• Prenumerera

    bloglovin
  • Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

    Gör sällskap med 3 andra följare

  • Kategorier

KAJSALISA PÅ BRAINBOOGIE

Toyotan skramlade in framför lastkajen snart ryker den värre än ett gammalt kolkraftverk. Klockan fyra hade vi bestämt, hann precis kliva ur bilen innan Linda dök upp. Hon går fram till kanten på kajen, vänder tillbaka och ropar in i byggnaden.

”Micke, glömde sätta trucken på laddning, kan du fixa det, har lite bråttom.”

Jag har aldrig förstått det här, min bästa kompis Linda, en tjej som påminner om Linda Rosing, fast i hårdrocksutstyrsel. Arbetar som enda tjej  med att köra gaffeltruck,  på ett lager ihop med en massa killar. Själv påstår hon att hon stormtrivs, det verkar inte pågå något flirtande alls fast hon är singel och får killar att vända sig om efter henne. Hon hoppade in i bilen och jag backade ut.

”Berätta började hon, vad handlar det här om ? Är du kändis nu eller ?”

”Nej, svarade jag och skrattade, mitt alterego KajsaLisa är kanske C-kändis snart. Det är samma som dom där två relesefesterna jag var på. Du kommer väl ihåg matrix inläggen. Jag har fått en ny inbjudan, men nu är det uppträdande.”

”Det här är lite förvirrande, går vi dit som oss själva eller som alterego. Fan vi är ju fyra stycken i bilen nu, du och jag sen två alteregon, shit hur många biljetter har du ?”

”Ha ha, det löser sig, jag fick ta med en vän den här gången, då tänkte jag naturligtvis på dig. Du är ju med i bloggen ibland.”

”Ja, jag vet det, men varför heter jag Linda egentligen ? Tycker du jag är lik Linda Rosing eller något sånt ?”

”Nej, det är inte det, vi är ju ett tjejgäng på fyra tjejer och 25% av alla tjejer i vår ålder heter ju Linda. Du är ju alltså 25% av tjejgänget, då måste du ju heta Linda i min blogg.”

”Ha ha, det var den sämsta bortförklaring jag hört.”

Toyotan skramlade iväg till närmaste tunnelbanestation, hittade en plats där den kunde stå tills i morgon eftermiddag. Vi tog tunnelbanan in till Hötorget och gick upp till Scalateatern på Wallingatan, där vi hamnade längst bak i kön. Linda tittade nervöst på mig.

”Du, dom prickar av folk tala om vem jag skall vara nu”

”Var dig själv, det löser sig”

Innan man blev avprickad så skulle vi fotograferas ihop. Linda började få skallertidningsvibbar.

”Fan, tänk om Klick är här och intervjuvar mig, jag är alltså den kända bloggaren KajsaLisas bästa kompis Linda, läst alla hennes sexnoveller. Intresse, hunkar, hårdrock, Boddington på burk och……….”

”Snälla Linda, kan du vara lite mindre dig själv en stund, viskade jag”

Linda och jag blev fotade ihop, insläppet var inget problem, den empatiska bitchen KajsaLisa och den headbangande ensamstående tvåbarnsmorsan, blondinen Linda gled in på Scalateatern.

Linda var i eld och lågor, ”skönt att det blivit lite kyligare så jag kunde ta skinnbyxorna och dom högklackade stövlarna, måste blivit grym på fotot. Nu är jag på headbangarhumör.”

”Det är en föreställning om hypnos skrattade jag, ingen konsert”

”Dom kanske hypnotiserar oss att headbanga”

”Hmmm tror inte det.”

Vi får våra biljetter och blir insläppta.

Eftersom vi är inbjudna till föreställningen Brainboggie som vipgäster, för att sedan göra lite reklam på nätet. Ffår vi en liten föreläsning om hypnos, innan showen. Hypnotisören Fredrik Praesto arbetar bland annat med att genom hypnos bota folks fobier, som ormskräck och annat. Sen kör han lite föreställningar på temat också. Vi får några fördomar undanröjda, som att man kan få folk att göra vad som helst under hypnos. Man kan inte få människor under hypnos att göra saker mot sin egen vilja och risken att man avslöjar sina innersta hemligheter finns inte heller.

Sen blev det mingel med wraps och champagne.

Efter det började showen, vi hade jättekul, tjugo stolar ställdes upp på scenen, sen fick tjugo frivilliga ur publiken gå upp för att bli hypnotiserade. Publiken bjöd publiken på en kul show, bland annat en parodi på ett amerikanskt väckelsemöte där man botar sjuka. Dom frivilliga stapplade runt med olika handikapp. Egentligen så påminde deras sått att jobba med människor mycket om det man sett från sådana tillställningar på TV. Man framkallar alltså väckelsen under en form av hypnos.

Så till frågan som säkert alla ställer sig som läser det här. Är det här på riktigt eller spelar dom bara med.

Varken jag eller Linda var uppe, men jag blev övertygad om att det var på riktigt. Tar man upp så många människor på scen och alla utför sina uppgifter, utan att visa den minsta form av nervositet fast dom är amatörer och salongen är fullsatt. Så har man lyckats gjort något med dom. Tycker ofta man ser när trollkarlar  tar upp någon ur publiken att man kan se en viss nervositet. Folk utan scenvana vrider  huvudet fram och tillbaka, eller vet inte var dom skall göra av händerna. Inget sådant märktes på någon av dom som var uppe, fast dom fick göra rätt dråpliga saker.

Är det någon som läser det här som är intresserad av att se showen ”Brainboggie” så kommer den att spelas på Scalateatern under en kväll till i oktober och en kväll i November. Problemet är att för att få via hypnos på scen, måste man söka tillstånd för varje föreställning hos Socialstyrelsen, därför är bara två föreställningar planerade.

Facksmil Scalateatern

Lägger in en LÄNK till teatern.

Efter att bandet på sen kört några låtar med mycket boggiefeeling var föreställningen slut. Vi lämnade teatern och började gå ned mot tunnelbanan.

Jag gick i mina egna tankar och Linda stötte till mig.

”Du verkar ju helt borta är du hypnotiserad”

”Nej, svarade jag, tänkte på vi kanske är skuggade”

Linda hoppade till och vände sig om. ”Nej, jag ser ingen bakom oss ….. nej vänta, nu förstår jag, du menar att hon läser om oss just nu.”

”Kanske man vet aldrig”

”Men i så fall tycker jag vi skall tacka henne för en trevlig kväll, showen var ju jättebra och allt flöt ju på så himla fint, goda mackor, skumpa och varsin jättefin  goodiebag, jättebra organiserat. Men vad flinar du åt Kajsa”

”Det här är ju tredje gången och det är alltid kul när hon fixar det, samtidigt måste jag även säga att hon har lyckats samla ett gäng duktiga medarbetare runt sig som är rätt unga.”

”Ha ha, nu förstår jag, det där inlägget du skrev där ni två hade lite olika uppfattningar som gjorde att hon hittade dig på nätet.”

Precis, jag bara älskar när jag har rätt. 🙂

KajsaLisa

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: