man dör är ensammast”, etsar sig fast i huvudet. Figuren inte verkar ett dugg bitter i den del av föreställningen som vi får se, utan verkar mest ta det hela med en lättsam axelryckning. Vilket gör allt så fruktansvärt roligt och hon gör det jättebra. Det är starkt att ensam från en tom scen lyfta publiken.Jag känner igen mig själv i det, men det är något annat jag känner igen också.

Vi fick fota Ängelen utanför efter föreställningen.

Jag har läst en del filosofi och fastnat för en inriktning som kallas Existensialism. I korthet går den ut på att man finns inte till för något speciellt syfte och det finns ingen högre makt man kan luta sig mot. Man är som människa helt utelämnad åt sig själv och sina egna val.

Man är helt enkelt dömd till frihet.

Det finns mycket av dom tankegångarna i det här teaterstycket. Teater är ju inte bara bensprattel, smäll i dörrar och snubblande på mattor. Går man och ser det här med ett open mind, så är det minst lika underhållande. Dessutom får man ju en hel goodiebag med frågeställningar med sig hem man kan fundera över. För det behöver vi nog alla göra ibland.

Länk till Maximteatern

Avslutar med några ord ur första delen på filosofen Jean Paul Sartres bok Existensialismen är en humanism ( finns som pocket).

Gud finns inte, men till skillnad från ateisterna beklagar vi detta faktum, eftersom om han funnits hade allt varit så mycket enklare.

KajsaLisa

Annonser

8 svar

  1. jag tycker om existensialismen tror jag 🙂 och Sartres ord låter bra
    Sv: tack för länkningen, jag hade riktigt roligt i mitt letande och kom fram till att tallrikarna är gjorda 1885 – 1900
    kramar

  2. Jag såg Cecilia Frode många gånger på Stadsteatern i Göteborg, innan hon tog klivet ut i den stora världen. Hon är jätteduktig. Gillar henne. 🙂

  3. Jag har sett lite av Cecilia Frode på Tv och tycker hon är duktig som skådespelare. Kram

  4. Aaah, hade velat sett den uppsättningen! 🙂 Men det är väl så .. att omvärlden är bara reflektioner och illusioner av ens egna tankar. Så på så vis kan ju Gud finnas … (fast inte i min ”värld”)

    • Som jag skrev, även om han skulle finnas verkar det nog inte vara så mycket att luta sig mot. Men har du chansen och vägarna förbi, så gå och se den. Den finns tydligen på DVD också.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: