• Prenumerera

    bloglovin
  • Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

    Gör sällskap med 3 andra följare

  • Kategorier

KAJSALISAS MATRIX

Så där, nu sitter jag här igen, huvudvärken har släppt och jag tackar dom omtänksamma människor som organiserade releasepartyt igår att dom hade stoppat ner en energidryck i goodiebagen. Den återställde flera balanser i min slutkörda kropp.

Jag försökte svara på kommentarer igår natt när jag kom hem, men det funkade inte så bra. Försökte hjälpa Kloppan som hade strul med datorn. Men kommentaren blev nog mest ett moraliskt stöd. Jag hade också problem med min dator. Bokstäverna sprang runt på tangentbordet och vissa ord innehöll dubbelt så många bokstäver som dom skulle. Detta problem verkar nu gått över av sig själv.

Men nu tar vi det här från början, för det är väldigt invecklat.

Värre än filmen Matrix

För att ni skall förstå det här så måste jag förklara hur den här bloggen fungerar. Den skrivs alltså av två personer.

Jag och mitt alterego KajsaLisa Ström. Eftersom jag upptäckt att mina läsare är oerhört intelligenta varelser, har dom nog förstått att KajsaLisa är en psedonym ( i verkligheten heter jag något helt annat som KajsaStina KajsaIda eller något liknande ). KajsaLisa och jag befinner oss alltså på varsin sida om datorskärmen ( det är en Mac så rubbet sitter bakom skärmen). Så här kan ett inlägg gå till.

Jag släpar hem ett par ådriga underarmar från krogen, för att ha lite mys och skriva en sexnovell. Efter att jag druckit te med dom gjort en …….. öh …… research, kan vi kalla det för, så börjar vi samarbeta. Nu sker själva förhandlingen om inläggets sanningshalt mellan oss. KajsaLisa har en enorm fantasi och jag får hålla tillbaka lite. Men vi jobbar jättebra ihop för vi är ju rätt lika.

Tills i Lördags  kväll.

I veckan fick jag ett mejl från en PR-Byrå, KajsaLisa var inbjuden på ett releaseparty för en deckare som skulle släppas. Jag kände mig både smickrad och osäker, KajsaLisa och jag har alltid befunnit oss på varsin sida om skärmen nu var hon inbjuden och måste ut i den reella världen. Jag svarade på mejlet och förklarade problemet så gott det gick.

Svaret jag fick var att jag blev inbjuden till ett party till.

Nu var allt så utflippat det kunde bli, en icke existerande person är inbjuden till ett releaseparty av någon som den ickeexisterande personen inte visste vem det var.

Fan, det kunde inte bli mer skruvat, klart jag skulle gå.

Festen skulle börja klockan sex i bokavdelningen på ett känt varuhus i Stockholms City. Jag var ute i god tid, det är ett helvete att förflytta sig som alterego i City. Ingen ser ett HTML som är ute och går, man blir knuffad hela tiden och jag säger bara, oövervakade övergångsställen, ”thats the shit”. Det var nära att en Volvo deletade den här bloggen. Tio i sex gled jag in, det var fortfarande öppet för kunder. På det viset så slapp jag reda ut det här med någon vakt, som antingen trodde jag var påtänd eller ringde akutpsyk. Klockan fem över sex var alla som bläddrade i böcker borta och bara dom som i smyg försökte norpa åt sig finska pinnar innan det hela började kvar. Då visste jag …………..

YES MADE IT.

Förlagschefen öppnade det skulle bli högläsning av författaren bland annat, men först skulle vi mingla. Men något annat tilldrog mitt intresse, en stor skål med is och Brooklyn Lager, någon på PR-firman har tydligen väldigt god smak, jag älskar iskalla Brooklyn Lager. Jag försåg mig med en och en näve finska pinnar, sen försökte jag mingla. Men som alterego var det skitsvårt. Plötsligt dök Katerina Janouch upp i sin stora slokhatt och passerade rätt igenom mig. En  halvtom Brooklyn Lager svävade ensam runt i minglet ( creepy music ) , fan så här kan det inte fortsätta, men lösningen var nära.

I filmen Matrix förflyttar man sig mellan den virtuella och den riktiga världen, med hjälp av att ringa i telefonkiosker. Men i verkligheten så blir man insläppt bakom bokavdelningen av någon snäll vakt efter att man fyllt blåsan med Brooklyn. Efter att jag gjort det jag skulle i båset och spolade så kände jag att jag inte var alter ego längre utan bara ego.

Nu lossnade det, började mingla ordenligt. Jag träffade en jättehäftig hårdrocksbasist som förutom att hon hade rätt attityd, passerat 40, dessutom var tjej !!!!!!! Hur ofta träffar man sådana ? Henne terroriserade jag med tips på min oerhört dåliga musiksmak i några timmar. Måste tipsa om att : ”Hej vad fan gör jag här” ( för det visste jag ju inte ) är den perfekta öppningsfrasen om man skall mingla. Folk försöker hjälpa en att reda ut problemet och dom berättar vad dom gör där, sen är snacket igång. Hårdrocksbasist-tjejen lärde mig hur man gör Imse Vimse Spindel till Queens We will Rock You, efter att vi hällt i oss tio Brooklyn var. Tricket är att man lutar sig mot bardisken när man flaxar med armarna så man inte ramlar omkull.

Däremot fick jag inget svar på min fråga för ingen visste, ett tag funderade jag på att ställa mig på bardisken och skrika rätt ut,

”KajsaLisa, det är jag alltså”

Men jag hade så trevligt att jag struntade i det, gåtan är olöst

Det var dags för högläsning, jag jobbar ju lite på Pennfajten och tycker det är jättesvårt att bedöma andras alster, när man rycker loss ett stycke text ur ett sammanhang, eftersom jag själv är så storyfixerad. Men jag gillade hans språk och det stilistiska i det, så det skall bli spännande att läsa boken.

Just det boken, klockan började närma sig elva och slutet, köpte en bok och gav den till författaren för signering.

Då kom chocken.

Men, hur visste du ?????????

Jag är författare, svarade han och log, en bra författare är en god iaktagare. För att hitta stoff till en bra story, måste man se saker som ingen annan ser. Jag har jobbat i finansbranschen, där alla bara flöt med, men jag såg mönstret och skrev om det, det var så det började för mig.

Jag tackade för en trevlig kväll och sa adjö, på min väg genom det stora mörka tysta varuhuset ringde jag upp Linda, ( ett annat alterego som dyker upp i bloggen ibland, när vi går på hårdrockskonserter och annat ) som var på Engelen i Gamla Stan. Vi skulle träffas där. Tog tunnelbanan och hittade henne efter ett tag där jag förväntade mig att hon skulle vara. Framför scenen headbangande och just på väg att slänga ett par trosor på sångaren i coverbandet.

”Linda” sa jag, ”det är ingen ide, jag vet att han är gift och hans fru sitter därborta.”

”Jag heter inte Linda” svarade hon, ”Kajsa skärp dig för fan, hur i helvete tror du man skall kunna hitta ett bra ragg i den här trängseln om man inte syns, släpp alteregot nu.”

Min Matrix var var bra mycket lugnare än filmen, så jag misstänker att min huvudvärk kommer från dom Brooklyn Lager jag hällde i mig.

Jag fick lite problem med vakterna när jag skulle lämna det tomma varuhuset mitt i natten, men det dök upp ett manligt alterego och hjälpte mig.  Vi löste det tillsammans och smet genom varuhissen.

Kolla videon.

Vi har förhandlat och kontrollräknat, som vanligt är allt som står i den här bloggen sant, ibland är det mer sant än annars. Det här inlägget ligger på 8,3 på sannolikhetsskalan. Alltså sant till 83 %.

KajsaLisa & ……………

6 svar

  1. Shit, vilken historia. Jag vet ju inte vad jag ska tro…

  2. Du har ju faktiskt lagt upp några bilder på dig själv. Även om ansiktet är censurerat så har du ju rätt uppseendeväckande hår🙂

    Älskar den där scenen i Matrix för övrigt. Kan vara min favoritscen i en film någonsin.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: